Forum Depression och ångest


Patienträttigheter, en myt

Jag går på apm sedan flera år. Har sedan 2003 haft en depressions diagnos. Mars 2009 bytte jag läkare. 10 min in i det mötet sa hon tämligen tvärsäkert att jag var bipolär och att jag skulle äta Ergenyl mot det och att biverkningarna av dom ”i huvudsak består av huvudvärk och magproblem”. Jag åkte hem och läste på och insåg att jag troligen inte är bipolär då mani eller hypomani saknas och att man kan få lever och njursvikt samt parkinsonism av Ergenyl. Jag läste om Idiosynkratiska biverkningar i ”läkartidningen” och blev minst sagt förfärad Jag ansåg mig lindrigt sagt förd bakom ljuset och beskyllde min dr för att ljuga och begärde att hon svarade på. 1. Varför hon gav mig en falsk illusion om en säker diagnos. 2. Varför hon ljög om biverkningarna 3. Hur hon har tänkt sig att jag ska kunna ta ansvar för min behandling om hon undanhåller väsentlig information.. I läkarförbundets etiska regler står bl:a 6. Läkaren ska behandla patienten med empati, omsorg och respekt och får inte genom sin yrkesauktoritet inkräkta på vederbörandes rätt att bestämma över sig själv. 7. Läkaren ska aldrig frångå principen om människors lika värde och aldrig utsätta en patient för diskriminerande behandling eller bemötande. 11. Läkaren ska respektera patientens rätt till information om sitt hälsotillstånd och möjliga behandlingsalternativ och om möjligt i behandlingen utgå från informerat samtycke samt avstå från att lämna upplysningar som patienten inte önskar. Dessa tre frågor har jag försökt få svar på sedan mars 2009 av min dr, dels direkt och dels via sektionschefen, klinikchefen, patientnämnden och sist men inte minst via chefen för närsjukvården, men min dr vägrar bara att svara. Jag tycker det är höjden av nonchalans och anser att hon grovt brutit mot ovanstående tre etiska regler. Nr 6 då hon nekar mig information förnekar hon mig rätten att ta ett välgrundat beslut, med den brist på information jag har måste jag neka behandling då jag vet att det yttersta ansvaret för vad jag stoppar i mig är mitt. Nr 7 Genom att neka mig svar säger hon i princip att jag inte ska lägga mig i vad jag inte begriper, altså är jag för dum för att ta emot information. Men som jag ser det måste jag ha den för hon har inget ansvar för om jag får leversvikt eller dylikt. Nr 11 Hon har ingen som helst respekt för mig eller min rätt till information. ”Informerat samtycke”, varken information eller samtycke blev det. Hennes brist på info tvingar mig att av ren självbevarelsedrift tacka nej till en behandling som kanske hjälpt mig. Det är min övertygelse att hon sagt en sak till mig för att få till stånd en snabb inledning på behandlingen och skrivit sanningen i journalen, (baserat på att ingen tror mig) det är väl ”beprövad erfarenhet” att sådana som jag inte vill äta en potentiellt farlig medicin mot en ej säkert diagnosticerad sjukdom. Läkarförbundet skriver på sin hemsida ”Patientsäkerhet handlar också om bra kommunikation mellan oss som arbetar i vården och våra patienter, det vill säga själva förutsättningen för tillit och förtroende. Patientsäkerhet är när vi ser till att patienten är säker, men också när patienten verkligen känner sig säker”. Inget av det uppfylls av min dr enl. mig. Hon ljög vid 1:a mötet, vid 2 andra möten har hon inte svarat på frågorna, sedan insåg jag det meningslösa med att lägga pengar på att träffa henne. Vidare kontakt har skett via mail. Min tro… är att hon gissar på en diagnos, hjälper Ergenyl så bekräftas diagnosen. Hon har kunskap som förvägrats mig . Jag har försökt uttrycka min oro till min dr men hon bryr sig inte, jag bara ska ha ett fullt förtroende för henne, trots allt. Hon är kanske en superb dr men jag får mina tvivel då hon inte vill eller kan svara på tre, som för henne bör vara, enkla frågor. Jag tror att det beror på att hon är fullt medveten om att hon försökt lura mig men inte vill behöva erkänna det. Då är det antingen så att detta förfarande anses helt legitimt på kliniken eller är det så att för klinikchef och övriga påstår hon att hon sagt till mig vad som står i journalen, jag har inte läst den men misstänker att där är diagnosen mer tveksam. Så länge jag inte är psykotisk eller dyl. (det är jag inte) så har hon vissa informationsskyldigheter gentemot patienterna, jag tror hon anser sig ”stå över all rimlig tvivel” Mitt tjat på henne är slut, p.g.a. att det är bara att inse att det är meningslöst Men jag är nog varken den första eller sista hon behandlar som något katten släpat in. Hon har på ett år lyckats ta ifrån mig all tillit till psykiatrisk vård, en vård jag så väl skulle behövt för ett värdigt liv, Efter den här årslånga kontakten med henne framstår en gravplats som ett bra alternativ och det kan väll ändå inte vara meningen. Så patienträttigheter är för mig en illusion. Hade jag inte redan varit deppig hade jag blivit det

Tråkigt att du inte känner tillit till din behandlande läkare. Kanske dags att byta läkare då? För så här ska du ju inte behöva känna...


Det är ju förskräckligt det du berättar. När man är sjuk och i akut behov av hjälp så ska man kunna lita på vården. Det ska inte behöva vara din uppgift att läsa på och tvista om din behandling är rätt ens. Det är skamligt!


Jag har också råkat ut för liknande saker. En läkare sa att jag är biopolär trots att jag aldrig haft några manier, och trots att jag redan fått bla diagnosen svår depression. Senare sa min andra läkare att om jag nu skulle vara biopolär skulle jag varit manisk eftersom jag äter höga doser antidepressiva. Så man kan inte bara slänga ur sig något sådant, bara för att ingen av medicinerna jag testat har hjälpt. Tror att de gör så för att det är enkelt att sätta en diagnos på någon och sedan skicka hem sin patient med en pillerburk. Men sällan fokuserar de på långsiktiga lösningar, det går så mycket snabbare att lindra symtomen en patient har istället för att ge en behandling. Det är väldigt vanligt att man undanhåller biverkningar för patienter. En gång fick jag inte ens läsa om biverkningar för "att jag inte skulle få biverkningar jag inte hade". Klart att man tappar förtroendet för sin läkare om de beter sig sådär. Det är svårt att lita på dem, när de sviker en och kränker en gång på gång. Hoppas att du trots allt kan försöka dig på att träffa en annan läkare, som kanske är bättre så att du får den vård du behöver och förtjänar!

Annons
Annons
Annons