Forum Depression och ångest


Hej igen

Det är nu ca 2årsedan jag va här inne och skrev som anhörig. Det va då min sambo som halkade ner i en djup depression. När hon blev inlagd, så stod jag kvar hemma med 2 små barn och fattade inget. Detta va som sagt för ca 2årsedan. Mycket har hänt sedan detta. Vad gäller min flickvän sedan nästan 9år, så vill jag inte påstå att det ändrats så mycket i hennes hälsa, tyvärr. Men det har hänt en del med mig. Hade ett bra arbete med en helt ok inkomst, livslust, vänner, framtidsplaner och en familj jag älskade över allt annat på denna jord. Har 2barn sedan tidigare förhållande. Min äldsta dotter är 16år och placerad på en ungdomsboende pga saker hon gjort i livet. Nu är hon lVU placerad och vill inte ha någon kontakt med mig. Idag har jag inget arbete, oförmögen att försörja min egen familj, vänner har jag nog, men jag tar inte kontakt med dom, orkar helt enkelt inte. Har en mor som lider av svår alzheimers och vet inte längre vem jag är. Skulle kunna göra denna lista hur lång som helst... Idag lämnade min stora kärlek mig. Hon packade bilen med det nödvändigaste, tog med sig barnen och hundarna och åkte. Nu har jag inget kvar i mitt liv..... Orkar inte längre. Är det så här mitt liv ska se ut, så betackar jag mig

har skrivit PM till dig,, /TC


Hej! usch, läste ditt inlägg precis. Har en "sambo" sen 11 år som är inne i en djup depression. han valde att lämna mig, ville bara va ifred.... man blir bitter och arg.. 2 år är lång tid att kämpa på... jag hoppas det känns bättre för dig nu. det är så lätt att slita ut sig själv alla lyckoönskningar till dig


Vad tråkigt att din sambo lämnade dig... det är jobbigt att genomgå en separation :-( Att dessutom vara "mellangenerationen" som tar hand om såväl gamla föräldrar och tonårsbarn är heller inte lätt. Hoppas du har nån form av stöd, professionellt samtalsstöd, så du orkar igenom den här situationen som uppstått i ditt liv nu... för det låter som en väldigt jobbig sits. Det är många som är arbetslösa idag och det tär ju också på det psykiska måendet att inte ha pengar som vanligt, som när man hade jobb... hoppas det dyker upp lösningar på det problemet snart. Sköt om dig!


Oj, trist. Hur har det gått sedan dess?


Oj vad mkt svårt du haft sista tiden! Förstår verkligen du är ledsen! Du har haft flera bra år o det är ju kanon-men nu är det slut....Ja, vad gör man när man är där du är...känner ju igen mkt...Försöker ta en dag i taget...aktivera sej o se till o umgås med bra människor är mitt råd....Inte isolera sej...Farligt! Hoppas du får bli lycklig en dag igen o att solen skiner på dej åter. kram

Annons
Annons
Annons