Forum Depression och ångest


Finns det fler?

Jag har ett bra liv med en familj som älskar mig, vänner runt omkring mig, ett skapligt jobb med en lön därefter. För ett antal år sen var jag dessutom målinriktad och stormtrivdes med allt jag gjorde. Nu för tiden försöker jag hitta nya mål men lessnar fort då allt känns som slentrian. När jag var målinriktad visste jag var jag var på väg, vad jag ville bli, vad jag skulle tjäna, var jag skulle bo och med vad jag skulle spendera min tid för att ta mig dit. Det tog mig dit jag ville och väl där tappade jag fokus på nya mål. Så efter att ha lyckats jobbade jag på i samma spår men utan mål vilket ledde till den omtalade "väggen". Allt det där var dock ett antal år sen men känns som jag har ärr än idag. Jag tycker det mesta är ok men saknar berg och dalbanan av känslor man får när man är engagerad i något. Idag är det inte mycket som berör mig alls... men i sin tur är jag varken glad eller ledsen utan bara någonstans mitt i. Det händer att jag känner direkt glädje och avkoppling vilket oftast sker i vänners goda lag. Men sådant kunde förut hålla mitt humör uppe i dagar efteråt men nu släpper känslan medan jag är på väg hem samma kväll. Jag älskade att jaga efter något mål men nu räcker knappt energin till att tänka på vad jag vill göra imorgon. Jag har kontaktat läkare mm för att få hjälp då jag inte känner igen mig själv men det verkar dock inte som jag är sjuk nog. Först trodde jag att det skulle bli bättre med tiden eller kanske sämre (så jag blev dålig nog för att få hjälp) men situtationen har varit konstant i snart 10 år nu. Så är det fler som har det så?

känner oxå så har en deppreisonssjukdom o under några år nu så känns allt bara likgiltigt o man känenr varken glädje eller sorg det är som du skriver att visst är det kul att göra saker men känslan o tillfredställelsen försvinner lika fort igen har oxå varit målinriktad förut men även det har försvunnit har varit sjukskriven sen 2003 då jag fick utmattningsdeprresion o en dess har jag arbetstränat några gånger men dt funkar inte så det lutar åt förtidspension för mej är ju 50 o hur lätt är det att hitta ett jobb som passar i min ålder bra ialalfall att du har jobb o trivs med det ja jag känenr igen den där känslan du har o är man inte tillräckligt dålig så tas man inte på allvar inom vården tycker inte du ska ge upp o söka vård innan du kanske mår ännu sämre det är ju alltid svårare att komam tilblaka när man är inne i en deprreion kram


För mig så låter det som om du saknar en utmaning. Du verkar känna dig tillfredsställd med det som du redan har uppnått. Kanske det skulle hjälpa dig att göra något som du uppfattar riktigt svårt och utmanande och som samtidigt kan engagera dig? Du kan lära dig ett nytt språk eller börja med någon ny sport eller hobby, du kanske till och med skulle ta och satsa ännu mer på dig karriär och nå nya höjder? Det är bara förslag... Jag vill även tillägga att det är vanligt att har mycket dissociativa känslor när man är deprimerad/hotad och ibland helt utan förklarliga skäl. Det kan då hjälpa med tex KBT eller minfullnes

Annons
Annons
Annons