Forum Depression och ångest


Öppet brev till alla "berörda" på ND Depression

Jag fick en fråga idag av en vän som undrade om/när jag kommer tillbaka hit. Så jag ska väl skriva nån form av förklaring. Jag har funnits på ND sen våren 2005. Och trots min passionerade, men också känslosamma, ibland provokativa, nonchalanta och utmanande personlighet - så är jag i grunden en ytterst god människa som aldrig velat någon illa. Jag är många ggr snarare FÖR snäll kanske. Trots detta har det funnits ett fåtal på denna sida som rent ut HATAT mig utan en enda vettig orsak. Dock har jag accepterat detta, dels för att jag genom åren är van med detta (hur lustigt det än kan låta) och dels då jag oftast lämnades ifred. Men det är inte kul längre när en stor majoritet öppet indirekt stödjer en kvinna som faktiskt krossat mig, misshandlat mig psykiskt på ett sätt som faktiskt är brottsligt, som hotat mig med självmord och använt både sitt och mitt liv, och våra måenden som slagträ mot mig själv och för att slippa ta minsta lilla ansvar för sina handlingar. Jag har nästan hela tiden försökt så gott jag bara kan, hantera situationen respektfullt, och försökt undvika att skriva om problemen öppet. Ett par ggr har jag gått över en sorts gräns och skrivit väldigt upprört och angripande, detta då jag själv kunnat läsa så uppenbara lögner som då innefattat mig själv, antingen direkt eller indirekt. Eftersom det var en jävla tystnad så upplevde jag att jag just dom gångerna inte kunde reagera på något annat sätt. Det fanns förstås en annan väg, min egen tystnad varje enskilt tillfälle - men den vägen har aldrig lett till något gott och vissa gånger går det helt enkelt inte. Dessutom, om man inte förstår att det är något otroligt svårt för en person som faktiskt kämpar med alla medel för att må bättre, bli starkare osv att läsa kränkande lögner om sig själv då förstår man nog inte mycket. Sen i grunden var det en tragedi det som skedde, och eftersom jag inte haft en aning om hur mkt personen berättat för sina "vänner" här - var det en olidlig situation för min del. Sista månaderna har varit vidriga. Jag har med egna ögon sett hur människor här låtsas som ingenting och gett den här människan sitt stöd och inte med ett ord kritiserat hennes agerande. Samma sak gällde dessutom i somras då personen hotade mig med självmord och sen lade in sig själv och helt stängde mig ute. Dock kunde personen skriva dagböcker här på ND och tydligen få nya bekantskaper. Knappt en person skrev en enda rad om att hon borde agera som en vuxen människa och faktiskt ta lite ansvar! Det berörde mig fruktansvärt illa, men å andra sidan var jag så mkt starkare då och tänkte ”okej, jag tar saken på egen hand, och kanske med henne när det blir dags”. Sedan årsskiftet tycker jag allting eskalerat. Jag har ingen aning varför gamla goda vänner till mig blivit vän med henne eller fortsatt uppskatta hennes vänskap, men det har varit väldigt kränkande. Det vore helt annorlunda om det vore ett normalt slut på en relation, men när det varit fråga om ett sjukligt beteende och rena hot och som sagt ett agerande som skadat mig väldigt grovt (utifrån vem jag är och hur jag lever för tillfället) - då är det nästan frågan om att värdera man och kvinna olika?? Jag har ju med egna ögon sett upprördheten över en mans skriverier mot en kvinna här inne, och hur det då agerades kraftfullt mot personen ifråga. Det är tydligen skillnad på person och person? Det är tydligen viktigt för flertalet här inne att kvinnor beskyddas. Men det är skitsamma om en man krossas för alltid? Tänk om personen skulle ta sitt liv?!? Jag orkade inte mer när en jävligt fräck person tyckte det var kul att börja skriva om platsen där min mormor bor och sen låtsas agera ovetandes. Jag skulle tydligt agerat som en hund i den situationen, men när jag med rätta blev jävligt förbannad så blockerades jag. När det angreppet stod kvar så kändes det som att min sista koppling till ND försvann. Det är varken hälsosamt eller ”kul” om Netdoktor Depression förvandlas till en jävla lekstuga för manshatande feminister eller för barnsliga intriger där det är att segra på bekostnad av människors hälsa som är syftet. Därför har jag slutat skriva och läsa här. Jag dömer ingen enskild person. Det är helhetsintrycket som berör mig jävligt illa. Jag är en människa. Jag försökte genom åren många ggr skriva från mitt hjärta i dagböcker och just därför kändes det så kränkande när det blev som det blev. Jag mår väldigt dåligt just nu. Jag är nog en knäckt människa och jag har ingen aning hur lång tid det tar för mig att hämta mig. Jag har lärt mig att ALDRIG mer lita på en "sjuk" kvinna. Tänk på att tystnad är bättre ifall man inte "vågar" kritisera personen. För den utsatta berörs väldigt illa av att se hur en psykisk misshandlare får 10 varma kommentarer varje dag. Jag skriver det i förhoppningen att folk kanske i framtiden tänker sig för innan dom värderar människoliv olika.

