Forum Depression och ångest


minnet??????????

&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&& &&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&& &&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&& &&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&& så här e det,, jag har inte mkt till minne kvar, seriöst, jag hade bestämt mig för att starta en tråd, tyckte det var ett jätteintressant ämne jag skulle ta upp, skulle skriva den efter att jag skrivt min dagbok, så när dagboken var klar, o jag kommer in här på forumet, så,????????????????????????????????????? vad var det jag skulle skriva om???? hallå,,, TC, DET VAR JU NÅT JÄTTEINTRESSANT,,

haha lilla doris....ja vad ska man säga? efter incidenten idag vid köksbordet så e vi doris bägge två haha


hoppsan,,, jag slant med fingrarna, o råkade skicka iväg mitt inlägg mitt i allting,, iaf, så var minnet väck, jag har inte kommit på ännu, vad det där jätteintressanta ämnet var för ngt, så nu får väl den här tråden handla om just minnet, hur har ni det med minnet????? hur klarar ni er i vardan, med dåligt minne? JAG använder mig av lappar o min almanacka, men trots det glömmer jag alltid nåt,, kan ju inte skriva ner allt på papper,, innan jag glömde det här, så glömde jag min oranga fina tandborste hos kåwe, en bagatell visserligen, men iaf, jag e inte 90 år,, hur ska man bättra på minnet?? satt med kåwe över lunch idag, o diskuterade, kom av mig, glömde vad jag skulle säga, frågade henne vad vi snackade om, hon tittade på mig o sa: (tystnad) - - - - - - - hmm, jag minns inte, haha, I AM NOT ALONE,, det kändes skönt, inte ensam om det här,, där satt vi o diskuterade, men om vad??? houhou!!!


Lappar, almanacka, påminnelser i mobilen, You name it. Jag läser och glömmer lika fort.


Vad är det som händer i hjärnan när minnet sviktar,för mej började det efter ca tre månaders medicinering med anafranil 25mg x5,upptakten till det hela var att jag var på stan med mina döttrar och jag fick en stark konstig känsla,,att efter mina döttrar delat på oss och gått till olika affärer,så kommer jag inte att känna igen dem,,, denna helgen var ganska intensiv för mej träffade syskonen,konfermation,stress.stress och stress igen.. på tisdag,klarade jag inte av att ta ut pengar från bankomaten,visste inte hur man gjorde,viftade bort det ,tänkte att,,aah,,behöver inte pengar nu,på onsdag hade vi fått nya arbetsdirektiv på arbetet,jag stod och läste på lappen vad jag skulle göra,det gick inte in,jag var tvungen att tjuvtitta på min kollega vad hon gjorde,fattade iallafall inget,åkte hem,bad min man skjutsa in mej.blev sjukskriven direkt.


Jag använder mig av kalendern i mobilen, skriver in allt och har larm på allt. Är det möten eller liknande går larmet igång två timmar före. Det fungerar ju bra för mina vardagliga aktiviteter men det är verkligen hemskt när man träffar vänner och familj. Liksom kommer av mig mitt i meningen, tappar ord..försöker tänka snabbt snabbt men det slutar oftast med att jag glömt vad jag pratat om. Istället får jag skämmas och skylla på "trötthet". Inte lätt alla gånger men men..vad gör man?


Jag har väldigt bra minne... i normala fall. -) Men när jag blir stressad eller har värk så reagerar min hjärna med minnesstörningar. Det är frustrerande och försvårar i vardagen. Jag använder mig av komihåglappar o skriver i min almanacka. Skulle jag bara ha lappar skulle jag säkert slarva bort dem (har hänt). Almanackan har jag ständigt i väskan, är den inte där är det ovanligt och då får jag leta efter den först då... Men som sagt, minnet glappar när jag är stressad eller fibron är i ett skov. Då behöver jag pausa... ta det lugnt... om jag varvar ner kan minnet koppla på igen. Då kan jag komma på vad det var jag glömde... om jag pausar... Ibland har jag inte tid att pausa just då... och då kan minnet återkomma senare. Inte alltid. Glömmer ju saker ibland och när jag väl kommer ihåg det igen kan det vara försent... Ibland är det oviktiga saker jag glömt... då orkar jag inte lägga energi på att försöka komma ihåg dem igen. Då låter jag det vara...


Ja just det... jag har även en väggalmanacka.. där skriver jag in saker - ibland. Tvätt-tider är nåt som hamnar på den.


