Efter att min man gått i pension (för ett och ett halvt år sedan) vid 67 års ålder har han blivit alltmer deprimerad och passiv. Han älskade sitt jobb och var mycket uppskattad men var tvungen att sluta enligt statliga regler! Han lider av ärftligt högt blodtryck 155/85 som vår husläkare kämpar för att sänka men utan resultat. Nu har min man även fått förmaksflimmer av och till. Vi lever under stabila förhållanden och har ett tryggt socialt kontaktnät. Jag valde att pensionera mig i förtid för att jag misstänkte att det skulle bli svårt för min man att vara ensam hemma. Jag försöker hitta på aktiviteter som vi båda gillar. Friluftsliv, teater, resor men ibland får jag ingen respons. Gör jag fel som "puffar på"? Han säger att detta är ett sorgearbete som måste få ta tid men jag ser inget slut utan snarare tvärt om. Jag har frågat om han inte kan tänka sig att gå till doktorn och få "piller" men det tror han inte på. Jag är allvarligt bekymrad och skulle vara mycket tacksam för svar.
Du tar upp en allmängiltig fråga. En person med ett aktivt och rikt arbetsliv bakom sig och som plötsligt inte längre "står på verkstadsgolvet" upplever ofta en tomhet och vilsenhet i tillvaron.
Man behövs inte längre, är inte på samma sätt som tidigare efterfrågad. Det är långt ifrån ovanligt att många, såväl kvinnor som män, glider in i någon form av nedstämdhet med
alla de konsekvenser detta kan medföra. Du beskriver på ett berömvärt sätt alla konstruktiva sätt "att puffa på".
Har man emellertid kommit så långt i
sitt sorgearbete som Din man uttrycker det kan det vara svårt att ta till sig positiva förslag utifrån. Sorgearbetet har kanske nått den nivå då andra åtgärder behövs. Mellan raderna tycker jag mig förstå att hjälp utifrån behövs, och sådan hjälp finns som regel alltid att få. Föreslår att Du/Din make tar kontakt med närmaste vuxenpsykiatriska specialistmottagning(inte någon allmänläkarmottagning/vårdcentral) där Ni bor och ber om en snabb läkarkontakt där de här frågorna kan få en professionell belysning.
Många gånger är läkemedel+stödsamtal en god lösning i detta skede. För de flesta
specialistmottagningar gäller sk egenremiss. Ring och fråga.
