Forum Depression och ångest


Fobier

Inte är det lätt att leva.. Varenda dag är en motgång känns det som fastän jag försöker tänka positivt eller åtminstone inte oroa mig så mycket.. magen håller ju på gå sönder och det känns som om man inte kan andas för att jag tänker så mycket, hur kan hjärnan gå på såna här höga varv? varför kan man tänka så här urspårat... jag är rädd att vara på jorden, för den är inte fast, den är rund och jag är rädd att tappa fästet.. jag vill kliva av och vara någonstans där jag kan stå stadigt, där jag ocks slipper vara rädd för allting och kan ta hand om mina vänner, i hela mitt liv har jag alltid varit en belastning för alla utan att kunnat ge något tillbaka för jag orkar inte.

Jag anser att alla ska få plats i världen, även de som inte för tillfället orkar stötta och finnas för andra... vem vet, i framtiden är det kanske du som stöttar någon annan ändå? :-) Att ge och ta betyder inte att man alltid måste orka ge... du har en tid då du får ta emot andras stöd, skönt va? :-) Sköt om dej och ta emot andras stöd i din omgivning, de ger dej stödet för att de ser att du behöver det... och det är ju skönt :-) Alla kan ju inte vara starkast... men nån annan dag är du kanske starkare än vad du känner dej just nu... jag hoppas det.


Har du provat kognitiv beteende terapi? Funkar bra mot fobier och ångest. Kram

Annons
Annons
Annons