Forum Depression och ångest


Undrar en sak..

Ärligt.. Kan ni svara om ni på.. Riktigt från hjärtat.. Känner lycka.. Är livet värt o leVa o varför..? varför vill ni leva o varför.. Vill gärna veta olika anledningar då jag inte känner.. Nån anledning alls.. Men kanske kan man ändra uppfattning..? Inte vet jag.. Men värt en fråga tänkte jag.. krammm O fråga doktorn.. Varför får man aldrig några svar? Från en frågande..

hej svarar själv här så jag inte låter helt neggo.. Jo Den gången jag kan känna lycka eller kanske det heter Värme ja det är det inte lycka ångrar det, men ÄKTA kärlek från mitt inre det är då jag tittar på mina hundar o klappar dom o känner deras varma mjuka päls under mina handflator. Det är ÄKTA kärlek.. det är nog enda gången jag känner att jag verkligen känner det här är äkta på riktigt från hjärtat. Tänk vilken TUR vi har djur! Skulle gå genom eld för dom utan tvekan. Ja ser ni jag är inte negativ.. hihi..


Börja man fundera på om livet är värt att leva är det ett allvarligt tecken. Troligtvis ligger det en depression bakom tankarna. Sök hjälp. För om man får hjälp med depression så kommer man garanterad att sluta fundera på om livet är värt att leva.


KLart livet är värt att leva, något annat alternativ finns inte ! För mig i alla fall, men det betyder inte att man mår bra hela tiden. När man är deprimerad så är det ju svårt att känna något alls, lycka, sorg glädje... Jag känner hellre något även om det är sorg eller gråt än att inte känna något alls, då vet jag att jag lever. Förstår dina känslor för djuren - under min uppväxt var de min tröst och kärlek i brist på det från mina föräldrar.


Ja det med djuren är nog så jag har alltid haft nåt djur från början som funnits hos mej.. O tagit ut hela grannskapets hundar.. hihi.. dom tyckte det nog var jättebra, men en negativ grej för dom blev det, hundarna började gnälla o vänta på mej så jag fick 2 hundar från olika familjer pga det o belv erbjuden ytterligare hundar.. hehe..Så för mej var det bra med djuren o är bra.. Ja.. Sorg..tyvärr är det det jag oftast känner.. Lever mej tyvärr i för mycket i saker.. Gråter för teckande filmer så fort det är djur i.. fast jag gråter nog flera gånger om dagen.. Hmm.. Det är så svårt att koncentrera sig på nåt.. Utan man måste liksom.. Försöka ta ut sig i flera grejjer samtidigt så man hinner med allt.. Men det som är så skumt är att döds tankarna o vemodet finns där o lurar hela tiden.. försöker putta bort det hela tiden..


Ville bara säga att jag ångrar alla mina forumsinlägg.. Sorry.. Tänker inte vara till besvär nåt mer.. redaktionen.. kan ni ta bort mina trådar.. hatar mej själv så mycket så jag vill inte se dom.. Mina trådar alltså.. Vore vänligt.. fast det kanske inte går..?


Djur är allt för mig också! Sedan barnsben har jag också gråit när det varit djur i filmen, uppmärksamade alla detaljer och reagerade på allt som rörde djur...tecknat som spelfilmer.. Var rädd om dig vännen...sök tröst hos dina hundar..borra in ansiktet i den mjuka pälsen....djur har generellt en positiv verkan och för hos som verkligen älskar djur gör de underverk...skillnad mellan liv och död... Och inte skall du skämmas över dina inlägg.....sköt om dig och var rädd om dig vännen....många kramar..


Tack.. du förstår verkligen det här med kärlek man känner till sina djur.. Tack för att du skrev kraaam !!


