Forum Depression och ångest


duktiga om ni pallar läsa allt

jag vet inte vad jag ska ta mig till, ingen blekaste aning eller jo aningen lutar åt himlen eller vart fasen gud tar mig till då jag begått självmord.. men det gäller å våga också, å våga hoppa ur den sekunden då tåget åker i fullfart förbi, och då krävs det stort mod till det för att inte tveka i sista sekunden som jag alla gånger jag försökt och viljat gjort. fegheten vinner mot viljan, tyvärr. bigness feg jag är.. som också inte orkar leva mer och vill dö. men vafan skulle ni andra vara i min kropp och innanför min panna, adåduu, då skulle du utan tvekan vilja det med detsamma. kan jag lova! jag är helt förstörd, panikångest hela tiden, kan knappt andas, måste oroa mig för den och fokusera den för att kunna andas lite smått ivarefall ( fuckar mig hårt, riktigt mycket, för jag inte kan koncentrera mig på NÅGOT annat, kul att man kan plugga och läsa också.. tar 7timmar för 1timme utan å tänka å andningen, men tvång är tvång ) fyhelskotta vad jag inte pallar med de mer! kan lika gärna sluta tänka på den och dö.. för seriöst så kan jag inte andas då jag inte tänker på den, helt otroligt knas... men jag lurar mig själv eller inte jag egentligen det är någon(?) i mig som gör det, som jag skulle kunna kalla fiende.. som äger mig hårt! im loooser for this. oså bubblan då? ja, att jag inte ens kan ta vara på nuet, alltså jag gör saker utan å vara medveten om att jag gör dom för jag är så inlåst i mig själv dvs. borta i mig själv och verkligheten blir som en dröm för mig, som om jag drömmer och det inte är det verkliga livet med filurer runt omkring mig som snackar med mig osv, då är jag så insatt inuti mig själv och de har jag vart två fking jävla år nu everyday!! har inte kunnat leva ett normalt liv sen dess.. men runt 80år framför mig, vad kan ske då? jadu, tyvärr ser jag inte i syne eller är synsk oså. hela min kropp skakar som en rejäljordbävning, när jag ska böja mig ner så gungar mina ben upponer lite smått för de skakar så mkt.. hoppas sjukgymnasten gör något åt det, att det lönar sig att gå dit för att inte va så enormt spänd som jag faktiskt är.. igår va de ända jag keka frulle på två mackisar + en klunk citrondryck. det tar liksom stopp. middagen, hamburgaren dårå kom inte i mig förutom enbart en endaste liten tugga.. sen tog det stopp, som ett lock där man ska svälja maten och jag höll på å spy men slutade äta istället. huvudverk och en klump i magen för jag är så fruktansvärt rädd, rädd för att leva, för jag är som jag är. en osäker, psyskisksjuk, bortvirvlad själ, värdelös, hon som är misslyckad typ. det är så jag helatiden oavsett tänker om mig själv och det kan jag inte ändra på, tyvärr. hur mycket jag än försökt å försöker så lyckas jag vara kvar på samma nivå. nu när tvången med andningen kommit + alla andra symtom är kvar så har jag inget hopp längre efter ungefär två års djupsorg kämpande.. hur ska det kunna bli bra? när jag inte lyckas själv? och medicinen... neheru. som om ingenting. säg mig, säg mig varför jag är kvar på denna palats, denna jord, denna verklighet när jag ändå inte kommer någon vart hur mycket jag än försöker..... *tusentals, miljontals, brilijontals suck-gubbar*

