Forum Depression och ångest


tonårsföräldrar

Jag får en känsla av att vi som är deprimerade, vi är också föräldrar. Ja inte bara tonårsföräldrar som rubriken antyder, utan mammor. Om nån vill skriva här om föräldraskapet vore det fint. För just idag känner jag bara... att jag själv räcker inte till. snälla ge tips o stöd här.... Kram till alla föräldrar, det är inte lätt.

Håller med..Har man barn, familj,hem,jobb så finns det ju inte mycket tid över för en själv nångång.. Har man då en man som är allmänt oansvarig och omogen så har man ju tyvärr ännu mer och ta hand om.Han gör mycket hemma,städar,sjkutsar ungar och sånt men det är jag som måste hålla koll på när,hur,var även åt honom...och det har jag förstått är vanligt...Det tar fruktansvärt mycket på orken att hålla alla bollar i luften..som det känns..åt alla i familjen för att det ska funka.. Nånstans gjorde man väl fel i början av barnaåren och tog på sej för mycket ansvar....för nu..som du säger...räcker man inte till längre och det finns varken tid eller ork för en själv... Det här var ju verkligen inte uppmuntrande och stöd direkt...men läste detta och känner precis likadant just nu.. Kämpa på och ha det gott...


Jag är singel för när sonen var bebis insåg jag att jag orkar inte ta hand om både bebisen och pappan. Ja han hade ett sånt beteende, min sons pappa redan där då... att jag skulle sköta marktjänsten åt honom med typ. Så den delen har jag ju sluppit då, men är däremot ensam om allt ansvar istället... och nu kändes det så enormt mycket här igårkväll då vi genomgick en familjekris.. tonårstrots - urk. Nåja, idag tvingade jag sonen att tala med mig och nu känns det återigen lite bättre :-)

Annons
Annons
Annons