Ja, det där med minnet ja. Sedan januari är det som om jag saknar minne. Det som inte står i min kalender har aldrig hänt och kommer aldrig att hända heller. Jag glömmer av vad jag pratar om och vad en person sa till mig för trettio sekunder sen. Har jag låst när jag gått hemifrån? Den där kastrullen med makaroner - slog jag på plattan alls, eller gjorde jag det rentav för en timme sedan? Jag har löst det genom att skriva upp stödord för det väsentligaste i kalendern. Om jag slår på en spisplatta, så slår jag på en timer som piper om fyra minuter oavsett vad jag lagar - och när den har pipit ser jag till att slå på den igen. (Har räddat mig från brandkåren hittills i alla fall!) Låser jag dörren, så säger jag högt till mig själv att "nu låser jag dörren, nu kollar jag om jag har låst, ja - jag har låst" - och gör om det hela när jag låser underlåset. Ja, det ser fånigt ut - men bättre att jag ältar sånt än att jag går runt och undrar om jag låste eller ens tryckte igen min lite tröga dörr. Och pratar jag med någon om något som jag bara måste komma ihåg, ja, då noterar jag det i kalendern och ser till att både jag och motparten repeterar, summerar och omformulerar vad som har sagts. Ju fler sätt man kan fästa en tanke på, desto lättare är det att man minns den. dora: just Anafranil har en viss benägenhet att göra folk mer eller mindre "grumliga i huvudet" av rent biokemiska anledningar, som dessutom blir värre ju äldre man är. Sen kan ju förstås anledningen till att man behöver ta Anafranil i sig göra att man har besvär med minne och tankekraft.


Sen har jag gjort en del små knep för att hantera det här problemet med att jag inte hänger med i diskussioner. Jag och min lillebror har som tur är en otroligt fånig humor när vi pratar med varandra, så jag spelar "IQ fiskmås" när jag har stått och öh-at en stund. Ibland går det så lång tid att jag hinner stöna fram halva alfabetet baklänges... Ja, vi är lite knäppa i min familj :) Eller som när jag var lite trött och därför ännu "grumligare". Jag skulle fråga min lillebror om något, tror det var om hade köpt ny tandkräm, så jag kom ut ifrån toa, bara för att glömma av vad det var jag skulle ha gjort där, och vad det hade med lillebror att göra. Då fick jag bryta ner det i små babysteg: "Öööh... ööh... det var något... med toaletten... Öööh... vad skulle jag göra där? Jo, borsta tänderna! Öhh.. Det hade något med dig att göra också.. *går o kollar, ser tandkrämstub* Ja just ja, det handlade om tandkräm... *tänker lite, kommer på att han jobbar i en mataffär* Jaaa, just ja, har du köpt ny tandkräm?" Det gäller att associera hej vilt och för min del gärna visuellt när det blir så där blankt, det låter helknäppt men för mig funkar det. För mig är det värsta egentligen inte att det tar sån tid att komma på vad jag vill. Nej, det är att folk inte tar hänsyn till att jag har ett teflonminne (inget fastnar...) utan kanske blir sura när jag rör ihop saker. Det är svårt att hitta rätt ord, och ett faktum kanske blir kopplat till något helt annat än där det hör hemma, vilket får folk att förutsätta en massa skumma saker om vad jag tror, tycker och tänker. Och det att jag känner mig så otroligt korkad - jag vet precis viken IQ jag har, men när jag har de här perioderna med trötthet och allmän groggy-ness så känns det som om jag lika gärna borde ha gått i särskola och bo på ett gruppboende. Det är frustrerande.


post it lappar, har jag överallt,,, det är min livlina för att komma ihåg vad jag skall göra.. kramisar


