Forum Depression och ångest


Någon som kan hjälpa mig?

Hej, Jag hoppas komma i kontakt med personer som har erfarenhet av depression/depressioner och som klarat sig ur den "mörka" världen. Snälla ge mig tips på hur man kan komma ur detta helvete! Just nu är jag i ett skede i mitt liv där jag känner att jag gett upp. De sista fem åren har varit tuffa i och med att jag hamnade i en utmattningsdepression. Tog mig upp över ytan igen och slutade med tabletterna. När jag väl började känna att livet var rätt ok så råkade min sambo och jag ut för ett byggprojekt som gick åt helvete rent ut sagt. Huset var inte rätt storleksmässigt, inte rakt och med tusen fel överallt. Vi tog kontakt med både advokater och värderingsmän med mera. Diskussioner mellan min sambos familj och mig eftersom det var hans familjs om rekommenderade snickaren. Ja det tog mig och min sambo hårt. Jag började såklart med tabletter igen, eftersom detta tog otroligt mycket av den styrka jag hade byggt upp under några år. Med hjälp av familj och andra hantverkare har vi löst så att det är fullt beboeligt och det har blivit jättefint det som är klart. (Försöker låta positiv) Under tiden som detta inträffade slutade jag skolan som jag gick i. (Jag hade valt att ta det lugnt i två år och bara göra ngt för mig) Jag pallade helt enkelt inte att gå kvar efter mitt ras igen. Detta gör såklart att man känner sig misslyckad igen eftersom man inte slutförde utbildningen. Gick sjukskriven igen och började fundera på vad jag skulle göra för att komma ur den dåliga cikeln. I allt detta så mådde såklart inte min sambo och jag bra. Många gräl. Mycket slit. Jag var hemma vid huset och grejade när jag var sjukskriven med hjälp av pappsen. Sambon jobbade och slet för att få igång sitt företag. Han är jätteduktig och har lagt otroligt mycket tid och kraft på detta under tre/fyra år men det är klart att det sliter på relationen. Dessutom då min depression som blossade upp igen och huset. Fy! Det som hände sen är väl antagligen ngn typ av förträngningsgrej. Jag försökte bita ihop mellan gråtattackerna och gå vidare. Trodde väl att ...bara man kommer igång med ett arbete igen så blir allt bra. Man måste ju ha att göra på dagarna. Mådde dåligt av att sitta hemma. Usch! Eftersom man är som man är.....så fattade jag fel beslut IGEN och sätter igång ett projekt som jag driver själv för att kunna ta ledigt lite emellanåt och inte ha ngn chef som styr och ställer. Hur dum får man vara? Självklart var jag inte redo för detta ( Nu finns det ju typ miljarder saker som jag inte berättat för er)...Under denna tid har jag kämpat med mig själv, mina lyckokänslor, mitt förhållande, huset, umgängeslivet...ja allt som hör ett liv till. Nu ligger jag här igen. Ser allt omkring mig med världens svartaste ögon. Jag vet att det är sjukdomen som har greppet om min hjärna. Vad faaan ska jag göra för att komma ur detta levande. Bor för tillfället hemma hos mina föräldrar. Detta har gjort att min sambo och jag mår bättre, men jag vet varken ut eller in. Mitt projekt står för tillfället still. Jag orkar inte gå vidare. Orkar inte fatta beslut, känner att allt jag gör är kasst och att jag inte klarar av ngt. Vad gäller projektet så kan jag förlora pengar också. Det värsta är att jag inte ser ngn som helst ljusning på allt. Jobbet orkar jag inte med. Ekonomin är ansträngd. Förhållandet kass. Har inget stort umgänge kvar eftersom jag har stängt ute rätt många de sista åren. Man har ju blivit lite mindre social så att säga. Dessutom är det många fd vänner som man blivit besviken på. Tänk så många ggr man ställt upp för dom...men själv blir man på ngt sätt sviken. Man är orolig över att familjen ska tröttna. Man känner sig som en belastning överallt. Tycker inte att ngt är roligt över huvud taget. Jag har under åren varit och pratat med tre olika terapeuter. Två olika under min sk utmattningsdepression. ( Innan dess hade jag haft ett underbart liv, inga större problem, levde lycklig som attans) Den sista gick både jag och min sambo till nu i höstas, men hon var helt värdelös. :( Det är något FEL på mig. Jag har tagit så många dåliga beslut det sista. Vill ju enbart ha ett lugnt, harmoniskt liv med hund, barn, smabo och katt. Kräver inte mycket. Vill bara må bra!!!!! När jag orkar så läser jagallt jag kan om depressioner, men jag blir så less när jag förstår att mediciner och samtal är det enda som finns. Just nu är min ångest så stark varje dag, så att jag börjar fundera på att det kanske vore skönt att gå vidare in i en annan värld. Utan bekymmer, problem, ångest. Dessutom så slipper alla i min omgivning med mina problem. När man mår så här dåligt så ser man ingen utväg. Allmänläkare kommer enbart att vilja ge mig medicin igen. Terapeuter kommer att vilja höra hela min livsstory igen...jag har haft ett underbart liv innan min utmattningsdepression. Fatta det ngn gång. Det blir inget bättre av att rota i min barndom, den var helt underbar. Fatta. Sedan så skäms man också. Man skäms över att man mår dåligt, över att man inte klarar av ngt. Jag vet att det är helt meningslöst att känna så och att det är sjukdomen som gör det..men det är ju så jag känner. Snälla...vad ska jag göra? /Ensam

Hej. Det enda som hjälpt mig förutom antidepressiva är motion. Min kropp stabilseras av det. Bäst har varit simning då jag är överviktigt dessutom synst det inte i vatten om gråter och inte efter heller för alla är ju rödögda på en simhall. Jag vet annars att jogging anses vara postivit med det skulle aldrig mina knän fixa. När det gäller terapi tror jag du hellre skulle träffa någon som sysslar med kongnitiv terapi. Skäms inte över att du mår dåligt, man blir inte frisk av att känna skam, den känslan leder dig ingenstans. Fokusera istället på de bra saker du gör och var glad över dem.


Tack för ditt svar. Det stämmer det du skriver. Det värsta är att när man mår riktigt dåligt så är det så gott som omöjligt att ta sig ur sängen. Det blir som en ond cirkel. Man vet att man bör upp och röra på sin stackars kropp, men hjärnan skriker att den inte pallar någonting. Men min familj ska hjälpa mig att komma upp och göra ett pass om dagen. Ska börja där. Läste på din blogg att du mår bättre nu. 2007 tror jag det var som du hade en svacka. Har du varit bra efter det? Vad gör du för att hålla dig på en bra "nivå"? Kram! Jag hoppas att du fortfarande mår riktigt bra!!!


Glöm inte att ge hjärnan vad den behöver genom mycket fett i kosten. Det finns mycket som talar för att kostråden att minska på fettet inte är bra för vårat psyke. Jag har noterat att flera blivit bättre i sina depressioner när dom börjat äta enligt Dr Annika Dahlqvists metod, LCHF (Low Carb High Fat). Detta sätt att äta liknar den föda vi människor ätit under vår utveckling. Det är bara en liten del av människans historia som vi fått råden att äta mer sockerkedjor och mindre fett. Det verkar ha ett samband med många vanliga åkommor, eftersom så många blir fri från dessa med mycket naturligt fett och mindre sockerkedjor. Här är ett skoluppror som heter rädda våra barns hjärnor som är bra som inledning: http://www.livlinan.eu/Skolmaten.pdf

Annons
Annons
Annons