Forum Depression och ångest


vad bör jag göra?

Hej, mitt namn är oväsentligt, det som spelar roll är Vem jag är idag och hur min bakgrund ser ut. Det jag söker här, är någon hjälp av något slag. Efter att ha tröttnat på att gråta mig till sömns i princip varje dag i veckan så vill jag hitta hjälp, var jag ska leta vet jag inte men jag börjar med att berätta varför jag inte kan sova om nätterna. Varje kväll är det samma sak, jag går och lägger mig runt klockan 10-11 på kvällen och försöker sova. Börjar tänka på saker som hänt under dagen, kanske något utav mina ex eller någonting som jag ska göra dagen därpå. Jag drömmer inte när jag väl somnar kan tilläggas(med några få undantag), varför vet jag inte, men det skulle kunna ha med djupsömnbrist, för mycket tankar när jag ska sova eller liknande att göra. I vilket fall så skenar snart de första tankarna iväg och var enda kväll slutar alltid tankarna runt samma ämne: Hur mitt liv sett ut. Det påminner lite om en nära döden upplevelse, ni vet när livet ska passera i revy? Men samtidigt så är det inte riktigt samma sak, för av någon anledning så kommer jag knappt ihåg dom där första unga åren i mitt liv trots att jag nu bara är 18 år och borde minnas de åren precis som mina kompisar gör. Det lilla jag minns är mestadels minnen om hur jag sällan fick vara med, prata med lärare om att jag var mobbad, eller sprang hem efter rasterna lipandes. Allt det här löste sig efter några år, fram emot 4an 5an så var jag väll relativt normal, blev snarare mobbare än mobbad. Var riktigt taskig mot vissa personer vilket jag ångrar djupt. Och detta bara för att passa in, få vara med. Så gick det ett tag och min första seriösa flickvän träffade jag i 7an. Flickvänner Hur jag och min första flickvän träffades har jag inget minne av, men jag vet att det är en utav de tjejer jag haft bra med känslor för. Trots mina starka känslor var jag ung och dum och gjorde slut med henne av oförklarliga skäl (förmodligen för att jag fortfarande ville vara med i umgänget hela tiden, och den här tjejen som skar sig i handlederna passade inte riktigt in). Men i vilket fall så fortsätter livet, och jag antar att alla varit med om det men i vilket fall så blir jag dumpad av nästkommande flickvän. Det gick över efter ett tag och ansågs i mina ögon bara vara en ”crush” som i vilket fall ändå inte skulle hålla. Och allt som åren går så hinner jag skaffa x antal ”på g” som alla dumpar mig så klart (nu börjar det bli lite av min vanliga otur) och självklart så var det även några som jag blev tillsammans med rätt så snart. Den tredje flickvännen jag hade var en tjej jag hade ganska starka känslor för, hon hade ganska hett temperament, men det var inte det som var problemet till en början. Hon hade en pojkvän, som enligt henne, hade misshandlat henne. Och ”riddaren på vit häst” vill jag så klart vara, för jag börjar få känslor för henne. Så det slutar med att hon slipper den där grabben, men till min förtvivlan blir jag dumpad efter en relativt kort relation. Ledsen och med brustet hjärta ger jag mig ut för att bli av med mina känslor för henne, och det hinner gå ett tag tills jag ”hookar” upp med två brudar på samma kväll. Hon blir mycket arg på detta och skuldkänslorna jag fick där var inte att leka med, och fram och tillbaka lekte hon med mitt hjärta därefter och så klart ”brast” det. Därav orkade jag inte med saker och gjorde det mest själviska man kan göra, försökte begå självmord(inte enbart på grund av detta utan även på saker inom familjen samt tidigare liv, återkommer till det). In på det vill jag inte gå för att det är ett mycket känsligt ämne som jag inte vill att läsare ska driva om. Jag fortsätter i vilket fall, och det slutar med att vi har sex någon gång efter att våra bråk och allt har slutat, jobbigt nog så tittar jag fortfarande åt hennes håll. Och då händer en av de jobbigaste sakerna. Mitt ex blir tillsammans med min granne. Hur kul är det på en skala? Behöva se henne gå in där varje dag och stå ut med kompisar som bara skrattar åt det? Aja går vidare. Skaffar en ny flickvän efter ett bra tag, hon hjälper mig mycket i börjar och vise versa. Den här tjejen är den jag förmodligen hållit på med längst samt haft mest känslor för. Hon var hur oskyldig som helst till en början, men på grund av familjebråk om min pappas otrohet och tidigare erfarenheter så var jag såklart en av de avundsjukaste pojkvänner. Vi hade precis bestämt oss för att vi skulle vara ihop och nu gick jag i ettan i gymnasiet, jag var på resa med min far samtidigt som hon skulle åka till åre. Självklart var jag galet orolig. Och inte för att det skulle räcka med att vara orolig så strulade hon med någon där uppe(dom låg i ett rum och vet inte om dom gjorde mer) och så klart var jag återigen förtvivlad. Detta var startskottet för våra bråk. Under vårt förhållande så har nog hon varit mest smidig på att dölja saker, och jag vet inte riktigt om hon någonsin har haft känslor för mig, men jag vet att jag verkligen har haft det för henne samtidigt som jag gång på gång fått reda på att hon hållit på med andra. Till slut lyckas jag strunta i henne och bara gå vidare, samtidigt som jag träffar en ny tjej så släpper jag taget om henne. Den här tjejen kom jag att spendera mycket tid med, vi hade en ”kk” liknade relation samtidigt som jag tror att vi båda fick lite svaga känslor för varandra. Men då hon sa detta så sa jag i rädsla för nytt förhållande att jag inte kände lika dant. Vet inte riktigt om ni tror på att gud straffar en, men det gick ungefär en månad sen var hon tillsammans med en utav mina dåvarande bästa vänner. Nu var så klart mitt hat för flickvänner rätt så starkt, skaffade en helt oskyldig flickvän som sedan fick ta all skit som jag fått under mina förhållanden(var dock inte otrogen, klarade inte av det) och detta mår jag fortfarande sjukt dåligt av, för hon var en utav de gulligaste personer jag mött. Så det förhållandet tar slut och jag får ett på g som sedan dissar mig, och när allt skiter sig så har jag precis som andra en tendens att gå tillbaka till det gamla. Vilket i det här fallet var tjejen som var otrogen, men när jag öppnar mitt hjärta än en gång för henne så har hon helt plötsligt hittat en ny, en bekant till mig som jag fortfarande inte kan titta på (Kan tilläggas att en utav de drömmar jag haft(mardröm) är en bild av hur han och hon kommer ut från ett rum tillsammans på en fest). I vilket fall så började vi hålla på igen i början av det här året (Vet inte om hon höll på med båda samtidigt, men att bara känslan finns där är jobbigt) och senast igår så var hon på en skiva och efter denna så fick jag förklarat(hon var nykter) att hon inte hade haft känslor som jag för henne det senaste halvåret och att hon var med mig bara för att hon inte ville att jag skulle hålla på med andra(hon lyckades till mycket stor del). Men nog om mina flickvänner så kan jag bara tillägga att mina problem kan vara grundade i annat än det, har haft en mor och far som ständigt hållit en vaken om nätterna med anklagelser för otrohet(min pappa var det en gång för ett tag sedan vad jag vet). Och att mamma tar ut sina aggressioner på mig kan vara jobbigt, men det är ändå något som jag står ut med. Dock så blir det lite jobbigt när hon dricker så mycket(då har det slutat med att hon slått sönder glas/vanliga dörrar med kvastar och dyl.). Min morfar dog för att han var alkoholist fick jag reda på ett tag sedan efter en fylla, vet inte om det är befogat att få sådana skuldkänslor som jag när jag druckit men det har slutat med att jag själv kommit hem med poliser, väktare samt skjuts hem av mamma och pappa. Min första fylla jag fick så hade jag druckit läkarsprit och lite allt möjligt, det kanske är normalt med en brakfylla, men hade lite för mycket promille och hade enligt polisen andningsvårigheter, så vaknade i framstupa sidoläge dagen efter. Det är många där jag bor som fortsätter dricka mycket under tonåren och det gör även jag har jag insett, slutade andas en fylla är att tillägga men att detta löste sig är jag tacksam mina vänner för. Har även hänt att jag fått något som jag tror sig kunna vara ”panikattacker”, ”ångestattacker” några gånger, och för att komma till liknande problem så har jag även haft problem som t.ex. magkatarr på grund av stress, astma, ryggskott, lunginflammation, x antal könssjukdomar, feber väldigt ofta och för att komma till en av depressions orsakerna så tog jag väldigt starka medel för acne ett tag. Roacutan är ett utav de medel jag tog, och det påverkade mig otrolig mycket psykiskt(det var snart därefter jag vill begå självmord) och bara för att varna för det så är det inget att rekommendera, mer än dubblade mina befintliga problem. Det här går jag alltså igenom varje kväll för mig själv och det är det här och tonvis med mindre händelser i livet( som t.ex att jag lurade till mig körkortet genom att ljuga flertalet gånger om rökning) som får mig att sitta sovandes vid skolbänken och lipandes i sängen om nätterna. Jag vet inte vad det finns för hjälp att söka, men söker någon typ av hjälptips här för jag vet att jag inte kan gå till mina föräldrar eller vänner.

