Forum Depression och ångest


Metoder?

Vad har ni för verktyg att hantera den krassa verkligheten därute? Jag, t ex, har nu fått besked om omplacering på mitt arbete... känns tungt, extra tungt pga att jag är sjuk i stressrelaterad utmattningsdepression plus fibromyalgi. Hur tänker ni när ni är med om förändringar i livet som är jobbiga att hantera? Vem vänder ni er till? Vem är ert stöd o bollplank? Vad får ni för råd? Just nu blir jag inåtvänd o grubblar... jag vet att det inte är bra, det är därför jag går ut här på forumet NU, ber om stöd i tankeprocessen... hur ska jag klara av att acceptera att livet är svårt, att jag inte kan få det jag vill i min rehabilitering... Jag känner mig lite som en bortskämd flicka som inte fick godiset jag pekade på... och jag behöver komma ur den känslan. Jag behöver se möjligheterna med förändringen istället för motgången... hm... just det ja... Men just förändringar är ju så jobbiga :-( Önskar jag vore frisk, då hade jag klarat av att hantera det lättare... suck... nån som kan ge nåt råd?

Att börja grubbla är ju det värsta man kan göra:( Man kommer inte framåt och ser inte möjligheter i det som sker utan ser oron i att det här blir inte bra. Men hur lätt är det att ha "positivt" tänkande när man är fullt medveten om sina egna begränsningar , det gör inte att du ska känna det som du skriver "Jag känner mig lite som en bortskämd flicka som inte fick godiset jag pekade på" för så är det inte tvärtom så måste du iom omplaceringen anpassa dig till något annat och du vet om att det kan bli jobbigt för du att du just har begränsningarna iom sjukdomarna(gillar egentligen inte det ordet)och kämpar med det varje dag ändå. Gäller att hitta saker som man kan fokusera på och tänka att det här kan bli bra , det kommer att fungera..samtidigt som man ska ha respekten för sina egna signaler..och förhoppningsvis att omgivningen har det med!


Ja du... tack för ditt svar mamma3igen. Tyvärr vet jag ju att det blir tungt med omplaceringen pga sjukdomarna... det blir nya rutiner som ska läras in o nytt folk jag ska lära känna. I min bransch är det ganska många nya personer det rör sig om... ska lära mig namnen, deras rutiner o vanor o förmågor o begränsningar. Samtidigt som de ska lära sig om mig... suck. Dagens krassa verklighet i barnomsorgen, omplaceringar är vanligare nu för tiden. Kanske är det nåt jag inte pallar i längden... och kanske behöver jag skola om mig nu. Jag ser det som en möjlighet iallafall... en omskolning kanske... Ska på möte den 8e maj plus ett till möte den 12e maj med fk... får väl bolla mina ideér då... beror ju på vad de säger den 8e också... om de har en "färdig" plan då... kanske dags för mig att slå in på IT-branschen ändå... har övervägt det länge nu... ja eller handleda vuxna... eller nåt... äh börjar tänka igen... orkar inte nu, klockan är mycket.

Annons
Annons
Annons