Forum Depression och ångest


Vad är det för fel på mig?

Hej! Jag är en tjej på 22 år. Vet inte vart jag ska vända mig även om jag vet att en läkare/kurator är det bästa alternativet. Men iaf. Det känns som att allt jag tar i går sönder. Att jag förstör allt. Jag kan inte kontrollera mina känslor och går från jätteglad till världens raseriutbrott eller så blir jag hysteriskt ledsen för minsta lilla. Det händer inom loppet av några minuter, ibland bara sekunder. Min pojkvän börjar tycka att jag är skitjobbig och tycker att jag har blivit jätteförändrad under de 4 år vi vart tillsammans. Han tycker att det är jobbigt att jag skiftar så fort i humör, men även att jag skiftar så i mitt sätt att se på mig själv. Varenda komplimang vänder jag så att det blir negativt för att jag inte tycker att jag förtjänar att få fina komplimanger. Jag skiftar från att tycka att jag är helt okej till att jag är en skit som inte förtjänar att ha något bra i livet. Svarar han inte i telefon målar jag upp en bild i huvudet där jag får för mig att han minst är död och tror stenhårt på det. Jag målar upp värsta scenariona som går och får för mig att det verkligen är så på riktigt. När jag åker ifrån honom (jag bor 8 mil ifrån honom) så får jag alltid en ångestattack för det känns som att det är sista gången jag någonsin ska få se honom. Jag älskar honom så fruktansvärt mycket och jag vill verkligen ta tag i mig själv. Jag vill inte att det ska ta slut för att jag inte kan hantera mina känslor och tankar. Jag klarar knappt av mitt jobb för den sociala biten är helt fucked up. Jag klarar inte av mycket människor runt mig och att ringa någon jag inte känner går bara inte. Jag har stött bort massor av vänner pga detta. Dom orkar inte med mig längre och jag förstår dom verkligen. Jag orkar inte med mina växlingar hela tiden. Att inte kunna kontrollera mig själv. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill bara fly från mig själv :( Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte bara leva ett normalt liv? :( Förlåt att det blev långt, men jag hoppas att nån kanske kan orka läsa igenom hela iaf.

Oj du måste söka hjälp direkt på psyk och inte låta detta gå för långt. Detta låter exakt som jag hade det innan mitt självmords försök. Jag isolerade mig och tyckte världen var helt svart och kall (vilket jag än idag tycker) men nu har jag stöd av läkare osv och känner att jag har stöd, dessutom mediciner lindrar mycket. Gå inte igenom samma helvette som jag gjort, gör inte saken värre... ring till din lokala psykjour och prata ut. Gör någonting. Släpp inte taget om ditt liv. Stort lycka till :) mvh skajrim


Tack för att du orkade läsa igenom hela inlägget! Skönt att du har fått hjälp och känner stöd. Nej, min pojkvän vill också att jag ska ta hjälp och innerst inne vet jag att jag måste. Fick reda på igår att jag kommer bli av med mitt jobb snart (detta har inget med mina problem att göra. Jag behövs helt enkelt inte längre. Hade timanställning) så nu känns allt mer becksvart än nånsin. Ska ringa psyk och höra vad dom säger. Är bara rädd att höra att det inte är något fel på mig för då vet jag inte vad jag ska ta mig till :( Tack så mycket!


Jag förstår precis hur du menar... Man är rädd att inte bli tagen på allvar men berätta exakt hur du känner, tex på en mottagning så att det blir nedskrivet i din journal typ.. sedan om det skulle hända något ser de att du faktiskt sökt hjälp, dvs bättre att söka och inte bli hörd än att inte söka och göra så det blir mycket värre för sig själv. Berätta att du är i en livskris och behöver rådgivning omedelbart, du har rätt att få det. vet inte hur det fungerar i din stad men.. hoppas du får hjälp. igen lycka till :)


Okej. Tack så mycket! Blir så glad när jag ser att människor som du finns där ute! Kärlek till det!


Du vet man reagerar på svårigheter man själv upplevt och önskar inte samma för även sin värsta fiende :) men tack så mycket för de fina orden.


Känner precis likadant! :)

Annons
Annons
Annons