Forum Depression och ångest


ge mig kraft!

Ända sedan min bror tog sitt liv för 5 år sedan har jag medicinerat för depression, citalopram 20 mg mirtazapin 30 mg. jag är fortfarande inte läkt i själen, och kommer säkert aldrig bli. Men jag tror ändå att medecinen har hjälpt mig en bit på traven, jag har ju tagit mig ur det djupaste hålet.Men nånting säger mig att det kan aldrig va bra att käka piller år in och år ut. Och nånting inom mig vill nog att jag ska sluta, för jag drömmer varje natt att jag slutat med medecinen och att jag kan ta ett glas öl i glada vänners sällskap, men det är i drömmarna det, för i verkligheten existerar inga vänner längre, inte sedan den hemska dagen sedan min bror tog sitt liv, jag stängde mig inne i min ensamhet och ville inte umgås med någon. LIvet kom sakterliga tillbaka med jobb osv, men den riktiga gnistan saknas fortfarande. Saknaden av min bror e så stor. Varje natt drömmer jag om honom, att han e levande och att han säger till mig: de klart att jag inte skulle lämna er, men jag kan inte lita på hans ord och förföljer han febrilt i drömmen för att han inte ska göra om det. I början tyckte jag att drömma om honom va jobbigt, men nu ser jag det som att jag får träffa han igen. Men tanken har slagit mig att jag har sånt ansvar i drömmen att jag inte riktigt slappnar av, känner mig väldigt trött när jag går upp. Jag stiger upp 5 varje morgon, då jag måste vara på mitt jobb kl 6, har bara en 50 % tjänst och är hemma redan kl 10 igen, oftast går jag och lägger mig i ett par timmar, e helt färdig. När jag vaknar igen vit 12 tiden, känns det kom det är eftermiddag, dagarna blir sååå långa. jag letar efter ett heltidsjobb, då min ekonomi håller på att rasa samman totalt, akassan kommer att försvinna när jag jobbat 75 dagar deltidstjänst, vilket innebär KAOS.. Jag har redan nu stora ekonomiska problem med dyra sms lån som följd, och det dröjer inte länge förren allt kommer gå åt skogen. Pressen av att detta samt att försöka hitta ett jobb samt sömnen som inte är den bästa har gjort att jag är helt slut,,, frågan e om jag pallar att jobba heltid när jag mår som jag mår? Nån som kan ge mig råd hur jag ska gå vidare, ska jag sluta med mirtazapinen, kanske kan det göra mig piggare??

Du behöver nog diskutera din medicinering med din läkare. Jag beklagar att din bror lämnat dig... du drömmer om honom men du har inte kvar honom i livet :-( och det är svårt... du behöver kanske gå på nån terapi angående sorgen efter din bror... din förlust.. Var rädd om dig, tala med din läkare om dina tankar ang medicinen.


Skickar dig en hälsning i höstmörkret och du ska nog prata med läkaren om medicinen.Du har din bror med dig,det kanske är ett gott tecken,han försöker nog stötta dig.Han finns inte i Livet längre men han har stor plats i ditt Liv fortfarande.Försök få en tid hos någon kurator el dylikt inom vården så du får prata av dig om detta.Ha en fin helg!


Oj, det låter verkligen tungt. Du måste ha någon annan hjälp utöver medicinen, att få hjälp att kunna bearbeta sorgen och att kunna leva ett meningsfullt liv trots det svåra som har hänt. Om du får gå hos en bra psykolog eller psykoterapeut tror jag att du kommar att kunna sluta med medicinen såsmåningom. Lycka till!


Läs böcker som förgyller dagen med glädje. De ska vara lätta att läsa och inte föär tjocka. Billigast att låna från biblioteket. Gå in till psykosvården och ge dem besked över att du är i behov att prata av dig. Töm takarna med ditt skrivande förmåga i en dagbok. Om dig känner för att delgiva för hela världen så starta en Blogg här inne på internet. Eller varför inte utbreda en hemsida som idag räknas som Internet Profil om allt du minns inuti din existens, från och med när dig kände börjande in till en uppfattning om att någonting hände inom det dig har uppleft. Hällsningar: Scanner Cicret .


Jag har ätit samma medecin som dig. Jag har slutat och det som hände var att inom loppet av ett år kom depressionen tillbaka och dessutom ännu djupare än än gången innan. Det behöver inte bli så för dig. men jag har gått igenom 7 depressons perioder o jag har bestämt att att inte sluta men tyvärr kan det bli så att ett prepparat slutar verka och man måste byta. Jag tycker du ska diskutera detta med din läkare innan du bestämmer dig för att sluta och gör du det ska du trappa ner för det e mycket viktigt. Kram

Annons
Annons
Annons