Forum Depression och ångest


Vad ska jag ta mig till? Jag orkar inte mer.

Hej! Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva min situation men den känns ohållbar och jag är på bristningsgränsen. Jag har inga vänner, det har alltid varit problem i min familj och den är inte stor. Mina föräldrar beter sig illa så dom har jag inget förtroende för. Jag är så jävla ensam så jag känner att jag håller på att stupa utför, har ingen att prata med. Den enda jag har är min kille och sambo som betyder någonting, men jag känner att eftersom vi bor tillsammans så kan jag inte belasta honom mer än vad jag redan gör med min nedstämdhet. Jag har varit nedstämd i flera år men nu är det värre än någonsin och jag vet att jag lider av depression men fortsätter att förneka det. Symptomen är många. Jag sover inte ordentligt, har ständiga stressdrömmar och mardrömmar. Jag gråter när jag går upp på morgonen och jag gråter när jag går till sängs. Jag är apatisk, har fått svåra minnesproblem, jättesvårt att koncentrera mig, det tar lång tid för mig att göra något om jag ens kan förmå mig att ta tag i det, jag orkar inte träffa folk längre, orkar inte le och se folk i ögonen. Det känns som att jag står i en bubbla och ser alla utanför leva sina utvecklande och roliga liv, medan jag står still. Jag hoppade av högskolan precis efter att jag hade börjat i höstas på grund av att jag mådde så dåligt. Jag har sån ångest gentemot min sambo, och jag är rädd att förlora honom. Han vet nog inte egentligen hur dåligt jag mår. Jag funderar flera gånger per dag på att vad skönt det skulle vara att inte leva längre. Jag vågar inte ta livet av mig. Men jag brukar alltid tänka på att hänga mig i mitt favoritskärp när jag mår som sämst. Jag är bara 24 år och det känns som att mitt liv rinner genom mina fingrar och försvinner. Det är ju meningen att det här ska vara den bästa tiden i mitt liv. Jag har inte klarat av att jobba på snart 1 år, har en anställning som timvikarie. Slutsatsen är att därmed har jag inte heller någon inkomst och jag har levt på min sambo och hans studielån. Vi lever alltså på existensminimum. Jag behöver hjälp och jag orkar inte mer, men jag har inga pengar och därmed inte råd att gå till en psykolog, NÅGON MED ERFARENHET SOM VET VAD MAN GÖR DÅ?? Samtidigt har jag ingen tillit till vården och jag har hört så mycket dåliga erfarenheter från folk som har sökt hjälp och inte blivit tagna på allvar. Jag menar jag behöver djupgående hjälp från en duktig psykiatiker med erfarenhet, inte någon kurator. Jag tror att det kan bli svårt att få tag på någon duktig psykolog som är rätt för mig. Kanske finns det någon i Stockholm eller Göteborg men det funkar ju inte. Men nu spelar det ju ingen roll i alla fall för jag har inga pengar att få hjälp för och jag vet inte vad jag ska göra. Jag lever inte längre och depressionen trasar sönder mig långsamt inifrån. Jag hoppas att det kan finns någon som kan komma med konkreta råd. Tacksam för svar!/ L

Eftersom du inte har någon inkomst och därmed inga pengar att söka vård för, föreslår jag att du går till socialförvaltningen för att få hjälp med uppehälle. Om din sambo lever på studielån kan ju rimligtvis inte hans bidragsdel vara tillräcklig enligt socialförvaltningen för två personer. Börja i den änden... med pengarna. Sen när du har ordnat pengar kan du se dig om efter vård. Visserligen blir många dåligt bemötta men långt ifrån alla. Du kan säkert hitta nån inom vården du kan känna förtroende för, det spelar nog ingen roll vilken titel denna första kontakt har, huvudsaken är att du tar denna första kontakt. Om du vill kan du nämna för socialförvaltningen att det är en av anledningarna till att du behöver pengar därifrån, kanske de också kan lyssna på ett bra sätt?! Det är tråkigt att höra att du mår så oerhört dåligt, men ta mod till dig och sök hjälp! Det finns hjälp att få... Lycka till! Stöttande kramar!


