Hej. Jag har varit deprimerad i över ett år nu. Det började med ångest och sedan var det hopplöshet och ängslan för att aldrig bli bättre och nu är det både och fast i mindre doser och ibland känner jag tillstymmelsen till hopp. Jag känner att jag hankar mig fram vad gäller ekonomi, jobb, käleksförhållanden och allt praktiskt. Som att det precis går att ta sig förbi hindren, men att det inte kommer att hålla. Varför hjälper inget på den där tomheten? Jag har tagit Zoloft, mirtazapin, Klomipramin, Efexor och inget tar bort det. Jag får bara olika biverkningar. Är det depression om inget anti-depressivt läkemedel hjälper helt. T.o.m. ECT funkade inte på mig. Vad är det som är fel? Vad är nästa steg?
Tack för din fråga
Alla olyckor som händer "ekonomi, jobb, käleksförhållanden och allt praktiskt" är inte nödvändigtivs beroende av en depression. Steg 1 är en ordentlig diagnos. Är du kliniskt deprimerad? Det utgår jag trots allt från att du är, efter all behandling du fått, men ibland är det idé att påpeka att allt som gör att man känner sig tung till sinnes inte alltid är en behandlingsbar depression. Du nämner en del farmaka, och även ECT, som man försökt hjälpa dig med.
Det finns förstås flera antidepressiva mediciner, men det är som sagt inte alltid bara mediciner som hjälper. Det finns också olika psykologiska behandlingsmetoder, som kan vara bra behandling vid depression. Olika former av psykoterapier, psykoeducativa metoder, olika typer av kroppsliga behandlingsmetoder m. m.
Jag hoppas du tillsammans med psykiatrin kan hitta en behandlingsform som passar dig, och dina symtom.
Vänliga hälsning,
Anders Berntsson
Chefsöverläkare, psykiater.
