Skall börja ta allt från början. Har en vuxen dotter i tidigare förhållande. Och har nu en son på 17 1/2 år i detta förhållande. Sonen föddes efter jobbig förlossning, med syrebrist. Det vi märkte när han var ca 10 månader,att han hade rosslig andning,men barnavårdcentralen,sa att det växer bort.Han började på dagis vid ca 1 1/2 års åldern,han trivdes där. Men personalen tyckte han låg efter i utvecklingen. Och i skolan gick sonen i mindre klass, och dom kom fram till i klass 8, att han har en lindrig retardation. Och det har varit jobbigt under åren, för sonen har behövts så mycket hjälp av mig, som mor hela tiden. Han tar inga egna initiativ. Och har haft svårt med skolan. Har alltid fått passa honom när han kom ifrån skolan. Och han har under åren haft andningsproblem, och ingen har hittat orsaken till det, vad det kommer av?Jag söker hjälp hela tiden, och sonen är trött jämnt, och har tungt att andas dag och natt.Och jag sitter helt låst hemma,och har själv sjukpension, för jag har en tarmsjukdom, och mår psykiskt dåligt, och gråter ofta,o ch tycker allt känns eningslöst. Min man jobbar hela dagarna,p å heltid. Min fråga är kan jag ha depression? Vad skall jag göra, för att må bättre?
Visst kan det vara så att när yttre påfrestningar blir för stora kan det
leda till att man blir deprimerad,känner sig ledsen,håglös,gråter och
allt tycks meningslöst. Du har haft och har alltjämt en stor omvårdnadsuppgift beträffande Din son och detta tar självfallet på krafterna både fysiskt och psykiskt. Jag kan inte med säkerhet säga om Du nu har en depression men ger Dig följande råd. Tag kontakt med närmaste psykiatriska specialistmottagning där Du kan få träffa kunnig personal att diskutera med. Här kan man avgöra om Du har en depression som eventuellt behöver behandlas med läkemedel eller via samtal med en klok psykolog. Hjälp finns att få.
Vänliga hälsningar Jan Wålinder, professor, psykiater.
