Fråga doktorn

Fråga   Psykiatri

Är jag en psykopat????

Hej, är en kvinna på 39 år, 175 lång och ca 75kg tung. Jag har såna problem med mig själv att jag skrämmer både andra och mig själv stundtals. Har under en längre tid känt mig olycklig, inte ens mina två barn 3 och 5 år får mig att känna lycka längre. Jag är sällan glad men däremot allt för ofta arg och sur och har noll tolerans och tålamod vilket gör att jag gapar på mina älskade barn för minsta lilla..och det har gjort att dom slutat lyssna då jag höjer rösten för nåt fel dom gjort och då blir jag galen för att dom inte lyssnar och så är karusellen i gång. Jag har också svårt att kontrollera mitt humör känner jag, speciellt om jag och mannen grälar så kan jag bli så blixtrande arg och tappar spärrarna och vill bara göra nåt drastiskt för att få honom sluta bråka. Jag kan springa ut, tokskrika på hjälp, ringa till bekanta allt bara för att jag känner så frustation då våra gräl bara maler och maler och aldrig ger något. Allt detta sätter taggar i själen och jag känner mig eländig som människa. Framförallt är den värsta känslan att jag är totalt misslyckad som mor. Förra året så drabbades min man av cancer (som han i dag är botad i från) och det sänkte honom psykiskt, jag fick slita som ett djur med både barn och studier för att få allt att rulla på som vanligt, han satt i sängen och ältade döden morgon middag kväll. Och det låter nog lite sjukt men istället för att tycka synd om honom som var sjuk så var jag så arg för hans svaghet. Jag ville han skulle rycka upp sig för barnens skull men han fastnade istället i ältande om döden trots att läkrna sa att allt skulle gå bra, han skulle överleva!! Innan det så har vi i vårt snart 20åriga förhållande haft så otroligt mycket elände, bråk, under en period även misshandel, och detta har nog gjort mig bitter...vilet kanske då har gjort mig till den ostabila människa jag är idag. I bland känner jag att jag har så mycket ilska inom mig som inte fått komma ut över allt som hänt och sagts. Men detta ursäktar inte att jag totalt tappat förmågan att lugna ner mig, att inte släppa på allt och bara rusa på som en idiot. Jag önskar jag kunde knepet för mer tålamod och för att sluta gnälla på mina barn. DOM ska ha och förtjänar en lycklig barndom med harmoniska föräldrar!! Till saken i allt detta hör också att jag under sista halvåret fått sån otrolig glömska! Jag glömmer saker hela tiden, allt från var jag la posten, till möten jag ska ha, saker som sagts till mig, saker jag ska göra. Det känns som om jag flyter på ovan och har bomull i skallen! Jättejobbigt!!! Litar inte på mig själv längre och jag blir galen på alla prylar jag förlägger hela tiden som jag aldrig hittar igen. Det kan vara saker jag hållt i handen ena stunden..10 min senare kommer jag inte ihåg var jag lagt det och vad jag gjort under tiden mellan jag stod i köket med ex påse tills jag vaknar till 10 min senare någon annanstans i huset...var är det för fel...är rädd för att min psykiska hälsa är i farozonen. Hjälp mig hjälpa mig själv bli en bättre människa!!

Svar:

Tack för Din fråga som jag tycker ar väl drastisk. Varför skulle Du vara psykopat? Det är uppenbart att Du inte mår väl och jag förstår att Du genom livet haft en hel del besvärligheter. Äktenskapet är tungt och de yttre omständigheterna lämnar en hel del övrigt att önska.

Det är inte lätt att råda Dig. I Din fråga kan jag inte hitta någonting som egentligen tyder på att Du skulle lida av någon allvarligare psykisk sjukdom- däremot verkar det på mig som Du var tämligen uttröttad av alla yttre svårigheter och belastningar. Kanske skulle äktenskapet bli lite lättare om Ni gemensamt sökte familjerådgivning? Kanske behöver Du själv söka psykologisk rådgivning/behandling? Kanske är det trots allt så att Du lider av en depressionssjukdom som skulle kunna vara hjälpt av antidepressiva läkemedel? Ett förslag skulle vara att Du sökte på den psykiatriska öppenvårdsmottagningen på hemorten- åtminstone skulle Du då kunna få bättre råd än jag kan ge Dig i detta forum....

Till slut- jag är tämligen övertygad om att Du är en tillräckligt bra mamma. De allra flesta av oss önskar våra barn allt gott och vi försöker alla uppriktigt göra så bra vi kan. Och för de allra flesta barn ar detta bra nog...

Lycka till!!!

Vänliga hälsningar Lars Davidsson, psykiater.

Besvarade frågor under chatten

Fråga Besvarad
Biverkningar av mediciner mot depression

2011-08-10 | 14:07

av Jan Wålinder

Medicinering vid långsam metabolisering

2011-08-10 | 01:01

av Anders Berntsson

Panikångest och depression

2011-07-21 | 15:45

av Anders Berntsson

Byte av läkemedel mot depression

2011-07-14 | 12:40

av Jan Wålinder

Hur länge ska jag äta Citalopram? Vill ha medicinen hela livet ut

2011-06-15 | 15:48

av Jan Wålinder

Risk för fosterskador av cymbalta mot depression

2011-05-27 | 09:06

av Anders Berntsson

Risk för fosterskador?

2011-05-27 | 09:04

av Anders Berntsson

Familj i kris - sonen har depression

2011-05-13 | 08:26

av Anonym användare

Minskad stress vid depression?

2011-04-26 | 16:44

av Jan Wålinder

Anonym diagnos?

2011-04-14 | 16:03

av Anders Berntsson

Yr och konstig av Citalopram

2011-03-8 | 10:06

av Anders Berntsson

Må sämre vid tillfrisknande?

2011-02-28 | 10:52

av Jan Wålinder

Hur länge kan man äta Sertralin? Planerar att bli gravid

2011-02-17 | 13:41

av Anders Berntsson

Vad skall jag göra?

2011-01-11 | 23:07

av Jan Wålinder

Extremt trött

2011-01-10 | 19:02

av Anders Berntsson


Annons
Annons
Annons
Annons