Forum Depression och ångest


Dystymi (kronisk depression)

Hej! Finns det någon mer därute som lider av dystymi? (kronisk depression) . Önskar gärna kontakt med personer som liksom jag ser det mesta i mörkgråa nyanser. Är det någon som har goda erfarenheter av bra behandlingsmetoder..medicin och/eller terapi eller annat. är det någon som känner till och/eller har erfarenhet av CBASP (Cognitive Behavioral Analysis System of Psychotherapy) En terapiform som vad jag vet inte finns i Sverige? Den är speciellt utvecklad för kronisk depression. Hör av er! Pratar gärna om vad som helst med någon likasinnad!

Beror på vad man menar. Menar man en kronisk depression som är ihållande oavsett livsomständigheter så är svaret nej. Menar man en uppstådd kronisk depression till följd av levnadsbetingelser så kan mitt tillstånd numera kanske klassicieras såsom dystymi. Har ingen koll alls på terapiformen du nämner.


Hej Hampus! För att nåt kallas kroniskt inom sjukvården behöver inte betyda att det varar livet ut. För att uppfylla kriterierna för dystymi så måsta man haft problemen under i stort sett hela dagen under minst 2 år. Jag tror att levnadsbetingelserna alltid har betydelse för uppkomsten av depressioner och dystymi. Visst har generna också stor betydelse åtminstone när det gäller sårbarheten...och om man är född som en känslig person så är man ju väldigt utsatt i fel miljöer. sen så kan ju viss kost och vitaminer/mineraler kanske spela viss roll också. Men eftersom jag lider av det här så är det jag skrev innan om att det inte behöver vara för evigt, nåt som mitt intellekt "köper" men som jag egentligen inte tror gäller mig..har oerhört svårt att tänka mig att jag ska kunna må så mycket bättre än jag gör nu. Har provat en massa psykofarmaka och terapier och mindfulness etc. Sen så känns det iofs som att alla terapeauter jag träffat har jag inte haft tillräckligt förtroende för och kanske fel terapiformer också? Därför var det intressant att läsa om denna relativt nya terapin CBASP som kombinerar både psykodynamisk och KBT. en länk här: http://detkänsligabarnet.se/tag/cbasp/


OK. Läste lite, det låter intressant och vettigt. Tror också på det där att "välvillighet" utifrån kan få nästan motsatt effekt på många. Det är väl också en delförklaring till att nära relationer kan vara så svårt för dom som lider av just dystymi. Har du kollat möjligheterna att få den terapiformen här i Sverige?


Jo, det är sant! nära relationer är oerhört problematiskt när man tenderar att analysera och grubbla över allt...tyvärr. Man behöver ju egentligen en bra relation/er för att just lyfta lite fokus bort från sina grubblerier. Problemet är att hitta någon som förstår åtminstone en del av ens världsbild. Nä, tyvärr så finns det ingen CBASP-terapi att tillgå här i Sverige om jag förstått saken rätt. Äter du någon medicin Hampus? och i så fall, funkar den?


OK, finns en del annan medicinsk och psykologiskt hjälp som saknas i Sverige. Finns mkt bra med vårt land men vi är lite rigida tyvärr, snäv världsbild. Nej, jag äter inga mediciner. Sista året har det varit en stor kamp. Och jag har fått betala ett högt pris genom att jag knappt känner känslor längre. Dock mår jag så dåligt av all typ av medicinering så jag väljer att avstå.


Ok, mediciner verkar funka tvärom för dig då..ja, mår man risigt av dom så känns det ju inte så bra att ta dom, om du nu inte kan hitta nån som funkar och inte ger så mycket biverkningar. Eftersom mediciner inte har någon större effekt på mig, så har jag ibland faktiskt funderat på ECT. men det har än så länge bara stannat i tanken..


Jag har fått diagnosen kronisk depression av min läkare, men hon har tidigare även (förgäves) försökt peta in mig under autism, asperger, och bipolär, så jag vet inte om det stämmer. :) Jag har provat en rad olika mediciner och de flesta har fungerat, men mitt problem är att jag förlorar effekten efter ett tag. Jag måste då höja dosen. Då fungerar det igen, tills jag tappar effekten och måste höja igen. Så där håller det på tills jag nått max dos och inte kan höja längre. Jag får då byta preparat och börja om från början igen. Jag har avverkat 7-8 olika preparat på det här viset nu. Jag har provat ECT och det fungerade bra, men jag tappade även här effekten efter ett tag och min läkare har inte velat skriva remiss till fler behandlingar, med motiveringen att jag "fått tillräckligt". Jag föredrog ECT framför medicin, eftersom det inte hade några biverkningar. Jag tycker inte om att behöva ta medicin överhuvudtaget. Just nu tar jag ingenting alls. Jag får ingen ECT och de senaste preparaten jag fick av min läkare (Sertralin och Theralen) har varit ganska besvärliga, utan att ge några positiva effekter och jag har slutat att ta dom. Sertralin gjorde mig bara väldigt trött. Theralen gjorde mig också väldigt trött och gav mig dessutom suddig syn, vilket var obehagligt.


Hej Zogtee! Har inte varit inloggad på ett tag. Hur mår du nu då när du inte tar någon medicin alls? Hur ser din dag ut? Har du någon motivation? arbetar du? hur gammal är du? Ingen bra läkare verkar det som om personen säger att du fått tillräckligt..Det är ett problem med denna diagnos..att många inte tar problemen på allvar för att det oftast inte är en djup depression..men det skapar ju ett stort lidande i längden. och är ett stort handikapp som hindrar en att leva ett normalt liv! Hade jag fått välja så hade jag valt ett stort men kort helvete istället för detta utdragna och livslånga lidande. Du säger att läkaren varit inne på flera andra diagnoser...bipolär bl a. Har du också ett maniskt beteende?


Zogtee: Hur länge gick du och fick ECT? Fick du några minnesstörningar av det? eller andra biverkningar?

Annons
Annons
Annons