Forum Depression och ångest


gått för långt o djupt nu..

jag skulle tagit tag i detta för länge länge sen.. 1 gång tidigare har jag varit hos en psykolog, va väl 2 år sen nu.. för ett ½ år sen rinde jag till psyket, dom bad mej ringa senare samma dag, vilket jag inte gjorde! om dom bara viste vad det tagit av mej att ringa dom första gången.. har behövt hjälp så länge, men att ringa samtalet skrämmer mej så otroligt.. att få motivation till att plocka upp lur-helvetet är en otoligt extemt stor utmaning.. har ju knappt motivation till att sova och äta.. vad ska jag säga till dom? är mitt fall akut trots att jag inte ringer till dom akut.. alla tester jag tagit säger svår depression och på något jävla test va jag bara bara nåt poäng ifrån att behöva bli akut inlagd.. jag tänker inte ta livet av mej.. kommer dom hjälpa mej ändå? jag måste ringa imån, detta funkar inte längre..

Bra Lycka till kram


Jag tycker du ska ringa. Är det samma sak att de inte har tid att prata med dig, så tycker iaf jag att du ska få lämna ditt nummer så de ringer upp dig. Förvånas över den inkompetens som den som svarade visade. Det är svårt att få hjälp och tyvärr måste man i all sin svaghet vara stark och stå på sig. Hoppas det går bättre för dig den här gången. Kram och lycka till!


Du har alla skäl bli inskriven, du orkar ju inte ens äta! Då är det illa! Att inte ta livet av sej, eller ens vara självmordsnära säger inte att du kan må lika dåligt som dem som väljer göra det Jag sa jag skulle ta livet av mej, men det skulle jag aldrig, vara bara för vara på den säkra sidan för bli inskriven På vissa ställen tycker jag man borde få det ändå, men säkert varierar det fån Landsting till Landsting, vilken läkare man får och mån av plats Professionell personal borde i mina ögon dock inte hänga upp sej för mkt på det, utan hur man de fakto mår Att bli inskriven kan ge en förut för samtalskontakt typ. psykolog) Och snabbare möjlighet få de mediciner man behöver Kram från en som vet hur det känns


jag vill inte bli inlagd, liksom.. så sjuk kan jag inte tänka mej att jag är, blev helt chockad när jag gjorde testen här igår, trots att jag gjort dom förut me samma svar.. att bli inlaggd skrämmer mej, då e jag ju helt plötsligt ett psykfall.. vill inte va det.. vill inte att det ska komma ut hur dåligt jag mår, vill inte att min mamma ska ha en dotter som lags in på psykakuten.. trots att hon vet att jag mår jätte dåligt.. e det inte bara extremt sjuka människor där inne då? i mitt huvud ser jag människor som skriker o måste bindas fast typ.. o jag går ju upp o ner som en jojo, jag kan få ett infall ibland med flera timmar då jag e världens lyckligaste person, pratar nonstop o skämtar o e typ jätte rolig o glad.. jag e typ överdrivet glad vid dom tillfällerna.. ibland kan jag t.o.m va sån en hel dag.. hur skulle det se ut om dom lägger in mej o jag helt plötsligt e jag jätte glad o spralig o kan inte sitta still..


Vill bara berätta hur det gick till när jag kontaktade psykakuten. Jag mådde jättedåligt, bara grät och hade fruktansvärd ångest. Först kontaktade jag vårdcentralen och fick en akuttid. Där blev jag hemskickad med medicin och återbesök efter en månad. Jag blev sämre ändå och ångesten bara ökade. Då ringde jag till psykakuten och de gav mig en tid efter två veckor. Sen dess har jag gått i enskild terapi och blivit mycket bättre. Du behöver inte vara orolig för att du ska bli inlagd för det kommer du inte att bli. Jag tycker att det är viktigt att du ringer och får en kontakt för du ska inte behöva må så här dåligt. Det är tufft att berätta för sina anhöriga att man mår dåligt, men det kan också vara en lättnad. Om det går berätta för dina mamma så kanske hon kan hjälpa dig och stötta dig så att du kan få hjälp. Sköt om dig! Kram

Annons
Annons
Annons