Forum Depression och ångest


Fader

Nu orkar jag inte längre, känner mig så livstrött... Jag har alltid saknat en positiv manlig förebild. Min far har nog aldrig behandlat mig avsiktligt illa, utan saknar helt enkelt förmåga. Dock är han som en irriterande fluga, som man viftar bort. Alltid har han hävdat sig på min bekostnad, genom att håna mig osv. Egentligen börjar allt bli för sent, han är nu 88 år och skröplig. Åker in och ut på sjukhuset. Men jag skulle bra gärna vilja ha en förklaring, varför allt är som det är. Lösningen tror jag finns hos min farmor, en sträng kvinna som höll sönerna kort. Men varför gjorde hon så? Det är hopplöst att få något vettigt svar ur min far, han bara slingrar sig hela tiden och vägrar svara, så har det alltid varit. Och morsan bara skyddar honom, vilket väl i och för sig är naturligt. Idag skulle ju en kvinna skilja sig, om mannen behandlar barnen illa.

ja någon orsak finns de ju att han gör som han gör, men kanske är de mer tungt för honom att erkänna det, vem vet..


*Kramar om*


Känner igen mig... så väl.. Min far är lika dan.. Det smärtar.. /wisby


Jag känner också igen din förtvivlan. Men jag är lite äldre än dig och försöker tänka att varken din far eller farmor visste bättre. Hade de gjort det skulle de ha handlat annorlunda mot dig. Kram!


Jag tror bara att det speglar den tidens anda. Det fanns visa skäl att hålla efter pojkar och män. Än var de här än var de där med olika flickor. Barn på bygden m.m. framgår ju bl.a. i filmen Fanny och Alexander. Det blir ju så för oss också med ökad ålder att det som fanns förr har en mer eller mindre tydlig inverkan på personligheten.


Vissa saker får man nog lära sig att leva med utan svar. Försökte få min far att berätta men icke...

Annons
Annons
Annons