Forum Depression och ångest


Orkar snart ine mer.

Är det sant det som någon sa att ingen bör kalla sig lycklig före sin död?..Jag börjar tro det mer och mer efter varenda dag...men å andra sidan varför ska man sträva efter lycka när allt runt om kring en känns skit och tanken på självmord blir mer välkomnande och mindre ångestfull..Jag vet bara att jag börjar sakna meningen med allt..det enda som håller mig vid liv är min Katt och bandet men vet inte hur mycket mer jag orkar kämpa för något som börjar kännas så meningslöst som att leva.

JOO.........jag håller med dig helt ut, jag ser inte ljuset förrns, jag riktigt vet att nu slipper jag detta jordeliv, som fullständigt äter upp mig ut o invärtes, jag har mist så många av mina närmaste, och kan absolut inte hitta meningen med att vi går här, alla . steg. är. så. tunga. och. frätande. att jag bara önskar få komma till alla mina vänner ( om det nu blir där jag hamnar?) men jag har änndå inget att förlora............


Lycklig? Ett relativt begrepp... jag tror på att man kan uppleva lyckan stundvis sedan består livet även av prövningar, motgångar och annat. Själv föredrar jag att sträva efter lyckan... jag vill uppleva lycka, lyckliga stunder i mitt liv. För det gör livet värt att leva. Goda relationer till omgivningen, harmoni i hemmet... jag vet med mig att jag får även icke-positiva upplevelser under livets gång och det är en prövning att lära mig hantera dem, så de inte blir alltför betungande för mig.


Jag brukar oftast tänka/känna som du, men jag har börjat träna att finna "ögonblick av lycka i stunden", för det handlar ju om attityden till livet och hur man har det!! det är svårt att lära om och jag kommer ofta i svackor när jag trillar neråt,djupt........Det finns mycket litteratur om det här och själv har jag läst mycket........men som sagt är det svårt att bryta mönster!!! men det går!!! att pröva mindfulness är oxå ok!


Jag har också varit långt långt nere i skiten och velat ta livet av mig ett x antal gånger och hållt på en jävla massa med överdoser och allting, men det är inte värt det :,( Ursh känns inge kul alls och höra att du ska behöva må så dåligt.. man känner sig totalt hjälplös! Jag hoppas att du söker vidare efter hjälp och får den du behöver för att komma uppåt igen, men snälla tänk inte på självmord. Du lever bara en gång :(


Vad är det som fått dig att må så dåligt som du gör idag? Jag känner igen mig i dig, idag är jag 32, men när jag var i 18-19 års åldern ville också jag dö...resultatet blev flera misslyckade självmordsförsök..jag var så olycklig, och när jag skar mig lättade det liksom, dessutom fick man lite uppmärksamhet även om den inte var av det positiva slaget. Idag är jag glad att jag misslyckades..jag har äntligen tagit tag i mitt liv och får nu hjälp på riktigt..se till att du också får den hjälpen..för jag lovar det är det värt..kram

Annons
Annons
Annons