Hej! Det hela började nån gång för 2-1½ år sedan, Mina föräldrar har alltid varit hårda gällande betyg och liknande. Kraven var höga, både från deras och från min sida. har tagit studenten nu men tänker fortfarande "skevt". I 3:an började jag skära mig i handlederna, vännerna såg det men gjorde inget. jag är inte en sån flicka som ska må dåligt, jag har "allt", vänner och familj som tycker om mig.. jag kan gå och mäta hastigheter på tåg för att se ifall jag skulle överleva eller inte om jag hoppade. skrev ett brev engång, men jag tycker fortfarande inte att jag mår så dålig egentligen. mamma såg såren en gång "gör du det igen berättar jag för pappa". sommaren är här så då har man kortärmat på sig, men vad händer med mig till hösten???
Tack för Ditt brev
Har man kommit över gränsen när det gäller självskadebeteende är min starka rekommendation att söka hjälp. Som Du själv skriver är ryggmärgskänslan i samhället, och uppenbarligen även hos Dina föräldrar, bestraffning när man upptäcker det beteendet. Det behövs betydligt mer än så för att man varaktigt skall komma i balans med livet igen. Således bör Du söka hjälp inom psykatrin.
Vänliga hälsningar Anders Berntsson chefsöverläkare,psykiater.
