Forum Depression & ångest


Forumtråd: Vilsen anhörig-Hjälp mig att förstå!!

Hej! jag har en "sambo" sen 11 år sen som är inne i en djup depression. Fick diagnosen för ung 5 mån, går i terapi, medecinerar sedan 8 veckor. han hade ingen kontakt med känslor vilket gjorde det outhärdligt för honom att leva under samma tak som mig. Han såg mig och visste vad han "borde" tänka och "borde" göra. Men det gick inte, han kände ju inget. Det blev ett inre krav från hans sida. Så ingen ömhet på snart 10 mån, mestadels kritik och påhopp. Mycket alkohol i bilden. han har "haft" kontakt med andra under tiden. Givetvis nekande till detta, detta är inget, utan ett experiment på om känslor finns eller kan hittas. Samtidigt så "jag vet att jag älskar dig" Jag måste bara läkas, jag vill inte förstöra mer för dig. Nu e jag ensam, mot min vilja. Jag sitter med miljoner frågor och inga svar.... Oron är enorm, och detta tar sakta kål på mig..... Jag hör inget från honom, det är som att han har dött. Det är som att vi aldrig har känt varandra, jag är som bortblåst. Vårt förhållande verkar inte ha existerat. Senaste gången han kände känslor enligt han själv är för ett år sedan. Hjälp mig någon, hjälp mig att förstå. Varför skjuter man bort den som bryr sig mest? Den man har en lång historia med? Varför kontaktar man inte? När får man kontakt med sina känslor igen? Hjälp mig någon!!!

Å hjälp! Så svåra frågor... hur ska man veta. Jag tror att enda sättet att bli hel är att veta vad man själv vill och var man själv står. Vad vill jag, vem är jag? Man kan aldrig styra över någon annan, tyvärr. Och man får aldrig de svar man önskar, men det är i min värld.... Kanske behövs det en tid för eftertanke, och en tid för längtan. Vill du ha honom? trots det han gjort? Var ärlig med dig själv? för ingen annan kommer att vara det åt dig...Var stark i dig... Jag tror ofta på att saker och ting är "meningen". Inte alltid så kul, men det ger mig eftertanke och jag funderar över vad ska jag lära mig av detta? vad kan vara meningen med detta för mig just nu? Ofta inser jag att det var bra och att jag utvecklas och går vidare starkare och mognare. Och i många inlägg ser jag, kanske inte i ditt, men man glömmer att livet består av både med och motgång och utan motgångar så uppskattar vi inte medgång. ( med all respekt för alla er som jag inte känner och vars motgångar jag inte har en aning om) . Livet är starkt facinerande, tufft och helvetiskt, det är lärorikt och fullt av misstag och besvikelser, och nog så underbart... Det är en lärorik resa... Tänk på att resans mål, styr du själv. Och upplevelsen är din... bara din. Den kan man också styra! kRAM


han gör fel som inte pratat med dig och försöker se att dud förstår dig. jag hade en sambo som inte ens försökte då jag bådde som sämst.. honom lämande jag, men du verkar ju ha tvärtom.. så jag förstår inte varför han gör det.. du betyder något.. han vet bara itne hur han riktigt ska göra verkar det som. medicineringen kan göra en kosntig också.. kram i alla fall!!!


Tack snälla ni för era inlägg! jag ska fundera på vad ni skrivit. tack igen!!! Kommer ni på något annat-bara skriv


Hej igen. blev nyfiken på dig som beskrev din depression. Hur länge befann du dig i den? jag har hört att det tar dubbelt så lång tid att återhämta sig som när man insjuknar, kan det stämma? Jag har ingen kunskap alls men vill gärna ha. Tacksam för allt

Skriv ett inlägg i diskussionen
Annons
Annons
Annons