Forum Depression och ångest


Uppgiven

Sjukskriven för depression hösten-07. Äter 100mg sertralin och har fått samtalsterapi. Jag var så mycket bättre. Sen började jag studera på heltid igen och nu känns det som om jag är tillbaka där jag började. Ångest och självmordstankar upptar min tid. Förstår inte varför det är en mening att ens fortsätta försöka. Det känns som om ingen förstår hur sjuk jag är, Jag kan inte fungera normalt i sociala situationer längre. Jag är så tacksam att jag fått hjälp många får inte ens det. Alla runt mig vill att jag ska vara frisk så jag försöker hålla skenet upp men.. Jag blir inte bättre av att sitta hemma, men jag klarar inte mina heltidsstudier vilka alternativ finns det egentligen?

Usch vad du har det jobbigt! Att dessutom ha den stressen o pressen det innebär studera gör ju inte saken direkt lättare! (inte för inte man inte får sjukpenning om man vill ha studier istället för jobb som arbetsträning, det ses som för stressande) Funderar på om inte möjlighet finns att gå ner i fart/tid i dina studier Att du inte vill sjukskriva dej igen, förstår jag Starkt av dej köra igång igen, kan ju vara så att det är nu mest i början du är extra spänd men att det iallfall lindras när du gjort några tentor o fått tillbaka studie självförtoendet, eller byggt upp det tror mkt där skon klämmer För mej har ju terapi i kombination med kontaktperson varit väldigt bra (o medicin förstås) Att umgås med människor överhuvudtaget är ju väldigt viktigt, sådana man kan lita på o känner sej trygg med vill säga Kanske du kan finna ngn gemenskap ngn stans..kåren, en grupp av ngt slag Kyrkan har ju mycket tex o konstadfritt eller billigt en stiuderande kassa är ju sällan stor Jo, jag vet man försöker hålla skenet uppe o det tar mkt energi o är oerhört jobbigt men jag tror ändå det är "bra" i visa situationer Men i andra måste du få släppa den, men välj med vilka du gör det-de som du tror kan ta emot o orka Jättebra du går i terapi! Jag tror på dej! Kämpa på! Kram


Tack Charline! Idag bestämde jag mig för att göra ett studieuppehåll. Jag finner ingen motivation och vill helt enkelt inte plugga nu. Istället kommer jag att försöka börja jobba. Jag tror att det blir bra, får träffa människor och behöver inte känns samma prestationsångest. Det var ett skönt beslut att fatta. Känns som tusen kilo fallit från mina axlar. Så nu ska jag bara hitta ett jobb. Tack igen för dina uppmuntrande ord! Kram

Annons
Annons
Annons