Förstår att du känner dig kluven gällande dina dåvaranede relationer antar att du har stålsatt dina känslor borsett från allt grubblande, vad får dig och må bra utan att känna/lämna ångest. Go, go!


Dina föräldrars hetsiga diskussioner om otrohet, din mammas fyllor, din morfars död i alkoholism... starka saker du upplevt. Anser du själv att detta präglat dina relationer med flickvännerna genom åren? Har du blivit en människa som har svårt att lita på flickorna du träffar/blir tillsammans med? Har du blivit svartsjukt lagd? Känner du att dina relationer med flickor är normala eller anser du att du behöver förändra dig själv i relationen till andra? Om du anser att du själv vill ha till en förändring i ditt eget beteende kan du behöva professionell hjälp med det kanske? Nån kurator/psykolog/beteendevetare... nåt sånt kanske? Eller kanske läsa böcker i temat relationer/självhjälp? Finns en uppsjö såna... biblioteket har ju gratis om du inte vill bekosta det. Kanske ligga o läsa på kvällarna när grubblande tankar om livet dyker upp... få lite perspektiv, andra perspektiv. Annars finns det ju hemsidor med tips o förslag du kan googla upp. Lycka till!


Hej! det du känner är helt normalt och att må dåligt är helt begripligt efter allt du tvingats gå igenom. Det verkar som du skulle behöva prata ut med någon som kan hjälpa och förstå dig och som du verkligen kan lita på. Det viktiga är att försöka blicka framåt och se till här och nu. Du är 18 år och livet har precis börgat. Jag hoppas allt blir bra. Ta hand om dig/ kramar

Annons
Annons
Annons