Forum Depression och ångest


så jävla hopplöst..att måsåhär

jag låter min ångest tala. jag är yr och har ett hoppande hjärta. inget jag gör tycks hjälpa. jag är så innerligt trött. huvudet värker. fingrarna darrar. orkar inte hålla en god min utåt idag. jag sväljer inte min ångest. den senaste tiden har jag kommit djupare nere på botten, nu går de fan inte att sjunka mer!! min känsla av otillräcklighet är stor. jag kämpar mot en storm av viljor. ett inre krig jag inte verkar kunna vinna. mitt konstanta dåliga samvete mot allt och alla förstärker ångesten. det spelar ingen roll vad som sägs. felet är min syn på mig själv. aldrig nöjd med det jag presterar. suck..på allt

Synd att du inte fått något svar, om man skriver här vill man nog att folk ska reagera. Tyvärr är nog inte jag den rätta att ge råd då jag själv är deprimerad och har liten livslust. Jag blir berörd när någon mår så dåligt då jag vet hur smärtsamt och ensamt det kan kännas, även om jag inte kan känna exakt det du känner, så kanske smärtan är den samma även om orsakerna är olika. Har du några vänner? Någon i familjen som du kan vila ut hos? Min erfarenhet är att det är svårt att själv komma ur destruktiva tankemönster. Kram på dig iins &#9829


är nog inte heller den rätta att ge dej råd men försök att ta dej igenom en dag i taget ,när du mår som du gör ellelr ibland bara en timme,det kan vara tillräckligt men en tröst vet inte om det är det, men det är att du kommer att må bättre så småningom har själv varit djupt nere men vet att det komemr en ljusning så försök håll ut kram


Dina ångestsymtom verkar oerhört besvärliga, många fysiska symtom du dragit på dig... Ja det är svårt att acceptera sig själv som man är, iallafall då man har så höga krav på sig själv att man omöjligt når dit. Ibland ställer man övermäktiga krav på sig själv, som man aldrig nånsin skulle ställa på en annan medmänniska. Ibland jämför man sig med andra, men skapar en fantasibild av alla andras fördelar som tillsammans blir en perfektionist som inte existerar. För alla har vi fel och brister, ingen är helt perfekt och besitter de egenskaper man ser gemensamt hos andra... så det kan man inte kräva av sig själv heller... Att ha dåligt samvete gentemot andra leder inte till nåt gott i längden. Acceptera det faktum som är i nuet, nån gång i framtiden kan du kompensera det du inte orkar eller förmår idag. Försök släpp dina krav på dig själv i nuet, ta en dag i taget och försök att inte lova dig själv och andra sånt du inte orkar. Släpp taget om kraven och försök tillåta dig själv att få må bra i det lilla du ändå förmår. Var rädd om dig själv!

Annons
Annons
Annons