Forum Depression och ångest


Hur är man ett bra stöd?

Hej, Försöker hitta information på nätet om depression för att bättre förstå vad som händer med min tjej och hittade hit och hoppas på att kunna få lite insikt från andra anhöriga som har eller lever tillsammans med någon som är deprimerad. Det jag undrar mest är - hur är man ett bra stöd? Hur beter man sig? Vad säger man? Min tjej hade haft en djup depression när vi träffades för runt ett år sen och hon gick redan då på antidepressivt läkemedel och har även ångestdämpande för när det blir riktigt tungt. Det har varit ganska bra under senaste året med vissa dippar. Nu har hon dessvärre sjunkit rätt djupt igen pga av många olika orsaker och har helt tappat all glädje, livslust, engagemang - ja allt egentligen. Hon gråter ofta, vill inte göra någonting mer än att ligga i soffan och kolla på tv i och för sig uppkrypen i famnen på mig men ibland vill hon mest bara vara ifred. Hon orkar inte med jobbet, mest kanske för att hon inte får stanna kvar och känner sig sviken av chefen. Hon är separerad och har 2 små underbara barn (varannan vecka) som hon älskar över allt annat men som också är högt och lågt, håller henne vaken på nätterna, vaknar tidigt etc vilket bidrar till att hon sällan är utvilad eller får sova ordentligt. Hon får inte så ofta avlastning från sin omgivning med dom när hon skulle behöva det. Hon sover även oroligt och drömmer väldigt mycket även de veckor vi är tillsammans och inte har några barn. Vi har även gått igenom en abort under denna tid vilket i sig har varit påfrestande för oss båda. Jag har själv flera barn, är frånskild och har mina duster med mitt ex, mycket har varit angående att jag träffar min tjej, vilket har påverkat både mig och henne, och det finns en osäkerhet hos min tjej om vad jag tycker och känner för henne. Hon känner sig trängd och tjatig/gnällig oftast pga mig fast jag försöker ge henne utrymme att bara få vara men jag har svårt att förstå henne, att läsa henne och känna om hon behöver vara ifred eller bara en kram ibland och kanske en axel att gråta ut emot. Jag försöker avlasta henne så mycket jag kan med allt det må vara, städa, diska, handla, ta hand om barnen när det går (vi har synkade barnveckor) men jag har ingen erfarenhet av hur man ställer upp som nära anhörig till någon som lider av depression :( Jag har föreslagit att gå till en psykolog igen, men hon avfärdar det med att det inte kommer ge något och att hon inte orkar älta samma saker som tidigare om och om igen. Jag försöker säga positiva saker, men det känns som om jag fastnat på att "det löser/ordnar sig" vilket hon totalt inte kan känna som hon mår just nu. Det blev ett ganska långt inlägg - hoppas ni orkar läsa. Grundfrågan är fortfarande - hur kan jag på bästa sätt vara ett stöd för min tjej när hon mår som hon gör?

Du kan leta efter böcker om NLP, kanske köpa en bra själv hjälp bok. Håll inte på för mycket med sympati utan stötta i att göra saker som hon blir glad av att göra.


Att min man är bara där för mig som att följa på olika utredningar läkare psykologer mm.Räckar väl för mig och lyssna när jag har det som värst. Är glad att jag har en sådan man som ställer alltid upp oavsett vad.


worried jag tycker du redan verkar ha förstått hur man är ett aktivt och bra stöd för din tjej och känner av och respekterar signalerna hon ger om hon t.e.x. vill ha närhet eller vill vara ifred. Du hjälper ju till på rätt sätt , sen ska man komma ihåg att man kan inte hjälpa till att "bota" en annan människas depression och att man kan känna sig otillräcklig för att man den man tycker så mycket om inte är lycklig och har det svårt. Men man kan vara där och visa just att man accepterar sin partner även fast det finns mörka perioder i partnerns psyke. Ibland tror jag att anhöriga till människor som har någon form av psykisk sjukdomsbild kan känna sig bortglömda..samtidigt så är just dom nära guld värt för oss som går igenom allt det här. Brukar säga att det är minst jätteviktigt att dom nära får en "ventil" i vardagen och får prata av sig om känslor och intryck , att skriva av sig kan t.e.x. vara en sak som typ på ett sånt här ställe. Eller om det är riktigt jobbigt söka sig till anhörigföreningar och träffa någon att prata med.


@3Mamma - tack för att du ser det som att jag redan gör saker som verkar rätt. Jag förstår att jag inte kan bota depressionen men jag vill som sagt finnas där och vara ett stöd på bästa möjliga sätt. @Kvicki - Låter som du har en klippa till man, en s

Annons
Annons
Annons