Forum Depression och ångest


Hur skulle ni göra?

jag har nu insett att den man jag levt med i 13 år och har barn med, faktiskt misshandlat mig psykist. Det gör jävligt ont att inse. Men så är läget. Känns bara bläääää. Han har dragit ner mig till botten fullständigt, ska orka ta mig upp till ytan igen. orkar/klarar inte av att få ordning på någonting. har scrennats för ADHD m.m och ska på fördjupad utredning. Känns som att det där är flera bitar som faller på plats. Förstår varför mitt liv alltid varit kaosartat och har alltid haft svårt att få ordning på saker och ting,struktur ekonomim.m. Men nu till min fråga/fundering. jag har blivit erbjuden stöd från boendestödjare, vet inte hur jag ska ställa mig till det. Behöver verkligen stödet, inte bara för min skull, utan även för ungarnas skull. har också fått frågan från kuratorn på psyk, om jag vill ha god man som hjälper mig med ekonomin. Klarar inte av att få till det heller. Det känns så blandat. jag vill bara släppa allt ansvar och låta någon annan ta över tills jag landar, kanske kan landa om jag slipper den stressen. Jag vet inte! Samtidigt så känns det för jävligt att inte klara av sådana saker själv. jag är ju vuxen och borde klara av eller???????

Allt är ju inte svart eller vitt, allt eller inget. Om du får hjälp o stöd med det som är svårt, är ju inte fel. Vi har ju alla hjälp o stöd på olika områden i livet, fast vi är vuxna. Och du har säkert goda sidor, saker du är väldigt bra på istället :-) Det är ju bra att det finns samhällsstöd till sånt du inte fullt ut behärskar själv, sånt du kan få hjälp med. Och nu när det känns tungt för dig är det ju bra om du kan få hjälp med det som är besvärligt för dig, för att du i ett senare skede kan ta över det själv igen, när du orkar... Och som du skrev, inte bara för din skull utan även för ungarnas skull... ta emot den avlastning du kan få, gör det. Jag hade själv kontaktfamilj åt min son när han var liten, eftersom jag var ensamstående mamma redan då. Och det skäms jag inte ett dugg över.. att jag tog emot hjälpen som fanns att få för mig och min son då. :-) Så känn ingen skam över att du är i behovsställning, alla kan hamna där. Huvudsaken är att samhället kan stötta när det behövs, och då kan man också ta emot hjälpen.. det är ju det den är till för... att tas emot av dem som tillfälligt eller varaktigt behöver den. Lycka till med allt! Det lät ju inget vidare att din man misshandlat dig psykiskt, hoppas du kan finna lösningar i det med... Kram!

Annons
Annons
Annons