Forum Depression och ångest


varför ett slut

varför händer detta mig, varför ser ingen mig som jag verkligen är utan bara blundar när dom kollar på mig. Jag vill bara få känna mig glad men ngt har hänt ngn har tagit bort min glöd till livet. Har gjort saker som jag ångrat eller iallafall nu i efterhand men när det väl händer så kan jag inte hantera det. Detta är svårt för mig att skriva därför att jag aldrig gjort detta förut men jag känner mig osynlig att alla bara går igenom mig, dom kan bryta ner mig tills jag ligger på marken och knappt kan andas. Mina tankar som säger att jag inte duger, som säger att alla hatar mig. Snälla varför händer detta mig. Jag orkar inte mer. Vet inte hur man får bort det har snackat med många personer under mina 17 år men det hjälper inte. så vad ska jag göra så att allt blir bra att jag hittar ljuset igen?

tack för din kommentar. Jag fattar vad du menar men det är svårt att ta in ljus nu när min lampa är trasig. Ha det bra kram


Varför andra inte ser dig... blundar... ja det är ju svårt att svara på utan att känna dig närmare. Det är kanske fel folk du tyr dig till? Eller så berättar du inte som det är själv? Att förändra andras beteende är ju skitsvårt, ge upp... Ditt eget beteende däremot kan du jobba med. Välja de personer i din omgivning du mår bra av att vara med, undvika de andra. Ja eller ha en ytligare relation till de andra om du inte kan undvika dem helt då. Om andra behandlar dig som osynlig är det inte konstigt du mår dåligt, sånt mår man inte bra av i längden. Tänk till, vilka ser dig? Vem finns där som du gillar, vem uppskattar du att ha i din omgivning? Tyvärr mår man väl inte superduperbra direkt efter att man mått dåligt en tid... det tar tid att reparera. Vet inte vad du menar då du skriver att du pratat med flera... sökt professionell hjälp? Ibland behöver man det, ibland hjälper inte ens det. Men försök se dina egna goda sidor, de finns där. Använd dem i umgänget med andra. Vi har alla mörka sidor, vi visar dem inte för alla och så ska det väl vara också antar jag.. kanske det du upplever att andra inte ser dig som du är? Men vill andra ens veta? Inte så säkert alltid... Ibland vill man prata om saker som hänt och man har ingen som lyssnar. Du kan skriva blogg här, om vad som hänt, så finns det andra som läser... nästan som att nån lyssnar då. Ja det gör vi ju, vi sitter ju bakom våra skärmar o tar till oss det du skriver. Nån kommentar får du nog.. kanske nåt som kan hjälpa dig att reflektera. Om inte annat får du iallafall skriva av dig lite... Var rädd om dig!


det jag menar med att jag pratar med flera är så här att liksom ena stunden pratar jag med en kurator sen slutar den då kmr det en ny och så håller det på så och jag orkar snart inte rabbla igenom hela mitt liv för var och en av dom igen. Hoppas du fattar nu.


Aha.. va störigt att behöva byta om o om igen... :(


asså jag vet. men det känns som att varje gång jag pratar med en kurator eller en pshykolog det hjälper lite för stunden men sen kommer allt tillbaka igen.


jag känner igen mig i det du skriver och önskar jag kunde säga eller göra nått för att få dig att må bättre, jobbigt att du måste byta kurator och pskolog hela tiden, jag vet ju inte vad du varit med om men vet hur det är att varit med om trauman i livet, jag har varit med o bla övergrepp och detta har skadat mig mycket jag hoppas du lyckas sluta skada dig och finner en mening med livet


ja det hoppas jag med stackars dig :(

Annons
Annons
Annons