Forum Depression & ångest


Jag måste bara säga att jag håller inte med dig om att derpession (och då pratar jag om sjukdomen depression och inte normal nedstämdhet, känna sig olycklig etc) är inget jämför med att förlora armar och ben. Psykisk sjukdom är värre att leva med än kroppsliga sjukdomar. Det har gjorts undersökningar där folk som både har lidit/lider av både kropplig sjukdom och psykisk sjukdom och majoriteten svarade att ha en psykisk sjukdom är värre att leva med. När man är depremierad så förlorar man så mycket av livet. Ni som lidera av depression vet vad jag pratar om. Det är inte förrän man har kommit ur en depression som man förstår hur förödande sjukdomen är. Det är ju jätte jobbigt att inte kunna känna/uppleva glädje exempelvis, speciellt när man är medveten om det. Och att inte kunna göra det på flera år. Vem vill leva så? Ingen förtjänar att leva med depression och ingen skall behöva göra det över huvud taget, fast det handlar om ett par månader upp till ett år. För somliga är det en kronisk tillstånd.

hmm.. håller med fullständigt. kram


*Kram*


Tror du att han mådde psykiskt bra när han vaknade från bedövningen och såg att han har inte ben och händer????


Jag bara tvingar mig själv att må bättre,fattar Ni inte att jag också mår dåligt men på nåt sätt jag uppmuntrar mig själv genom att peppra Er!!!! Jag försöker hitta alla möjliga vägar tillbaka till livet.Ni behöver inte bli arga på mig,det gör mig ledsen.Ok,ok ok, jag slutar pressa er.Förlat alla! Nu tar jag mina sömn medicin och kanske sömnar jag eller kanske inte,då är jag zombie i morgon samma som Ni. Go natt Jag älskar Er ändå!


jag håller ned dig.det är ju så abstrakt med psyket.


Jag pratar om allmänt inte om just den personen med utan ben och händer. Om han inte drabbas av en depression, vilket är ju en psykisk sjukdom, så är det klart att han inte mår bra. Men om han mår psykiskt bra och har inga ben och händer så har han troligtvis bättre livskvalitet än en person som är psykiskt sjuk. Det är det jag menar. Det är typiskt att vi som är psykiskt sjuka ska nervärdera våran sjukdom som ingenting som något som inte "krävs" någon behandling för eftersom det finns människor som har det värre etc.


Hur många är det inte som inte söker hjälp för sin depression pga av de tänker att "jag är ju bara deprimerad. Det är ju väl inget att söka hjälp för". Jag är en av dem som tänker så när jag är deprimerad men när jag får min behandling så tänker jag inte så något mer eftersom man inser att den resonemanget är fel. Jag och alla andra psykiska sjuka har rätt att få hjälp och behandling och bli så frisk som det är möjligt. INGEN ska behöva få genomlida en depression etc.


Klart man kan förändra! Men ibland måste man ha TUR åxå! O det har inte alla! Om det vore så enkelt som bara bestämma sej för att ändra saker för må bättre...!


det går liksominte att jämföra. om han vaknar upp och inte har armar eller ben så visst kommer han må dåligt at det, men en som har depression mår dåligt hela tiden när det finns hjälp att få. man ska inte behöva acceptera en depression som ett tillstånd som man måste leva med. DET finns hjälp att få. Och en depp e oftast värre än att inse att man e utan ben och armar, ibland önksar man att man vore död. Låter på dig som om du inte mått dåligt i en riktig depression, men jag känner ju inte dig, så..


Vad ska man göra då om du är medveten om precis allt men är för trött och apatisk för att röra på sig? Det är bara omöjligt.


processen är så lång .det räcker inte med spegeln och intala sig själv en masa.Vi psykisar är finurligare än så.Misstänksamma pga våra upplevelser.HI Hi


Då är det kanske bäst att bara vänta på nåt mirakulost.Jag vet inte...


Jo! jag håller med dig det finns oftast orsaker till varför man mår som man gör och för mig handlar det om känslor. Ibland vet jag inte varför jag mår som jag gör men då vet jag att det ligger långt djupt inom mig. Och detta håller jag på att jobba med själv och det är mycket tufft och jag mår skit rent ut sagt varje dag men förändringar behövs och jag kan inte tappa hoppet som det känns att jag gör i mellan åt men jag har påbörjat varje kväll att skriva en tacksamhet lista och en hjälp lista innan jag lägger mig. Jag brukar säga att hanterbar smärta växer man i och det gör att man förändras till nåt bättre. Och jag vill att min smärta ska gå bort snabbt genom att trycka på en knapp men det gör den inte, hahaha, den försvinner när jag har behandlat den och det får ta den tid det tar. Har jag fått lite verktyg på vägen då kanske jag kan använda mig av dem. jag får inte glöma men jag behöver oxå acceptera min situation.

Skriv ett inlägg i diskussionen
Annons
Annons
Annons