Hej! är en kvinna på 45 år, har varit sjukskriven sedan 2 år tillbaka, pga separation från ett 20 år långt äktenskap, där jag levde med en oempatisk man som kränkte mig dagligen i ord och skuld, till slut kunde jag vakna av att ha skuld på morgon utan att igentligen veta varför, det gick inte en dag nästan utan tankar kring skilsmässa och hur jag skulle ta mig ur detta, men eftersom vi hade 2 flickor så drar man på beslutet. Efter många år när barnen vuxit upp, skilde jag mig, jag gick ifrån hus, hade otrolig skuld gentemot min man, så jag tog med mig skulder som jag egentligen inte skulle, vilket resulterade i dålig ekonomi, flyttade 5 gånger på ett år, var totalt rotlös, trots att det var så kaotiskt och att jag var så trasig, så jobbade jag som sjuksköterska på ett iva, träffa min nuvarande sambo efter 1 halvår, sedan smög sig min depression på mig, jag blev sjukskriven. FSK vägrade godkänna mina läkarintyg, i 4 månader levde jag utan inkomst, jag var djupt depremerad vid detta laget och hade suicidtankar, så småningom kom jag i kontakt med företagshälsovården och läkaren där hjälpte mig, under denna period tog jag ett lån dels pga desperation och ja, jag hade ingen inkomst, det kan jag tycka idag var irrationellt, men just då fanns det ingen utväg kände jag. Jag har under min sjukskrivningsperiod även försökt att arbetsträna, vilket jag har upplevt som positivt trots att det har handlat om endast 25%, men det som återigen har gjort att jag mått sämre och blivit sjukskriven igen är att jag har haft en mycket oförstående chef, som endast fokuserat på resultat. Idag går jag på öppenvården psyk, har regelbunden kontakt med psykiatrin, jag har ätit antidepressiv medicin, men jag får sådana biverkningar, jag får motsatt effekt, som min överläkare sa, att jag var en av dom 10% som hade mycket låg metabolism och just därför blev det denna effekt, det räckte med mycket små doser för att jag kände att jag mådde ännu sämre, jag kan ha svängningar i mitt tillstånd, men jag upplever inte att jag har någon hypomani, nu har jag blivit ordinerad Lamictal, för att man tror att jag har bipolärt syndrom, jag ska succesivt öka sakta, för att undvika biverkningar. Det är bara det att jag känner mig så tveksam, jag har ätit dem i 1 vecka och mår mycket sämre, än veckan innan, jag har ångest sover inget på nätterna, jag kan känna mig stel och även lite finvågig tremor, jag kan inte låta bli att undra, efter allt jag har varit med om, tar det inte ganska lång tid måste det ligga någon sjukdom bakom, seden om jag har låg metabolism? jag är livrädd att göra något som jag inte mår bra av, jag är av en känslig natur, jag gör gärna en höna av en fjäder, men jag tycker inte att passar in i denna diagnos, jag har inte haft ångest och varit orolig sedan December, men att jag däremellan mått dåligt som en depression det har jag men inte någon ångest som jag faktiskt har nu. Jag vill veta lite om Lamictal om det har gett goda resultat när det gäller psyk. Mvh
Det var en tragisk resa Du haft de senaste åren. Lamictal är en relativt ny medicin inom Psykiatrin. Den har tidigare använts inom neurologin mot epilepsi. Man såg där att preparatet hade en skyddande effekt mot depressioner, och därifrån tilltog intresse och forskning från företaget (Glaxo) som lanserat preparatet.
Lamictal är en stämningstabiliserande medicin. Det innebär att man inte kan se det som en ren antidepressiv medicin utan mer som ett tillägg till andra preparat. Det finns fallstudier som visar att Lamictal kan ha effekt som monoterapi, men det måste bedömas som på försöksstadiet. Alltnog är det som behandling vid sjukdomen Bipolär II, som Lamictal har kommit att ha sin plats och det verkar stämma med Din beskrivning av Dina symptom.
Vänliga hälsningar Anders Berntsson chefsöverläkare, psykiater.
