Forum Depression och ångest


kampen mot en djupdepression

att vakna varje morgon och känna sig svag och hopplös..... att tycka att det är en enorm prestation att ta sig ur sängen och möta ännu en mörk dag. det finns inget att se fram mot, utan allt har en svart skugga och värst är det att bära känslan av att vara värdelös. hjälp mig, vet inte vad jag ska ta mig till. döden är nog den enda utvägen. de känner jag varje gång terapin körs igång. det hjälper inte med att göra saker, jag grubblar medan jag gör sakerna och när jag inte gör dom, hela tiden. finns fan inget sett för mig att bli frisk..... är på min 6e medicin nu och inte hjälper den heller. fyfan, i gonna die. i want to die. modet måste fram först.. för feg nu, kansked bra de? men nej.. enda utvägen ju.. hm, lämna gärna ett ord eller två eller fler en så. kram till er

hej hej! , vet hur du känner dig , har själv mått som du gör i ca 4-5 år, medicinerna kan ta ett bra tag innan dom funkar , har själv bytt 5 ggr och den sista tog 8 veckor innan man började känna sig bättre , men kämpa på!!.. fortsätt med terapin och medicinerna och att dö är inte den enda utvägen! tänk på sakerna som du vill leva för , familjen vänner , . vet det är svårt men det finns en framtid =) många kramar till dig


Det hörs att du har det tungt och jag känner igen det där med grubblandet, det mörka, känslan av att vara värdelös. Jag gick själv in i en utmattningsdepression vintern 2008 och jag lade oerhört stor skuld på mig själv, att jag var sjuk. Det gjorde mig så arg att jag inte kunde peppa mig ur det hela. Men det går ju inte. Det verkar finnas fördömanden kring den här typen av sjukdomar (inte minst från sig själv) att det är "den sjukes fel". Förstår du hur jag menar? Så är det inte. Jag åt mediciner för att hålla mig över vattenytan, gick i terapi och det gjorde situationen bättre. Och genom ökad självkännedom, att du lär känna dig själv och tankemönster du bär med dig, då kommer du att bli bättre. Jag fick lära mig att man inte kan ta livsgnistan för given. Vårda den. Ställ inga höga krav på dig och ingen av oss ÄR värdelösa, det är en del i sjukdomsbilden (hur svårt det än är att ta in). Och du har säkert hört det förr och inte orkar lyssna på´t: men att ut och röra på sig en stund lindrar. Som sagt: Vårda nu livsgnistan. Det finns sätt att komma ur eländet. Jag vet. Men det tar tid - och den tiden har du. Kram.


går igenom precis samma sak nu.....

Annons
Annons
Annons