Hej! Jag har varit mer eller mindre nedstämd och deprimerad hela mitt liv och mina tidigaste minnen av självmordsönskan dök nog upp redan i 4 - 5 års åldern. Jag har aldrig varit riktigt komfortabel med många vänner och alltid föredragit att hålla mig lite för mig själv. Jag har haft en dålig kontakt med psykiatrin sedan 23 års ålder ( nu har jag just fyllt 28) men det har faktiskt inte varit till någon hjälp alls, egentligen, mer än att jag har fått viss hjälp med sjukskrivning. I början vägrade jag äta medicin. Men sedan accepterade jag det när jag för ca 1 år sedan vände mig till en allmänläkare för akut hjälp inför en resa och jag grät i princip hela dagarna i genom, (kanske värst tidig morgon/ förmiddag) och hade dåligt självförtroende. Han ordinerade Citalopram och jag accepterade det för att kunna genomföra resan + några xanor som har varit min rädding många gånger när akuta situationer uppstår, men det är en medicin som jag tar färre än 1 gång i månaden. Citalopram har fått mig i bättre skick, men inte så bra som min allmänläkare tror är möjligt och han har höjt dosen till 1, 5 st 20mg per dag och föreslog byte till Zoloft. Jag har bara hört negativt om Zoloft förutom reklam och information. Det är klart att jag mår mycket bättre med även en liten dos citalopram (jag tar 10mg dvs 1/2 tablett) men jag oroar mig för effekterna på sikt. Jag misstänker att att den här typen av medicin på sikt försämrar ens egen produktion och upptagningsmekanism av serotonin och att man riskerar att bli ett värre nervvrak med tiden. I USA där man har haft lyckopiller i bruk lite längre tid än oss tycks denna denna effekt mera känd. Finns det något sätt att undvika detta? (Tex typ 2 diabetiker som har problem med insulinreceptorerna kan förbättras genom anpassad kosthållning och mer motion). Hur gör man för att få en fungerande icke farmakologisk behandling för att bli kvitt en kronisk deperision /dystymi? Jag är kvinna (fyllde 28 år igår) 157 cm lång och väger 53kg, är sambo sedan i våras och tycker att jag mår bättre av en låg dos citalopram och har med medicinering en bättre kommunikation/ relation med min sambo men fortfarande har jag ojämt oförutsägbart humör/mående. Jag är rädd att sluta med medicinen för priset jag får betala av att må sämre är ganska högt. Dock önskar jag hitta någon annan behandling än medicin för att jag är rädd att medicinen riskerar att förvärra mitt tillstånd på sikt. Vad finns det för alternatv? Jag har haft mindre givande terapi av psykolog (i 3 år innan jag avbröt) och sedan två år senare arbetsterapeutkontakt (sedan hösten 2004) det enda skälet till det är att föräkringskassan krävt att jag ska ha kontakt med psykiatris mottagning- men jag kan för övrigt inte se på var sätt det hjälper mig. Finns det någon annan behandling som hjälper min kropp att balansera mina signalsubstanser så att jag kan må bra?
Först och främst tycker jag vi skall vara överens om att inte använda uttrycket "lyckopiller". Det är ett uttryck som massmedier använder men som på intet sätt gör de antidepressiva läkemedlen rättvisa. De hjälper till att återställa psykisk hälsa på samma sätt som tex insulin hjälper till att reglera sockersjuka men ger självklart ingen konstgjord lycka. Vi måste hjälpas åt att få bort den här missvisande beteckningen. Efter många årtiondes användning av antidepressiva läkemedel tex sk SSRI-läkemedel finns inget som talar för ogynnsamma effekter på hjärnans biokemi. Självklart skall man alltid vara noga med att läkemedel används på rätta indikationer men idag har vi inga bevis för att antidepressiva läkemedel på rätta indikationer skulle ge ogynnsammma effekter på den psykiska hälsan även efter många års användning. Har du nytta av pågående behandling talar väl mycket för att du bör fortsätta. Idag kan vi mäta halten av läkemedlet i blod för att se att vi använder rätt dos. Det är en enkel undersökning som kan ge besked om att vi tex inte använder onödigt höga läkemedelsdoser. Kan vi kombinera läkemedel med tex kognitiv psykoterpai brukar vi uppnå mycket goda behandlingsresultat både på kort och lång sikt. Diskutera läkemedel-psykoterpibehandling med den specialistklinik du har tillgång till där du bor.
Med vänliga hälsningar Jan Wålinder, professor, psykiater.
Netdoktors fakta om depression »
