Forum Depression och ångest


Varför är det så svårt att sätta ut efexor!!!

Jag behöver råd, håller på att bli tokig här hemma. Den här gången har jag satt ut efexor enligt läkarens ordination 225-175-75 och 37.5 mg i MÅNADERS TID! Jag har kännt mig lite yrslig och lätt illamående under utsättningen men i fredgs blev det kaos! Tog sista pillret torsdags morgon och kände mig yr och lite svag i armar och ben på kvällen. Sov som en stock (14 timmar ca) natten till fredag och tänkte att nu skulle de vara över. Igår mådde jag uruselt! Yrsel, kramper i armarna, känns som hjärtat rusar, ljusblixtrar fladdrar framför ögonen i perioder (likt migrän). Det otäckaste var igår när det "slog ner som en blixt" i huvudet och jag frös till i kroppen. Det kändes som minuter, var förmodligen sekunder, då jag inte kunde andas eller röra mig...det gick inte trots ansträgningar! Flög till slut upp ur sängen panikslagen och rädd! Jag känner mig så bortkommen och rädd, vet inte hur jag skall lindra symptomen. Känns ok vissa stunder (tex nu när jag skriver med bara lättare yrsel) men sedan säger det bara pang. Vågar inte gå ut, är uppe korta stunder sedan kryper jag tillbaka ömklig, svag och ledsen till sängen. Är detta vanligt, känner ni igen er? Skall man få sådana handikappande utsättningssymptom när man trappat ner så försiktigt? Vårdcentralen är inte mycket till hjälp, psykiatrin är ännu sämre..vet inte alls vad jag skall göra...

Du får nog ändå ringa psykiatrin de vet ju i allafall bättre än vårdcentralen.Du får försöka stå ut.Kram


Jag hade PRECIS samma symtom som du, men läkaren trodde inte på mig typ sa att det enda som kunde hända var att depressionen kom tillbaka. Håll ut!!! Jag försökte sluta i tre olika omgångar och drabbades av bilxtar i huvet, enorm yrsel, total svaghetsförlamning. Det enda som hjälpte då var att ta en högre dos (kunde räcka med en tablett av den tidigare dosen). Sedan åt jag det i ca en vecka och gjorde ett nytt försök med den lägre dosen. När det väl gick att trappa ner var det inte smärtfritt men det var heller inte på värsta viset med biverkningar. Det tog mig ca 6 månader att trappa ner helt (från 225 mg/dag). Kämpa på och ge dig inte! Enorm lycka att vara av med pillrena!!


Tack så mycket för ditt svar. Jag fick också till svar de två första gångerna att jag mådde så dåligt för att jag på eget intiativ slutat med tabletterna på fel sätt. Därför är jag rätt förvånad nu när jag blev så dåligt när jag gjorde "allting rätt". Jag har tyvärr inga mediciner kvar här hemma, bara 150 mg tabletter och det känns fel att börja med nu när jag ätit 37,5 mg i två veckor. 6 månader! Det innebär att jag har ca 2 månader kvar men man kan ju inte må så här dåligt i två månader till? Det är fjärde dagen för mig nu och nu har kroppen börjat fatta att det inte går att vara vaken tror jag. Igår sov jag 23.00-16.07 och idag 00-14.15 ca, helt sjukt ju hur man kan vara så trött! Fast o andra sidan sover jag hellre än tillbringar dagarna med att titta på en fläck i taket. Jag skall försöka kämpa på och försöka se dagen när jag är helt fri från tabletter och biverkningar, utsättningssumptom och allt var det är igen. Jag kan verkligen förstå din lycka att slippa dem! Jag väntar till den dagen och min depression tror jag inte kommer bli sämre eftersom tabletterna inte gjorde någon skillnad från början. Det fick jag tom min läkare att erkänna, kors i taket. Tack igen, sköt om dig!

Annons
Annons
Annons