Hej vännen Du kan ta kontakt med kyrkan där du bor där finns diakoner du kan prata med o det kostar ingenting o dom lyssnar o kanske kan hjälpa dig att gå vidare Du är för ung att må så dåligt Jag har varit hos diakon o pratat har själv mått jättedåligt Titta i din församling efter diakoner Kram


Klart det finns riktiga psykologer/läkare som är rätt för dig! Sök kontakt med psykiatrin i ditt område och prata med någon där, och berätta om din situation! Det finns journr, som alltid går att ringa, dygnet runt! Bara för att du inte har pengar, så innebär det inte att du inte kan få hjälp... Lycka till!


Jag är medveten om att det finns olika ställen att söka hjälp på och att det finns journummer att ringa. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja och är rädd för det här med pengabiten. En gång för några år sedan ringde jag en privat psykolog och hörde vad det kostade och han sa att det kostade runt 500 kr i timmen och att dom sedan gör en bedömning för att sedan ta ett beslut om man kan få billigare timkostnad vid kommande möten. Vårdcentralen har kuratorer men det kostar också. Kyrkan känns inte som rätt plats för mig och jag vet att man kan gå dit och samtala, jag har en styvpappa som är präst, är inte troende, men tack för tipset i alla fall! Ja jag tror att det kan bli ytterst svårt att få hjälp från socialförvaltningen här i stan med tanke på att jag har haft en bekant som i princip hamnade på gatan innan den fick hjälp, och jag har hört flera skräckexempel. Jag tror att det kan bli svårt att få hjälp i dessa svåra tider med tanke på att jag ändå har en anställning. Det är svårt att bli tagen på allvar och eftersom jag är väldigt inbunden och har fått problem att förklara saker har jag ingen motivation att slåss och stå upp för mig själv. Självkänslan är så låg som den kan bli. Tack för era svar!


Men gumman det är inte direkt kyrkan man går till utan församlingshemmet i din kommun o jag lovar dig att det är en bra start för dig att du får berätta hur du mår o få lite vägledning Hörde senast på radion i dag hur många söm söker upp svenska kyrkan för att få hjälp Kram


Man skulle kunna tro att de e ja som skrivit de du skrev linnsan, ja känner exakt likadant. Ja behöver inte fylla ut de mer för de stämmer exakt in på mej me. Skrämmande :S


Ja då vet jag att jag inte är ensam. Men inte roligt för dig att vara i samma situation som mig. Känner med dig!


Har du varit i kontakt med psykiatrin tidigare? Jag tycker inte att du ska gå till vårdcentralen (hälsocentralen) utan psykiatrisk mottagning. På din beskrivning så låter det som du har en "djup" depression. Jag tror att du skulle behöva behandlas med läkemedel. Jag tror inte att du skulle bli hjälpt med enbart "psykoterapi" eller samtal. Ju längre du väntar med att söka hjälp desto längre tid blir det att bli bra när du väl söker hjälp. Söker du vård inom landstinget så kan det maximalt kosta 900 kr per år. Här i västerbotten tar de bara 100 kr för besök hos en psykiatriker. Vet inte hur det är där du bor.


Hej! Så här kan du göra! Man behöver inga pengar för att få hjälp av psykvården, till att börja med.... Du kan be att få en räkning (det säger du inte i telefon, utan när du kommer till kassan) och betala senare. Detta för att det är bättre att du tar en sak i taget och så får du tid på dig att betala räkningen. Du behöver nog hjälp för att lösa din livssituation så som den är just nu. Den du tar kontakt med inom sjukvården måste ju slussa dig vidare till någon som verkligen kan hjälpa dig. Du kan ju fråga efter medicin ochså. hoppas det går bra. Mvh


Be ochså när du kommer dit, att dom hjälper dig med att koppla in en kurator FÖR ATT FÅ HJÄLP MED EKONOMIN, DET FINNS FONDER/STIFTELSER SOM KURATOR PÅ SJUKHUSET KAN HJÄLPA DIG ATT SÖKA, DOM KALLAS FRISÄNGSFONDER OCH ÄR TILL FÖR SJUKHUSETS PATIENTER BÅDE DOM SOM LIGGER INNE OCH DOM SOM INTE GÖR DET. När dom på sjukhuset ser hur du mår så får du hjälp med den saken om du ber om det. Alla sjukhus har sådan verksamhet.


