Forum Depression och ångest


Vad är det för fel?

Hej, jag är en tjej som alltid varit lite ängslig av mig men inte på den grad att det stört mig så mkt förens nu. Har alltid haft problem me redovisningar i skolan o sånt, gjorde det aldrig ,skolkade. När jag var på en utlandsresa förra året började jag känna att jag mådde dåligt. Satt på en restaurang och ngt hände, kändes som en overklighet och en fasa strömmade genom kroppen, mådde illa och var toanödig. Kändes sååå obehagligt. Var senare på ett ställe då jag hörde en person kräkas, hände samma sak jag började må såååå dåligt så fick gå hem o sätta mig på toa..efter ett tag gick jag ut igen då min kille pusha mig eftersom vi åkte me ngra vänner o de fattade ingenting. Var knappt kontaktbar för jag trodde jag skulle spy. Insåg att jag fick en ångestattack dessa gånger vilket jag inte fått tidigare. Hela resan blev förstörd och kunde inte äta ngt på hela veckan som återstod. Mådde så dåkigt psykiskt och ville bara hem. Kändes som jag skulle spy hela tiden. Har rädla för at kräkas samt om jag skulle bajsa på mig offentligt, detta har bara blivit värre efter resan. När jag kommit hem mådde jag riktigt dåligt och borde sökt hjälp då. Det blev succesivt lite bättre men ångest har legat o gnagt i mig. Känner ingen lust eller ork tll ngt, Åkte me familjen o åkte skidor. Den första halvan av veckan mådde jag så dåligt så jag ville inte finnas mer. Hjärtklappning, gick på toa ofta, kunde ha kräkts om jag tillåtit mig men höll emot. Värst var det på natten och kvällen o alltså inte ute i backen då hade väl hjärnan annat att tänka på...min familj vet inget om detta men min pojkvän gör. Men tror inte han förstår mig. Nu känner jag att jag ALDRIG vill åka ngnstans o livet känns piss o jag e rädd för allt. Får samtidigt så dåligt samvete å min pojkväns vägnar och känner att de bästa vore att göra slut så han kan träffa en normal tjej.. Känns piss att behöva känna den känslan. Vårt sexliv existerar knappt längre,,känns ju helt piss det med. Vill vara äventyrlig som när jag var yngre. Känner inte att detta går över. Vet att min mamma hade ångest (hon är död sen många år tillbaka) så det kanske är ärftligt?!! Jag har även haft problem me min rygg i 6 år och detta gör det inte bättre. Försökt träna men fick en gång rätt nyligen en ångestattack så vill aldrig träna igen känns det som. Jag känner inte igen mig själv längre, har mkt svårarae att koncentrera mig och har svårare för skratt. Känner ngn igen sig?? Vet att jag inte är ensam men känner mig så förfärligt ensam=(((

Jag tycker absolut att du ska söka vård. Gå till vårdcentralen och tala med en läkare så ni kan komma fram till vad det bästa vore för dig. Kanske medicin eller nån form av samtalsterapi? Det låter som du har det oerhört jobbigt som det är nu, så sök vård innan det blir värre... Lycka till!

Annons
Annons
Annons