Hej, jag är 47 år, kvinna, 167 cm lång vikt ca 78kg. Jag har varit sjukskriven sedan 14 månader tillbaka för depression och mkt låg stresstolerans. Ser jag tillbaka i mitt liv har jag haft små depressioner som jag själv kunnat ta mig ur. Men denna gång drabbades jag värre jag klarade det inte upp det själv. Jag har haft en hel del motgångar i mitt liv och nya tråkiga händelser gjorde att det blev för mycket. Jag är uppsagd pga arbetsbrist och kan därför inte erbjudas jobba deltid på en gammal arbetsplats. (vilket jag inte klarat i nuläget) Jag har en stressig husläkare som knappt har tid att prata, jag har också samtal med psykolog sedan dec. Jag själv tycker att jag går långsamt framåt, jag jobbar med mig själv och försöker göra saker som att motionera, små hushållssysslor m.m. Läkaren har nu utan att fråga mig om jag känner mig mogen för det kontaktat försäkringskassan för att jag skall aktiveras i deras projekt. Jag ringdes upp av FK då fick jag veta att nu skulle jag 4 fm i veckan ingå i en grupp som skulle motiveras till olika saker. Tex gå stavgång och besöka biblioteket. Jag rasade ihop, gruppaktiviteter har alltid varit en pest för mig. Jag försökte förklara att detta inte alls var nåt som passade mig, jag går stavgång själv och jag promenerar i skogen, jag försöker gå kurs en gång i veckan. Dessutom att få mig att binda mig till 4 dagar i veckan kommer att göra att jag faller tillbaka igen. Jag jobbar mkt med mig själv i MIN takt för att jag vill bli frisk så snart jag kan men jag har förstått att det tar tid. Min psykolog anser också att jag behöver mer tid, att jag har en god självkännedom och att jag är inne på rätt väg. Jag skulle just börja på massage och yoga för att lära mig slappna av, nu efter FK samtal orkar jag ingenting bara går omkring olustig och ledsen. Skall jag inte få bestämma själv vad som är bäst för mig?????Jag äter cipralex 10 mg/dag
Hej!
Din fråga är intressant och högaktuell många gånger för oss som jobbar i psykiatrin. Rent principiellt kan väl säga att det i sjukdomsfall finns åtminstone två intressenter. Den ena parten är patienten, som har ett lidande och som mycket sannolikt vill bli bra. Den andra är försäkringskassan som ju i princip är ett försäkringsbolag som betalar ut pengar när vi blir sjukskrivna. De har ju ett ekonomiskt intresse av att patienten blir frisk och bör ju därför få ha ett ord med i laget. De kan exempelvis ha rättmätiga anspråk på att patienterna i rimlig utsträckning ska delta i aktiviteter och åtgärder som hjälper dem att tillfriskna. Gäller det en exempelvis en kroppslig åkomma kan det ju finnas anledning till sjukgymnastisk behandling eller en viss typ av träning eller medicinering.
I ditt fall handlar det om psykiatriska besvär i form av depression. Här tror jag att det är mycket viktigt att man lyssnar på patienten, dennes psykolog. Varken Försäkringskassan eller din stressade läkare ska ensidigt
bestämma om vilka rehabiliterande åtgärder som är aktuella. En lyhörd dialog mellan berörda parter är det som brukar ge bäst resultat. Ingen tjänar på att du utan att vara motiverad deltar i de aktiviteter du nämner. Framför dina synpunkter på ett sakligt sätt och för fram dina egna idéer om vad du tror kan hjälpa dig så tror jag att både din läkare och FK går med på ett annat upplägg. Fundera också på varför du är så negativ till gruppaktiviteter? Vad är det för tankar som påverkar dig? Skulle kanske vara värt att prova något som du "tror" inte passar dig.
Bästa hälsningar
Jan Davilén, Överläkare, Psykiatriker