Du är fortfarande ung så även om det låter väldigt trist att höra så kan det vara så att dina problem förvärras av att vara i den åldern då känslor och hormoner leker krig i kroppen. Att hålla ut är nog vad jag skulle poängtera mest, och därefter försöka förbättra tillvaron 1 liten detalj i taget. Är en enorm ond cirkel du hamnat i och det gäller att försöka räta ut det hela så man kommer framåt. Framsteg mäts inte alltid i bättre eller sämre, bra eller dålig.. det är mycket mer än så. Att misslyckas är inte alltid ett misslyckande. Flummigt va? Men för de flesta människor så når man sina mål genom att bygga en väg av "misslyckanden". När man svänger så mycket med känslorna varje gång det går fel, och tror att man har misslyckats totalt och utan återvändo så blir det svårt att göra större framsteg, eftersom man låter sig dras till botten. Ett första steg för dig att må bättre kanske skulle kunna vara att säga nej till självmord. Tankarna att vilja ta livet av sig kan ta lång tid på sig att försvinna, men man kan vägra handlingen. Att vägra självmord skulle vara ett sätt att börja räta ut cirkeln. Det skulle sätta en vägg, en sorts "hit men inte längre" punkt som hindrar dig från att helt tappa fästet på tillvaron. Det är svårt såklart. Det finns ingen magisk metod tyvärr. Dö kommer vi alla göra, och självmord är fullt möjligt när man är 98 år gammal och relativt säker på att man inte missar mer än kvällsnyheterna. Jag tycker du borde försöka, och försöka, och vila när du inte orkar försöka men fäst viljan på livet. När man siktar in sig på självmord så ger man omedvetet medvind till alla negativa känslor. Att tänka på självmord är okej, det är inget fel i det i sig, men man får aldrig tappa fokus på att självmord är symptomet och inte lösningen. Lösningen ligger alltid i att arbeta sig mot det andra hållet. Och när jag säger arbeta så betyder det inte nödvändigtvis att du måste göra något specifikt, eller se framsteg hela tiden. Det betyder bara att stå ut, växa, gå framåt i tiden och bli mer och större än dina problem vilket är något som sker naturligt i takt med att man blir äldre. Mer tid på jorden ger mer verktyg,erfarenhet och kontroll över känslor. Det kan finns över 15 år av ren lycka i ditt liv men det kommer antagligen inte vara 15 år i sträck, utan utspritt i en stor blandning av alla sorters känslor och situationer. Du tjänar absolut ingenting på att dö idag. Menar inte att vara rå men döden är ej glädje,frihet eller avsaknad av ångest. Det är en enkelbiljett till ingenting och aldrig mer. Allt som någonsin varit och kunnat bli går upp i intet. Kan också säga att den text jag skrivit är inte vad jag tänkte och kände som 15 åring så jag förstår om det känns omöjligt, och jag förstår verkligen att du kanske inte håller med i allt. Men detta är vad jag skulle ha velat veta som 15 åring. I slutändan är det alltid du som har kontrollen, ingen känsla och ingen människa kan tvinga dig att avsluta livet eller ge upp. Så att börja i "slutändan" så att säga, och ta kontrollen att vägra se självmord som vägen är nog ett jättebra första steg. Ett första steg i cement, så har du en grund att utgå ifrån och försöka återta mer och mer kontroll i ditt liv och över dina känslor. Saker som till stor del blir lättare och kommer naturligt när man blir äldre. Redan om 1-2 år kommer du vara väldigt annorlunda som person och i dina tankar. Jag kan inte lova att du kommer må bättre eller sämre. Men jag känner mig säker på att du kommer ha bra dagar oavsett. Jag känner mig säker på att du klarar 1-2 år, och det är mycket möjligt att om 1-2 år så tycker även du så. Ord som misslyckad och värdelös hoppas jag du kan försöka sluta identifiera dig med, varken du eller jag är gamla nog att knappt ha hunnit påbörja något i livet. Är ingen tävling och det finns ju ingen betygsättning vid livets slutskede, att nå dit är en seger i sig. Att kämpa är en seger i sig. Att vara plågad av känslor,tvång och oro är nånting separat från ditt allra innersta. Har inget att göra med ditt värde som person, eller vad du är kapabel till. Ingenting i min text ska du ta som kritik, precis som du inte ska ta dina negativa känslor och tankar som en absolut sanning om vem du är. Det är inte säkert att mina metoder att hantera och komma vidare i livet är rätt metod för dig, vi har alla våra egna unika sätt. Men jag,och alla andra som hittat sina egna hanteringsmetoder kan erbjuda dig många alternativ och ledtrådar, och allting annat som du upplever så länge du är i livet, tills du har en hel rad egna tankegångar och försvar mot livets motgångar. Det är bara att skriva tillbaka här om du vill ifrågasätta eller diskutera något. Jag är långt ifrån perfekt eller allsvetande, men i likhet med dig och alla andra medlemmar här så lever jag och livet är inte bara ett fritt fall. Numera har jag inre kontroll,säkerhet och stundtals även glädje att sätta emot mina problem. Nu har jag kramp i hjärnan nästan av allt tänkande haha, alltid ska man ha träningsvärk någonstans.

Annons
Annons
Annons