Hej Linnsan! Jag är i samma situation som du, men har fått kontakt med en samtalscoch på nätet, googla på samtalscoach.panatet.se Vi har haft mailkontakt nu i en månads tid och han har verkligen hjälpt mig. Lycka till.


Glömde tala om att samtalscoach.panatet.se är helt gratis


Hej du, Jag känner igen mig i allt du skriver. Jag var 24 år när jag insåg att jag hade problem och hade haft i många år. Ett: ekonomin, detta är nog inte ett politiskt korrekt råd men jag har varit där du är och vet hur det är med pengarna och skulden och skammen som föjer och de ständiga tankarna kring de satans pengarna som aldrig räcker till hur man än försöker. Så en sak ska du veta. Om du begär att ta det på faktura när du kommer till psykakuten (som jag anser du ska försöka vända dig till) så behöver du inte känna press att du "måste" betala när månaden närmar sig sambons pengar... Det är nu vi kommer till det politiska inkorrekta, sjukvårdsräkningar kommer aldrig till kronofogden. Alltså kan du få hjälp innan du får ordning på ekonomi. För att du ska orka med ekonomibiten måste du SKAFFA hjälp. ORKA!! Hur jobbigt det än känns så MÅSTE du söka hjälp. Det kan ta ett tag innan du hittar rätt. Jag själv har fått gå igenom många läkare och samtalsterapeuter innan jag hittat någorlunda rätt. Men att bara ta steget till att få hjälp är det svåraste. Men du kom hit, det klarade du. Då fixar du nästa steg också. Det är svårt att säga exakt var du ska vända dig eftersom man inte vet hur det ser ut där du bor. Men mitt råd är att sök dig till psykakuten. Be om hjälp. Därefter remitterar de (förhoppningsvis) dig till en psykriatisk mottagning där läkare är specialister på sånna som oss -) Skippa vårdcentralen. Det är enligt min erfarenhet bortkastad energi. Det kommer kräva energi av dig. Men om du sätter upp små delmål, som tex Idag kollar jag upp numret, nästa dag ringer, eller bara går dit, sen om du får kontakt så orka ta dig till läkaren. Sen ska du se att du kommit rätt långt utan att ha tänkt på det... Men kom ihåg DU HAR ALLTID RÄTT ATT BYTA om du känner att det inte är rätt för dig.. Skickar styrkekramar till dig. Och delen med din sambo, det kan också vara ett steg till att komma närmre varandra och få förståelse från honom, och minska dina skuldkänslor inför honom. Låt han vara delaktig. Men när DU orkar. Han kan följa med på ngt samtal etc. Och få det förklarat från någon proffesionell. Så du slipper det.


rättelse... Jag kollade upp detta med obetalda vårdräkningar... Jag kan ha fel... Men jag fick det rådet av självaste psykavdelningsläkaren. Hon sa till mig att vårdens räkningar kommer inte till kronofogden. Inkasso, kanske men inte kronofogden. Kollade bara snabbt på google, och det kan vara en felaktig uppgift. Men mina räkningar sen några år tillbaka har aldrig gått till kronofogden. Kan vara att de har glömt mig kanske, men sådan tur har jag aldrig.. Så kolla det först innan du litar på mina ord. För just nu gör inte jag det... Måste nog forska lite mer i det där. Men om inget annat så dröjer det innan de hamnar hos fogden, och du kanske hinner fixa med soc och liknande under tiden du får psykriatisk hjälp. Känner mig skitdum som skrev så utan att kolla upp det ordentligt först. Det var ju några år sedan hon sa det till mig.... Förlåt för det rådet.

Annons
Annons
Annons