Jag är en 19-årig tjej och jag har mått dåligt varje höst sedan jag gick i sjuan-åttan. Perioderna varar i 1.5-2 månader men sedan går det över. Jag känner mig trött, hängig, omotiverad, orolig, rastlös och väldigt stressad. Jag tar väldigt hårt på all negativ kritik och kan grubbla över saker i flera veckor. När det kommer motgångar under den här perioden blir det väldigt mycket svårare än vanligt. Vanligtvis är jag envis och tycker om att ta itu med saker men nu känns det som att jag går in i en vägg, och jag blir nästan handlingsförlamad och vill bara stänga mig inne. Jag kan inte tänka positivt. Jag har i allmänhet svårt att vara glad och att skratta, vilket inte är likt mig. Min aptit ökar också. Jag småäter mycket och tappar rutinerna vilket alltid leder till att jag går upp i vikt. Jag är normalviktig och brukar gå upp 5-7 kg under den här perioden, sedan går jag ner igen. Jag är annars väldigt noggrann med att hålla vikten. När jag då går upp gör det att jag känner mig ännu sämre. Är det vanligt att man mår dåligt under en och samma period varje år? Kan det bero på att det blir mörkare ute? Finns det någon naturmedicin man kan ta som hjälper en när känner sig deppig? Jag har hört att järnbrist kan göra en trött och hängig samt ge en hjärtklappning. Jag har ofta hjärtklappning trots att jag ligger ner. Det är ofta när jag är oroad eller ledsen. Kan jag ha järnbrist? Vad kan man äta för att få i sig mer järn? Det har INTE hänt något kring mig (t ex problem med familjen el dyl) som kan göra mig nedstämd. Tack på förhand.
Det är långt ifrån ovanligt att framförallt kvinnor upplever de besvär Du beskriver och som kommer frampå höstkanten: trött, håglös, ängslig, energifattig, handlingsförlamad. Aptiten ökar framförallt ökar suget efter kolhydrater. Vi brukar kalla detta säsongsbunda depressioner Du säger att så här har det varit sedan många år. Hjälp finns att få genom t ex ljusterapi. Kontakta närmaste vuxenpsykiatriska mottagning för råd och synpunkter.
Vänliga hälsningar Jan Wålinder professor, psykiater.
