Forum Depression och ångest


Nervös för framtiden

Hej, Jag undrar om någon varit i en sits som min och lyckats bryta sig ut? Åldersmässigt är jag närmre 25 än 20. Jag har ingen gymnasieutbildning alls och har endast haft svartjobb. Bortsett från alla psykiska problem som jag kan tänkas ha bakom pannbenet så känner jag mig ganska maktlös kring min situation rent praktiskt. Ytterst svårt att få jobb, och omöjligt att få ett jobb som inte bygger på min redan dåliga självkänsla istället för att vara ett lyft. Antar att jag får ta och plugga upp betygen men det känns så tungt, all tid som det ska ta att göra. Har legat helt apatiskt genom åren,jag har lagt ner flera år på skola men utan något att visa upp pg a dålig närvaro (pg a ett mycket dåligt liv). Vissa saker är betydligt bättre i mitt liv men mest av allt är det nog jag som blivit bättre på att helt enkelt acceptera att min entré på livets scen bara är tragisk. Men jag vill gärna rädda det som går och bygga ett nytt liv, där allt bara är jag och sedan kanske någon annan också med tiden. Jag var hos psykiatrikern förut,som hade bokat in mig på min födelsedag. Hon undrade vad jag har för rehabilitering planerad. Gått där i fem år.. är det verkligen jag ska som planera det? Vad betalar jag då för egentligen? Jag är gärna delaktig men om jag visste vilken väg jag ska gå,eller vilka vägar man kan gå, så hade jag redan börjat sätta mig själv i arbete. Måste finnas människor här som är eller har varit i en liknande sits? Tog ni er ut? Hur såg eran väg ut? Komvux? Folkhögskola? Kombination? Känner mig helt lost, ibland drömmer jag om att dö och känner någon sorts besvikelse när jag vaknar. Om jag kunde se in i framtiden och se alla möjliga vägar fram skulle det säkert finnas lika många hundra positiva som negativa möjligheter för mig fortfarande och mer än två tredjedelar av livet kvar. Men för mig är det som att ha gått in i ett mörkt rum och det enda jag vet är att bakom mig är vägen stängd och jag kan bara gå framåt men i brist på ljus så vet jag inte om det finns en väg ut,och om den är nära eller flera år in i mörkret ännu. Ingen kan säga hur jag ska göra men jag är verkligen nyfiken på hur andra har gjort..

har funderat på att kanske lägga utbildning på hyllan eller på deltid och distans,och försöka ta ett(antagligen flera med tiden) sälj jobb och bolla runt tills jag hittar nånstans där jag vill och kan avancera och på den vägen ta mig in i nån bransch. Min far startade och drev eget företag och min bror är mycket framgångsrik i sälj-branschen. Har arbetat som servitör och allt i allo / backup bartender osv och fick alltid beröm för hur jag tog emot kunder och även ny personal som behövde ett par gånger innan de visste vart allting fanns och vad som gällde etc. Skulle säkert ha en chans iallafall. Kommer självklart få ta något antagligen inte så givande jobb först,telefonförsäljare antagligen men om jag gör bra ifrån mig där så har man lite mer att komma med vid nästa ansökning. Suttit uppe hela natten och grubblat. Skäms inför mina syskon som har det så mycket bättre ställt. Men mest av allt skäms jag över,och inför, mig själv. Känns som jag hade kunnat bli vadsomhelst och inte alls saknar den mentala förmågan egentligen. Det är sån klassisk ursäkt men jag hade verkligen en dålig barndom många gånger och mer än något annat så fick jag aldrig vara barn. Aldrig lyckas. Ingen sport på fritiden heller. Inga vänner. Vad jag än företog mig så misslyckades jag och inom familjen var jag redan som barn misslyckad och med familjen misslyckades jag också så.. det liksom ströp drömmarna och släckte glöden i mig redan innan jag hunnit ur tonåren.


Svartjobb ger ju tyvärr inga referenser, hör med arbetsförmedlingen om du kan få praktik nånstans, få referenser att jobba upp dig med... komma framåt på så vis. Dåligt betalt? Ja, man får ta den smällen ett tag... studera är ju heller inte så höga inkomster tyvärr... men nånstans måste du ju börja... ett steg i taget. En dålig start i livet gör att man sackar i början på livet, behöver längre startsträcka än andra kanske... just för att det varit tungt. Men du kan komma igen... se på framtiden, forma den som DU vill ha den. Gör val som är bra för dig själv. Okej, man kan välja fel ibland, men man kan välja om då... alla gör vi misstag, så inte behöver du skämmas för att övriga i familjen lyckats bättre. Du har säkert andra fina egenskaper du kan vara stolt över... ja du nämnde ju några saker du varit bra på inom din yrkeskarriär tidigare :) Fokusera på det positiva!

Annons
Annons
Annons