Forum Depression och ångest


Till & från deppig!

Sedan två-tre år tillbaka har jag varit mer eller mindre nedstämd hela tiden. För det mesta har jag kunnat lägga locket på & intala mig själv att jag egentligen har det riktigt bra, men för ett år sedan ungefär rann det över & all glädje i mitt liv bara försvann. Jag sökte hjälp när jag mådde som sämst men fick ganska bristfällig hjälp av min husdoktor då hon bara skrev ut antidepp till mig. Jag åt först Sertralin, som hjälpte på deppigheten, men förstörde allt vad sexlust & orgasmförmåga som fanns. För att undkomma detta bytta jag till Mirtazapin som bara ökade min ångest & lade extrakilon på mig trots att jag både åt nyttigare, mindre & tränade som vanligt. Efter den kallduschen lade jag av med antidepp & sökte istället om att få gå till en psykiatiker, vilket jag gjort ca 6 ggr nu. Tyckte till en början att det hjälpte bra, men kände efter ett tag att jag bara tjatar om samma saker & till sist inte har något att säga, men jag känner mig fortfarande olycklig! Till & från mår jag dåligt, och när det är som värst är varje motgång, hur simpel den än kan verka, något som får mig att ifrågasätta mitt liv. Jag vill inte ta mitt liv, men jag har ingen livsglädje, och tycker att livet är som ett stort obestigligt berg som tornar upp sig framför mig. Jag gråter, blir arg, är lynnig & irriterad mot mina nära & kära, bara för att känna mig som vanligt, skämtsam & positiv dagen därpå. Jag vantrivs på mitt jobb med min chef, och söker nytt men det är inte lätt att hitta en annan heltid! Ibland frågar jag mig det verkligen är värt att kämpa för, jag förstår inte hur jag ska kunna göra för att må bättre! Jag har pojkvän & oavsett det eller om jag är singel är sexet viktigt för mig. och jag kan inte se någon ljusning med antidepp... Jag känner att jag orkar snart inte mer, jag orkar inte kämpa, är trött på att gråta, och är extremt trött på att känna mig konstant trött, håglös, tråkig, sur på alla, jag vill känna livsglädje igen men förstår inte hur!

Ja det var ju jätte bra att du tog tag i dina problem=) Det är inte bra att köra fast i en kris eller så, man måste nästan ha hjälp av en psykolog som kan hjälpa en att nysta upp röran. Jag menar att det e inte bra att lägga locket på och stänga in dina känslor för då ligger de o gror och till slut säger kroppen ifrån... Hoppas att du hittar rätt och fårde mediciner du behöver för att få ett bra fungerande liv =) Kramar=)


Att gå i samtal..Kan va så at ibland står det stiljtje..o man har inget mer o säga..Men rätt var det är händer ngt i ens liv o då börjar man prata andra grejer..Jag kände mej misslyckad förut när jag inte hade ämnen..men så länge ledsenheten finns kvar är den en indikation på att man ska fortsätta Jag pratar vardagliga saker vad som hänt mer o inte alltid "problem" lixom...O rätt var det är kommer man in på ngt som är et problem fast när man började prata (tex vardagliga saker) så gjorde man inte det..Du kanske redan gör allt detta..vill inte verka överlägsen..menar inte så


Känner igen mig. Det här kämpandet att hitta livsaglädjen, att en del dagar är helt ok, men andra jobbiga och i det stora hela söker man något som gör att livet känns meningsfullt. Har man kämpat i flera år som du (och jag) känns det ibland meningslöst och jag känner mig maktlös och vet inte mer vad jag ska göra. Tråkigt med din jobb situation, jag vet hur det är att inte trivas på jobbet och det tar oxå på krafterna. Hoppas att det löser sig för dig. Kanske kan du hitta en ny samtalskontakt? Du får gärna höra av dig till mig! Kramar!!


Hej, Om du bara har gått 6 gånger hos din psykiater tycker jag att du ska vänta lite med att fördöma ut det. Ge det en chans. Det tar tid, särskilt om man som du har strulat med mediciner fram och tillbaka. Mitt råd är att du tar kontakt med din läkare igen efter två-tre månader, när du har gått en längre period hos terapeuten. Du kanske ska ha en annan medicin? Ge inte upp, det kan ta tid att hitta rätt. Och när det gäller din arbetssituation - prata med din chef, eller någon kollega. Det är inte värt att hålla det inne. Var ärlig mot dig själv och andra, säg hur du känner. Det viktigaste är ju att du ska må bättre, och du måste lita på dina känslor. Psykbrytet http://psykbrytet.blogg.se/

Annons
Annons
Annons