Forum Depression och ångest


Impulsivitet och skam.

Jag har kommit ur det värsta och har väll nu vad man skulle kunna kalla lyx problem. Men det är jobbigt att jag är så impulsiv. Jag svär i kyrkan utan att egentligen vilja göra det. Jag tror inte jag har tourettes. Jag vet inte vad det här handlar om egentligen. Jag läser nu en kurs på högskolan och tycker själv att jag beter mig väldigt oanständigt för att vara 30 år. Detta leder till massa skam. När jag kommer hem spelar jag upp situationer i huvudet där jag sagt och gjort saker som jag önskar att jag inte sagt och gjort, och så känner jag en jävla massa skam. Detta går över efter ett tag och jag tänker att jag måste försöka hålla lite lägre profil så att jag slipper de här skam-attakerna. Nästa gång jag kommer till skolan lyckas jag bete mig som jag vill göra ett tag. För jag tänker så mycket på att jag skall försöka bete mig anständigt. Sen rätt som vad det är så glömmer jag bort det och jag börjar bete mig som en tonåring. Jag försöker fokusera på att jag faktiskt lyckas bete mig på ett sätt som jag kan stå för ett tag och ha tålamod med mig själv. Att bryta vanor är bland det svåraste man kan göra.

Men hur länge har du upplevt att du inte kan "behärska dig"?


Så har jag nog alltid upplevt det. Det är inte så farligt när jag är med kompisar eller familjen för då slappnar jag av.


Känner igen mig i det du skriver,eller jag svär väl inte i kyrkan, men jag har ett behov av att hävda mig precis som en tonåring. Skamkänslor kommer och jag försöker kompensera genom att vara superordentlig på andra plan. Kvällarna är värst då jag bryr mig om vad andra kan ha tyckt om mitt agerande... Vad är det för fel?


Jag tror att jag förstår.... ...trygghet skapar lugn. Hoppas du fick en bra start på denna vecka :) Ta hand om dig!


Tack för era svar. Att det här har blivit så stort den senaste tiden beror nog på kursen jag läser. Jag har själv ett ganska "grovt" språk och på den här kursen så är väll de flesta ganska så "vältaliga". Därför har jag nog känt extra mycket skam den senaste tiden. De elever som kommer från medeklassen kollar snett på mig. Och de elever som kommer från arbetar och invandraklassen skrattar. Precis som du skrev Ticki sa så är det på kvällarna skammen kommer. Det dyker upp något scenario från skolan i huvudet då jag sagt något och möts av deras ogillande blickar och så känner jag en sådan fruktansvärd skam. Det sjuka är väll att jag börjar noja och föreställer mig att folk sitter och pratar om mig. Jag får för mig att folk tycker att jag är helt sjuk i huvudet. Men egentligen så är det väll jag som dömmer mig själv. Det är ju också ganska skrattretande egoistiskt, för jag vill verkligen inte ha med alla människor att göra men gillar inte alla mig så är det så himla hemskt. Stora delar av min släkt är frireligiös och jag tror att jag på något sätt förknippar den jobbiga relationen jag haft till min släkt på människorna i min kurs och blir både arg och skamsen och nojig. Men det jag alltid har gjort och jag verkligen känner stör mig är att jag reagerar på jobbiga situationer med att bli speedad. Jag bara babblar på och tappar liksom kontakten med mitt förnuft och omvärlden. En massa ord bara väller ur min mun. Och det är som att jag vaknar upp ur en trans några minuter senare och tänker -vad fan jag har sagt.


Ta hand om er kram


Om du lämnar situatione (ursäktar dig för ett toalettbesök) och andas i lugnt som bara går i två minuter, kan du återgå till situationen utan att känna dig speedad? Jag har gjort så någon gång och kunnat undvika skammen... Du har ju liksom accepterat att du har svårigheter med att hålla ihop, så då kanske detta funkar? Finns inte acceptansen är det lätt att tycka att alla andra är dum i huvudet, typ....


Tack för tipset ska pröva det :) Har du haft likande problem och känt att det har blivit bättre? Ha de bra:)


Ja jag blir helt speedad när jag känner mig desorienterad som människa...och då pratar jag, massor och vill gärna ha min mening sagd i alla diskussioner...helt onödigt... Påminner lite om ADHD i impulsiviteten...kunde jag säga något, oavsett i vilket sammanhang, så gjorde jag det. Vissa saker gjorde jag även så extremt. Skrattade extremt högt och mycket om allt och extrema åsikter bara för att få diskutera... ...och alla andra som sneglade snett, var dum i huvudet i min värld, tills jag hittade mig själv. I början var det svårt, för jag ville gärna få behålla min identitet, för jag var inte gammal när jag insåg mina egna brister, samt att jag kämpat så hårt för att hitta en identitet. Att behöva släppa den var svårt, men det bästa jag gjort... För nu har jag möjlighet till ett liv jag ville ha.


Det låter ju jätte bra och hoppingivande.


Man är på väg mot något bättre iaf :) Ha det bra nu :) Lycka till!


Jag tror bara att du är en sanningssägare som jag.. tror jag iaf? eller har jag missuppfattat dej ? svära är väl ingen fara? Vad är rätt o vad är fel egentligen ? Vem bestämmer det? Jag tycker man kan säga vad som helst o var som helst inga tabun här inte:) Folk får ta en hur man nu är.. är dom pryda så what?! Juh mer man kan chocka så dessto bättre.. Gillar dom inte så håll för öronen då.. jag skäms inte.. jag har gåt privatskola o allt.. jag har minsann fått min mun tystad såå många gånger o fått lära mej vett o etikett men nu är det slut med det.. Nu har min mun slutat att tystas så är det med det.. O den som inte gillar det.. OK.. Inte mitt problem.. O frågar man mej en fråga får man räkna med att få ett svar.. O kanske inte det svaret man var beredd på att få höra.. Men frågar man får man svar.. Ett ärligt svar.. Inget falskt svar.. så är d så va inte rädd för du säger.. Kramm


Jag tycker också man ska säga vad man tycker. Annars kan ingen lära känna en. Mitt problem är väll sättet jag gör det på. Jag är trött på att vara bufflig och speedad. Jag var i skolan idag och lyckades hålla mig rätt lugn och sade vad jag tyckte på ett sätt som kändes bra. Men ändå så kollade folk snett på mig och någon fnöss. Men jag betede mig på ett sätt som kändes bra och rätt för mig och det är det jag är ute efter. Och nu känner jag mig stolt. Kram.


Vad härligt! Grattis! Visst känns det skönt, att få säga det man vill, men i slutändan känna sig stolt ist för skamsen :) Blir glad för din skull! :)

Annons
Annons
Annons