Forum Depression och ångest


Helvetet tur och retur, tur och retur, tur och...

Jag undrar om det är möjligt att må riktigt bra? Jag menar... Ibland kan livet kännas bra. Ett par månader. Sedan kommer man ned i en svacka, och allt känns meningslöst, hemskt, jobbigt. Minsta småsak är jobbig, och man vill bara låsa in sig i en garderob resten av livet. Sedan kanske man kan må lite bättre ett tag... Och sedan försvinner hoppet igen. Livet blir nattsvart och stressen och oron växer. Jag börja tappa tron på att det går att må bra? Visst orkar man mer vissa perioder. Nåt kul kan hända så att man nästan mår bra. Och sedan...tillbaka i mörkret. Det har varit så sedan jag var 16, jag börjar tröttna. Jag hävdar att det beror på en medfödd pessimism, eller snarare en REALISM. Till skillnad från andra så inser jag att livet är en ganska meningslös företeelse. (såvida man inte kan bevisa Guds existens och en allmän PLAN för det hela) Finns det ingen plan så är det meningslöst. Jag hatar den insikten, och de perioder då jag är mest övertygad om denna sanning (?), så blir allting värdelöst... Sociala relationer. Jobb. Stress. Det gör inte saken bättre. Stresståligheten ligger på minus. MÅSTE det vara så här hela livet? Upp i ljuset i perioder, och sedan tillbaka ned i helvetet! Jag blir så trött. Så fort det blir det minsta stressigt så kommer tvivlet och drar en ned i avgrunden. Jag vill inte.

Hmm, känner igen det där, just att minsta småsak får en att trilla ner de pinnhål man just kämpat sig upp för.... Tänkt om man visste hur ens liv skulle arta sig, då kanske man hade ett visst hopp om att allt skulle bli bra igen..en plan som du säger. Men vi får nog inse att man får leva med den ovissheten. Kanske lika bra så.. Kram

Annons
Annons
Annons