Forum Depression och ångest


Skam, sex, och om när jag var liten!

Hej. (Långt inlägg!) Jag har under flera år tänkt på pinsamma och skamliga situationer som jag höll på med när jag var liten. Jag hade för mig onormala och obehagliga saker som nästan alltid var riktat åt det sexuella hållet. Under min uppväxt har jag varit i mycket jobbiga hem och skolförhållanden. Min pappa var alkoholist och han misshandlade min mamma. Mamma vistades en hel del på sjukhus i perioder pga. fysiska problem och det har gjort mig väldigt orolig. Blev utsatt för psykisk och fysisk mobbning under hela låg och mellanstadiet. Osynlig och otillräcklig. När jag var mellan 7-12 år vistades jag mesta dels med vuxna, bekanta till mina föräldrar, eller snarare fyllefolk på pubben. Där så har jag då blivit antastad i smyg av män och specifik av en man( vi kan kalla honom ”C”) som hotade mig till och från när jag var 8-11 år. Han kunde dyka upp lite när som, mina föräldrar märkte ingenting och jag vågade helt enkelt inte berätta för någon. Blev paralyserad så fort jag såg honom och hans ögon kvävde mig. Jag var hemma själv väldigt ofta då jag inte ville vara på pubben eller annan orsak, kunde vara hemma flera timmar ensam, ibland upp till 12h. Jag var, vad jag tror väldigt ung när jag började utforska mig själv sexuellt. Ca 7 år tror jag och det fortsatte på intensivt fram och tillbaka i perioder. Religion har även varit inblandat under min barndom, men det utanför alkoholen och skolan. Jag hade en mycket skruvad bild av vem gud var, trodde att jag stod i skuld att visa kärlek för honom. Jag bad till honom och ville att han skulle älska mig och ta hand om mig, jag var ju alltid så ensam eller i skymundan. Så jag tittade oftast ut genom vardagsrumsfönstret och ”såg” mjuka moln och något som såg ut som händer eller vaggor glida ner och omfamna mig. När gud väl var runt mig, vid mig så började jag onanera och jag var tvungen att ”komma” för att visa att jag älskade honom tillbaka. Jag hade en kompis vars mor var gravt alkoholiserad, men jag var ofta där och det var smidigt för hon bodde över gatan. Hon var ca 2 år yngre än mig, men hon hade makten. Vi lekte ofta ”Kille-tjej” lekar och själva huvuddelen bestod av att vi skulle ha sex, knulla eller göra barn. Jag fick nästan alltid vara kille/man vilket jag inte tyckte om men jag anpassade mig för jag ville inte förlora min enda vän. Vi hade i princip alltid kläder på oss men vi blev upphetsade och kom till skott tillsammans. När jag var hemma och mina föräldrar skulle iväg så ville jag alltid veta hur länge de skulle vara borta för att ha koll och veta var de skulle hålla hus. Alltid orolig och rädd för att mina föräldrar specifikt mamma skulle dö. Sedan kom jag till en punkt att jag bara ville veta hur länge de skulle vara iväg så att jag kunde onanera. Letade sex på tv.n, tidningsartiklar dyl. och senare på Internet. Var nästan kåt konstant och var illa tvungen att göra något åt det. Jag tyckte det var jobbigt och det vart som att den sysselsättningen blev min trogna vän, men också min fiende. Ibland kunde jag höra ”C” hota mig hemma och jag sprang runt i lägenheten och grät för att jag var så rädd och det slutade alltid med att jag onanerade för honom. Han var alltså inte där men jag trodde det. Har haft extremt svårt för sex över huvud taget. Jag var så arg och äcklad när mina föräldrar höll på(sex), jag ville bara försvinna! När familjen satt samlad och det var lite mer ”råa” intima scener på tv eller när man märkte att det snart skulle ske så gick jag oftast där ifrån eller frågade om någon skulle hämtas från köket. Ibland kunde jag bli så arg, men jag agerade aldrig utan skämdes och gick till ett annat rum och panikgrät. När pappa ibland märkte att jag tyckte det var jobbigt med tv scener kunde han skratta till och undra vad problemet var. Sexuellt umgänge eller visandet av uppskattning som kyssar eller ”trogna” blickar mellan mina föräldrar gjorde mig äcklad och arg. Även idag kan jag känna så. Att få en puss på kinden av en glad far strax efter ”mys i sängen” kändes så fruktansvärt fel. Under tiden när man hört dem låsa dörren så kopplade man in hörlurarna i tv.n och höjde ljudet. På nätterna höll jag för öronen, nynnade och hackade tänder. Men hemma själv så var det alltid ”ego-sex” som gällde. Jag känner mig så otroligt kluven när det gäller sex och onani. Jag har aldrig någonsin velat prata sex med mina föräldrar och när det varit sådana stunder har jag bara blivit sluten eller försökt prata bort det. Men så när jag var 11 år, en sen hösteftermiddag på väg från skolan blir jag våldtagen av en främling i ett litet skogsområde. Jag har länge förnekat och förmildrat händelsen men tillslut sprack den och blev verklig i allra högsta grad. Har tänk att det skulle vara alla snuskiga män som sänt ut signaler till gud och speciellt ”C”. Jag hade gjort fel i agerade eller mot gud. Eller att jag hade suktat alla män med att vara så ung, så trevlig och åldersadekvat. Därför förgrep sig den där främlingen på mig. Det var mitt eget fel. Jag var fel och äcklig redan innan men nu blev det bekräftat, Jag var för ful och fel för att få finnas, så det enda som dög var mitt könsorgan. Detta jagar mig varje dag och jag har sådan ångest. Jag hade en terapeut som jag träffade 1g i veckan som jag haft i 2 år och nu jag kan inte prata med henne om detta för vi måste avsluta. Så ingen terapi, hade henne när jag bodde på behandlingshem. Hon vet att jag blivit våldtagen och att män har förgripit sig på mig men inte det som jag skrivit om nu, det som ligger under och som väger tyngst. Jag kan inte prata med någon vuxen om sex. Jag är 19 år nu och har haft många vändor inom psykiatrin mm. Hjälp mig. Kan man inte träffa en person, ha en mask på sig och bikta sig till någon som förstår och inte lägger skuld på mig. Jag är så bra på att lägga skit och skuld på mig själv redan så. Säg något, snälla jag hatar mig själv mest pga. detta. // Tyst och galen.

Skulden är inte din, du var ett barn... du förstod inte hur det "ska vara" inom det sexuella för barn ska inte behöva involveras i sexuella handlingar för tidigt. Ingen fanns där för att stötta dig, de vuxna bär ansvaret - inte du! Eftersom du har kontakt inom psykiatrin tycker jag du ska gå tillbaka dit och ta upp detta du skrivit här, kanske kopiera texten och säga: det här vill jag ha hjälp med. Inte ska du behöva hata dig själv pga detta... du kan få hjälp med dina tankar om vad som hänt, hitta dina goda sidor som gör dig starkare som människa. Se hela dig, inte bara ditt problem med det sexuella... var rädd om dig, sök hjälp ang detta.


Det var det jävligaste jag läst på länge, nu är jag inte den bäste på psykiska problem, utan mer....har du direkta hot eller andra problem, så vet jag mer hur man undviker det.

Annons
Annons
Annons