Forum Depression och ångest


Hjälp mig!

du skrev att du tagit kontakt med alla möjliga? vikka e det? gå du på samtalsterapi, hos läkare, e du sjukskriven? dina föräldrar e inte försörjnings skyuldiga för dig längre, så soc har faktiskt plikten o hjälpa dig, pengarna som du tjänade på sommarveckorna/månaderna bör väl vem som helst fatta att dem e borta, man måsrte ju leva, o har man då fått pengar så använder man ju dem, eller hur? om du inte klarar av o ta dig till soc själv igen, så ta med ngn, du måste ju få hjälp på ett eller annat sätt, o att du ska få barn oxå, med din tjej som bor i thailand, knepig sits, förstår verkligen att det gör ont, om du inte har ngn o prata med, så tkr jag att du tar kontakt med oppen psyk, o bokar en tid, för hltt klart behöver du prata ut om ditt kaos,, kram /TC

Soc låter ju inte orimligt. Och om thailandtjejen o du ska ha barn borde ni väl kunna få hjälp i sverige, såvida hon har råd att komma hit.


hej. jag grät under hela tiden jag läste vad du skrivit. jag har tyvärr ingen lösning på dina problem, men jag vill ändå säga dig att inte ge upp. man måste nå botten för att kunna stiga igen, och tyvärr verkar vissa människors "botten" vara vääääldigt långt nere, sorgligt nog. rent ekonomiskt så tycker jag det är väldigt konstigt att du inte kan få hjälp av socialen. jag tycker att du ska försöka igen, ta med dig någon av dina föräldrar som kan intyga att du faktiskt inte har ett enda öre, samt att understryka att dina föräldrar ju faktiskt inte är försörjningsskyldiga dig längre, som någon ovan också skrivit. annars får du helt enkelt strunta i att sommarjobba, då borde dom inte kunna neka dig några pengar? vidare tycker jag att du ska träffa psykolog eller liknande om du inte redan gjort det, dom kan ordna sjukskrivning, och då tror jag att du kan få pengar från försäkringskassan(?). kolla upp det i alla fall. om du känner att du har ork kanske du kan söka till folkhögskola/universitet eller liknande som har utbildning i det språk din flickvän pratar? du har ju motivation att lära dig det om du verkligen vill flytta dit och spendera resten av ditt liv med henne. jag befinner mig själv i ett knepigt kärleksproblem, där vi älskar varandra, men av olika skäl inte kan vara tillsammans, vilket har drivit mig allt djupare in i min depression. så jag vet verkligen hur du känner när du skriver att du tänker på henne hela tiden, och att det spelar ingen roll i vilken livssituation man befinner sig i, bara man får vara tillsammans. allt annat spelar ingen roll längre, bara man får vara med sin älskade så är allt annat mycket mindre. jag tror och hoppas att kärlek övervinner allt, det som krävs är tålamod. jag själv tänker "hur jävla mycket tålamod måste jag uppbåda innan nånting bra kommer inträffa egentligen?". det är så himla lätt att ge upp, att ta den enkla vägen ut. och det är sjukt orättvist att det verkar som vissa människor alltid tvingas gå den "svåra vägen". men, nån gång måste det vända. det du verkligen måste göra är att ändra ditt tankesätt, för det påverkar hur du mår, vilket påverkar ditt tankesätt osv, en nedåtgående spiral. lura din hjärna, vakna på morgonen och le, fast att du antagligen känner att du har absolut inget att le för. gör nånting varje dag som en gång i tiden brukade få dig att må bra. och kanske en gång i veckan kan du göra nånting som du aldrig gjort förut? tvinga dig själv till att så smått börja umgås med folk i din närhet, och orkar du inte det så kanske du kan börja "umgås" med människor över internet. all kontakt är bra. sök dig till positiva människor. om nånting riktigt jävligt händer, så försök hitta en enda liten positiv sak med det, och så fort du märker att du börjar tänka ledsamma tankar, så sluta tvärt med det, och tänk på nåt helt annat, som sagt, lura hjärnan. nu vet jag i och för sig inte om du redan går hos psykolg/terapeut/kurator, men om du inte gör det så kontakta någon GENAST! där finns mycket hjälp att hämta. slutligen, att få barn är nog en av de bästa händelserna i ens liv, och jag är säker på att det på nåt sätt kommer lösa sig för dig så att du kan leva med din flickvän och ditt barn, och att känna kärleken från sitt barn är nånting som kan ljusa upp ens tillvaro ganska så rejält. tänk att framtiden är ljus, nu ska du bara klura ut hur du ska komma dit, vare sig det är en rak väg eller en jävla omväg, men dit ska du i alla fall!