Det som har varit min största drivkraft är min familj. Tanken att dom skulle bli helt förstörda fick mig på andra tankar förr i världen när jag funderade på att skada mig själv. Jag minns också att jag alltid av ren nyfikenhet tyckte det var värt att utforska morgondagen, det värsta som skulle kunna hända är att man dog, och var/är det nu egentligen så otäckt? Vi alla kommer att dö, det har vi alla gemensamt. Men trots att vardagen stundvis kan vara mörk så finns det ljus. Som du skriver, hundar, jag har haft 4 helt underbara hundar vilkas minne jag vårdar och tanken på dem får mig att le. Jag kommer absolut att skaffa en till hund så fort jag får vardagen lite mer ordnad. Min familj, bitvis har dom varit en last men dom är ändå den största källan till härliga minnen från förr. Speciellt mina syskon som jag har väldigt nära kontakt med. Och nu i dagsläget glädjer det mig att kunna glädja andra människor. Prova det, titta på folk när du går omkring utomhus och i tanken önska dom väl. "Hoppas han skrapar fram 20000 på triss om 5 minuter", "Hoppas hon börjar träna boxning och fastnar för det". Hejja på andra, speciellt dina grannar och bjud gärna på ett leende. Jag älskar att kunna hjälpa andra när jag kan och kanske är det något sådant jag utrstrålar, för det är väldigt oofta som personer inte kommer fram till mig och undrar om det ena eller det andra eller ber om hjälp med något. Jag vet inte om jag fått fram någon poäng med det jag skrev eller riktigt vart jag vill komma men det får bli som det blev :) Nu måste jag ut i snöstormen!


hej när tankarna mörknar för fig, då vill jag vara ifred och gå ut med hunden, en saluki i skogen. då brukar det kännas bättre. nu vet min famillj om det här så dom säger till mig, det är dags och gå ut med hunden nu. det är till och med så att jag kan få fram ett leende då. lycka till


det som har varit drivkraften till att jag valde livet är min familj o mina djur men även jag mår dåligt o är deppad beoende på vad som händer i livet men det är ju känslor o då känner man ju nånting livet är ju upp o ner gångar för oss alla tror jag men den kärkeken jag känner till min hund är gränslös där får man vereklgein kärlek tillbaka o hundar o dom är ju experter på att känna av stämningar så är jag ledsen eller har ont då kommer han o sätter sej framför elelr lägger sitt kloka huvud i knät o den mjuka o goa pälsen nej du är inte helt negativ scoob


De har räddat mig många gånger, mina hundvänner. Trogna och ärliga är dom och dom visar sin kärlek öppet och osjälviskt. Synd att vi människor oftast har svårt för det. Tänk så mkt bättre vi alla skulle må. Vi är ju också så måna om våra djur, att ge dem det dom behöver, dvs näringsrik mat, motion, vägledning, rutiner, kärlek i massor, lek och mentala utmaningar. Och tänk vad bra om vi kunde ge oss själva allt det här, då har vi alla förutsättningar att må bra. Vara mer som hundar mot andra människor också, osjälviska och öppet visa glädje,närhet och kärlek. Ge varandra en ny chans varje dag. Förlåta. Så , ja hundarna är verkligen något att leva för. För mig är det ju också min familj ,att se mina barn växa upp. Men sen är det så att depression är en sjukdom som ger symptom som gör att man har mkt svårt att se igenom det mörka och det är lätt att man fastnar där istället för att försöka förändra sig själv och sin situation och där kan man ha god hjälp av medicinering. Ta hand om dig och tänk bara snälla tankar om dig själv Du är värdefull Kram /A


Jag vill inte leva egneltigen fast jag har en underbar son. Men jag är så dålig så jag orkar inte ta hand om honom....vill man leva då.....Djur har aldrig räckt för mej tyvärr även om det kan hjälpa tkr det är jobbigt o gosa med dem...men gillar deras sällis. Är inte kapabel till att bli kär eller älska en man djupare sätt...annars är det lycka o livsvkalite för mej...har dålig kontakt med min familj...har en vän jag träffar regelbundet o hon är en av de få jag käner mej avslapnad med o levande o glad...Men det räcker inte för mej....var inget roligt brev detta....men ärligt. Kram


livet är jobbigt. jag har haft en djup djup depression för några år sedan som varade ett och ett halvt år (den djupa delen alltså), var så fruktansvärt nära att kasta in handduken. sen var jag ok ett par år, men nu sitter man här igen. vet fan inte hur jag ska orka denna gång.har jättemkt tankar på att avsluta det hela men sen tänker jag att ännu en timma, ännu en dag osv, samt på hur ledsna min man och min bror och mamma skulle bli. annars känns livet skit. man har inget att göra om dagarna och är alldeles för dålig för att jobba, har jättefå och inte särskilt bra vänner, går på massa mediciner osv. men det kanske blir bättre en dag. det är ju det man hoppas på!

Annons
Annons
Annons