Det är jobbigt när individer här på nd... ja hur jag nu ska formulera det? Blir osams? Jag är ibland sån att jag "lägger mig i" saker, av omtanke ser jag det som själv men det kanske inte alltid uppfattas så av andra. Jag ber om ursäkt för ifall jag personligen på nåt sätt medverkat till att du blivit ledsen, sårad eller kränkt på något sätt av mina inlägg på nd. Det har absolut inte varit syftet på något sätt. Ibland känner jag inte folk närmare, lägger mig i saker, gör fel... ja jag rannsakar mig själv här. Ibland borde jag helt enkelt hålla käften och ibland känner jag att om vi alla väljer den vägen, att hålla käften så kan andra fortsätta vara "dumma" mot varandra. Det är inte lätt att välja rätt väg att gå när man ser andras konflikter... jag gör så gott jag kan, men jag är ju inte perfekt och begår misstag ibland, skriver plumpa saker... Förlåt mig för skada jag orsakat, det var inte meningen...


Jag hoppas att du känner i hela ditt hjärta vad jag tycker om dej. Jag älskar ditt sätt att skriva t.ex. Det går inte att räkna upp alla saker jag tycker är bra med dej. Det skulle bli en alldeles för lång lista. Jag förstår att du reagerat som du har gjort och vid ett par tillfällen skrivit upprörda bloggar. Jag förstår att du reagerar på alla fina kommentarer till henne. Jag förbannar min egen feghet som skrev några av de snälla kommentarerna istället för att hålla tyst. Hoppas du kan förlåta mej för det. Jag vill ha dej tillbaka på ND som vanligt. KRAM!!!!


jag VET att du känner dig kränkt osv. förstår precis va du menar,, o du vet att jag stöttar dig så gott jag bara kan, visst, vi har blivit typ helgalet osams ett flertal ggr, MEN, du e min vän, o jag förlåter dig för alla grova ord, för jag VET att det kommer sig av din frustration i din situation, jag hoppas även du förlåtit mig för alla mina grova ord?? jag har ALLTID sagt att du inte ska inta hundrollen,, du e värd så mkt bättre, minns den kvällen då jag hade dig i tel, o personen ifråga du skulle till vägrade öppna dörren, inte ens ett sms om att du bör avgå,, så ISKALLT,,,, jag vill verkligen inte att du slutar skriva här,,, du tillför så mkt o jag älskar alla dina kommentarer oxå,,, men men, det e bara du som kan avgöra hur du vill göra såklart, jag e glad o ha dig på MSN iaf :) det e inte skillnad på om man e en man eller en kvinna när det kommer till hot o trakasserier osv. jag har med avsikt låtit bli att kommentera, ens läsa hennes dagböcker, jag vet va du genomgår, o skulle för allt i världen inte stötta ngn som sårar min vän,,, blir det meloner på ballen i sommar?


jag har skrivit i hennes dagbok jag vet det men det betyder INTE att jag hatar dej o det n´menar jag av hela mitt hjärta


Jag är ledsen att du känner på det sätt du gör, men jag måste säga ärligt nu att jag inte har haft en aning om vad som pågått mellan er. Jag är inte heller närmre bekant med någon av er så jag antar att du skriver till de som känner dig bäst. Det är svårt såhär utifrån att förstå och döma folk för vad som händer. Ord mot ord och jag vill bara hjälpa och stötta utan att behöva välja sida eller på något sätt delta i någon psykisk misshandel, mot någon. Men jag förstår också att det naturligtvis är min (och alla andras) plikt att just delta när det händer något sånt här men att ha mod att visa civilkurage när man själv kämpar med sitt är svårt. Tycker det är synd att du lämnar forumet, för du berikar det på många sätt. Ta hand om dig!


Ja vad ska man säga? Lite rörd blir man ju... Jag vill understryka att jag menade en allmän "stämning" och inte pekade ut någon speciell. Och också att jag många ggr fått väldigt fint stöd också! Ta hand om er. :-)


jag är jätte ledsen att du vill lämna forumet ...... jag har inte fattad riktig vad det var som pågick här ...... har inte tillräkligt med kraft att vara här och läsa regelbundet tyvärr ...... massor med varma kramar


Jag har tyvärr inte varit inne här något, knappt alls närmaste månaden så har helt missat intriger och vem som sagt och gjort vad, har inte orkat gott tillbaka och läst gamla dagisar heller utan börjat från dag ett jag tittade in här igen så kanske har jag skrivit i personen du menar dagbok, vet inte. Iaf jättetråkigt att du känner att du inte kan vara kvar här längre, jag har uppskattat dina inlägg. Kramar

Annons
Annons
Annons