Har problem med minnet.. Men fick förklaringar iom diagnoserna för min del.. Hyperaktiviteten/ADHD border..=Ingen förmåga att organisera. Har man ett möte och vet om det så kommer man inte dit i tid om man ens kommer alls.. Pratar jag så kan jag prata om fem saker samtidigt och tapar tråden helt o hållet..men kan folk säga hur var det nu med det du ville ..ehh vad..så ser jag ut som en fågelholk. Körde ett tag med lappar men kortar ner allting..vi stod tre personer i köket och försöket tolka min mystiska kod med datum och några bokstäver efter det och ordet viktigt...inte en aning än idag vad fn det var jag skulle ha gjort den dagen..Just då när jag skrev ner det var det förmodligen klockrent..aha det här fattar jag sen. Tyvärr så har det påverkat min omgivning o min vardag ordentligt ..man kan ses som arrogant man kommer aldrig i tid man kommer kanske inte alls..*suckar* Lider man av det här så måste man hitta rätt verktyg för att fixa saker..jag har gjort det på det sättet att minst två av mina nära bekanta (ex) får tider så fort jag själv har fått dom..så dom ringer o säger till mej...min sambo likaså. , låter kanske märkligt men jag glömmer bort saker annars. Läser vad dora skriver om att inte känna igen sina döttrar eller känslan av det , nu var det kanske inte så illa och var för stunden :) Jag har Prosopagnosi eller ansiktsblindhet , jag kan faktiskt inte känna igen personer som jag träffat dagligen under flera år , det finns inte i mitt minne helt enkelt . Kan inte efter två år känna igen lärarinnan till min yngsta son..det går inte hon fastnar inte över huvud taget , samma med t.e.x. föräldrar till andra barn i klassen..bara som exempel. Tackolov har jag faktiskt märkt att just lillgrabbens klasskamrater har förstått något för ofta när jag träffar på dom ute säger dom hej jag går i din grabbs klass och heter sioså. Det här har jag märkligt nog inte förstått själv förens min utredning drog igång..utan har levt med den problematiken i hela mitt liv och det har gått enorm energi för att försöka dölja varje tillfälle av totalt ovetande när en människa pratar med mej och jag har vetat om att herregud den personen ska jag känna igen. Vissa kommer jag ihåg..andra inte , rekordet var när jag inte kände igen min sambo när han såg mej gå in i en affär och kom in efter..han sa att jag gick förbi utan att ens märka att han fanns , som en främling som man bara går förbi.. Eftersom jag är romantisk o älskvärd kontrade jag givetvis med att om jag inte ens tittade på dej så var du förmodligen inte tillräckligt attraktiv..den kvällen slutade märkligt nog inte alls bra*hmmm* Så minnet och allt vad det innebär är en kamp för min egen del...varje dag läggs tid till att leta efter saker som jag behöver...som jag just DÅ har lagt på ett bra ställe..vilket det inte kan ha varit för jag hittar det inte sen.


Jag MINNS en tid när mitt MINNE faktiskt fungerade skapligt... Då var jag singel.........bara mej själv att hålla reda på....... Nu förtiden ska min hjärna hålla reda på ALLA i familjens almanackor..SJÄLV!!! Tre barn..ett på 6år ,ett på 8år och ett på 45år.... Har försökt låta 45-åringen ta över sitt ansvarsområde själv...om han missar sina åtagande skiter jag i, men tyvärr blir ju barnen lidande...ringer jag inte och påminner om fotbollsträning,blir det ingen fotbollsträning.. Packar jag inte barnas ryggor i förväg...så blir det inget varmt att dricka,eller sittunderlägg den dagen........ Även barnens almanackor är ju fullproppade....det ska ju med nåt extra var och varannan dag till skolan+läxor och ungen går bara i ettan....Snart börjar nästa skolan oxå..hua. Sen fritiden och den ska även pusslas ihop med våra åtagande...så att det finns nån som kan skjutsa osv...osv..osv. På jobbet gäller det med att huvudet är med för annars blir det bara desto mer att göra...ingen vila där... 40-45 minuters resväg hem....många undrar om det inte är jobbigt att pendla,men nej...min egen tid...Då kopplar hjärnan av och jag kan erkänna att jag verkligen inte är nån bra bilförare då...... Kommer hem och det går knappt en nanosekund innan det börjar pladdra i mina öron....-vad är...-kan jag få...osv...BUÄÄHHH..han retas..fyra stycken terriers hoppar och skuttar och -yippie,matte kommer vi får gå ut..yihaa................. --------tror f,,,n hjärnan kopplar bort...och glömmer bort faster ingrids födelsedag...inte det minsta konstigt...... Skulle almanackan och anslagstavlan av nån andledning brinna upp skulle det bli total kaos..nu är det bara almänt lagom kaos konstant. Nu ska jag försöka komma ihåg vad jag egentligen skulle göra istället för att hamna framför datorn...Hmmmm


Ibland är dåligt minne lite småkomiskt.. Ringer alltid och grattar min FD man med GRATTISSSS på den dagen jag "tror" att han fyller år.. Varje gång blir han sur och svarar att det ÄR inte hans födelsedag det är våran bröllopsdag ...en *oooopppssss* som kommer igen varje år.

Annons
Annons
Annons