Hej kära du. Vadbra att du fått några kloka svar.....hoppas något hjälper....något måste jag ändå säga....att ta en sak i taget. Du kommer inte att kunna lösa allt på en gång. Din flickvän finns kvar , hon behöver dig också, klart att ni skall kunna ha en framtid tillsammans, på något sätt. Inte skall du avsluta er väg som ni nyss börjat vandra, redan nu......sök nu hjälp som du fått råd om. Och visst, du är vuxen och dina föräldrar har inget försörjningsansvar enligt lagen, men ibland behöver man hjälp även som vuxen. Lycka till kära du. Och snälla, berätta hur det går, ditt liv berör så mycket och jag önskar er allt ljus och att det blir bra till slut....kramar om massor!


Csn´s återbetalningsregler är väl 4% av bruttoinkomsten... då har du haft en hög inkomst för att ha den summan att återbetala nu... Om dina inkomster sjunkit har du rätt att få reducerad återbetalningssumma, men det har du kanske kollat upp?


du har ett tungt problem och jag blir väldigt berörd när jag läser det. Men ge inte upp, ditt problem är verkligen inte omöjligt att lösa. du vet aldrig vad som ska hända imorgon, allt kan plötsligt falla på plats när man minst anar det. du gör det värre för dig genom att skuldbelägga dig själv över att du behöver hjälp, men det är inget att skämmas för. Du säger att du vill ta till dig Thailands seder och bruk, tänk då på vad en buddhistmunk som tränat i Thailand sa, han sa ungefär att de mest tråkiga människorna är de som är fullständigt obeorende och självständiga - de som är beroende och behöver hjälp är mycket roligare, för då kan man hjälpa dem och därigenom få bra karma! -) sluta upp att skuldbelägga dig själv, idag är det du som behöver hjälp - imorgon kan det vara nån annan som behöver din hjälp. jag har hört att socialen i den första förfrågan man gör nekar bidrag - man är tvungen då att överklaga för att få bidrag. jag antar att de hoppas att man ger upp efter första förfrågan, fast man egentligen har rätt till soc-bidrag. därför borde du överklaga deras beslut - till att börja med.


Om du lär dig hur det går till att sälja allt möjligt skräp på Tradera.com så kan man få in ganska stora pengar faktiskt som typ vad den där resan kostar.Det är många som drar in extra pengar där och det är inte så svårt heller.Själv fick jag in ca 7700:- på ca 2 veckor när jag rensade min källare,man kan hitta prylar på loppis osv.Om man kollar in sidan så ser man vad som är lättast att kränga DISH_56


Hej, jag är nästan i samma situation som du. Jag har utbildat mig men står utan jobb, söker jobb flitigt, har CSN skuld och är tvungen att låna pengar från mina nära. - Csn har jag ringt och sagt att jag är arbetslös och inte kan betala av skulden, de har slutat skicka räkningar till mig. - Personligen får jag inte hjälp av socialen eftersom jag är gift. - Man hamnar mellan alla regler som finns, finns flera i samma situation som vi. Socialen måsten hjälpa dig, ta dig samman och snälla prata med dina föräldrar. De kommer att hjälpa dig mer än någon okänd läkare eller psykolog. Att bli sjukskriven hjälper inte, du har ingen anställning därav ingen som betalar dig. Jag har jobbat inom psykiatrin och råder dig att söka hjälp om du känner att du inte kan tala med någon hemma. Men det lättaste är kankse ändå att tala med dina nära och kära, syskon - ju mer du pratar om det desto bättre kommer du att må. De bryr sig om dig, älskar dig och känner dig bäst. Ta hand om dig.


Hej, jag förstår att du känner att dina problem är övermäktiga men din enda väg ut är att börja tänka positivt. Svårt att tänka positivt, javisst men det är ett absolut måste. Föreslår att du börjar lista ner dina problem, önskningar och skapa delmål. Därefter fundera ut hur du skulle kunna nå delmålen, skriv upp olika ev möjliga sätt att lösa ett och ett. Bestäm dig också för vad som är realistiskt, t.ex, är det verkligen realistiskt att du åker till Thailand i första läget. Kanske det vore bättre att du börjar jobba på att få hit henne. Att få ihop pengar till en resa borde eg inte vara omöjligt, det finns t.ex så många som skulle vara tacksam för hjälp med diverse sysslor om man bara vågar fråga. Om du tycker jag ser för lätt på dina problem, visst, kanske det men livet är hårt och den som inte tar tag i det och styr upp det kanske går under. Mvh

Annons
Annons
Annons