Forum Depression och ångest


Stress..

Hej Har nu suttit och läst massor om stress och känner igen mig i allt. Läste "Stress-ignorera inte varnings signalerna" och allt stämde på mig. Har ett arbete som inte är kontinuerligt (heter det så?) och jag jobbar för vänner som tror de kan skicka sms mitt i natten och meddela om morgondagen. Då jag känner mig väldigt nere, trött och jämt frusen (och allt det andra i artikeln) känns det jätte jobbigt att ge sig ut på arbetsmarknaden. Har 3 barn och skilde mig för snart ett år sen. Älskar mina barn oerhört men tycker att det ibland e jätte jobbigt att vara mamma. Det är 3 pojkar 9, 6 och 2 och det är livat!!! E så trött.... Vad ska jag göra???

Om du har människor i din omgivning som kan avlasta dig med sysslor är det ju kanske en bra idé att be om stöd när det känns mycket? Eller så har du "duktiga flickan-syndromet" att du ska klara allt själv, jag är sån själv så jag vet hur svårt det kan vara att be om hjälp, bli beroende av andra... Kanske också förklara för vännerna att du vill ha besked tidigare än natten innan morgondagen om ni bestämt nåt tillsammans. Förklara för dem att det är lite i senaste laget att lämna info. Ta pauser i livet, när allt rasslar på i 170 kan man behöva en vilostund då och då, sitta i lugn och ro med kaffe o en tidning, lägga sig i ett varmt bad, mm... avkoppling och sånt. Promenader kanske.. Försöka leva i nuet, inte tänka för mycket på veckan som kommer, ta en dag i taget. (resten har man ju ändå nedskrivet i almanackan och kan ta det när det kommer) Om inget hjälper har du antagligen för mycket omkring dig och behöver minska ner på nåt... vad vet jag inte, men man måste ju prioritera i livet. Hur viktiga saker än verkar vara, så är ditt mående prioritet ett! Vissa saker kanske andra kan göra istället... man behöver inte finnas till för alla och allt. (jo barnen är ju ett undantag givetvis, de kommer ju främst) Men andra vuxna... de klarar kanske sitt eget utan din inblandning jämt...? )

Annons
Annons
Annons