Forum Depression och ångest


Inte en gång till...

Jag orkar inte med en till sån här resa ner till den plats där inget känns riktigt verkligt, där åsynen av minsta damtuss eller halvfärdigt projekt får mig att bara rasa samman, där jag börjar storgråta när jag läser om alla andras jävla lyckade liv på Facebook, där jag får ångest, ångest, ångest över hur tomt och fult och futtigt allt känns och hur förbannat misslyckad jag är som inte bara kan skärpa mig och vara som folk. Jag önskar jag kunde bara åka långt, långt bort där ingen känner mig och där jag fick sova i 100 år och sedan vakna med en annan hjärna, ett annat liv och ett annat jag.

Tråkigt att du mår så dåligt... förstår att halvfärdiga projekt kan kännas misslyckade. Men du orkade iallafall påbörja dem... men förstår tanken bakom då jag själv har halvfärdiga projekt jag inte orkat fullfölja :-( På facebook väljer de kanske att bara skriva om det positiva just för att de enbart vill visa den delen av sina liv för andra? De du läser om där har kanske problem de inte visar upp öppet där? Att jämföra sig med andra brukar leda till en deprimerande syn på tillvaron, då man aldrig fullt ut kan veta hur andra verkligen har det. Man ser det positiva hos var och en och lägger ihop det till nån slags fullkomlighet. Men egentligen är det små fragment man pusslat ihop till en idealbild. Inget som nån person i sig besitter ensam... Vi kan inte fly från oss själva, den vi är. Men du har säkert goda sidor som alla andra, det är jag fullkomligt övertygad om, men du har glömt dem, eller dolt dem för dig själv. Kanske kan du påminna dig själv om vad du är bra på, vad dina goda sidor faktiskt är?! Önskar jag kunde hjälpa dig att se dina positiva sidor, ja jag skriver att du har dem, trots att jag inte känner dig. För det är jag övertygad om att alla människor har. Sköt om dig!

Annons
Annons
Annons