Forum Depression och ångest


döden, ända utvägen?:'(

Dö ska vi alla göra. Men så länge det finns liv finns det chans efter chans att förbättra. Vad för medicin får du utav din läkare? Det finns en medicin som heter Risperdal, som i låg dos kan användas mot tvångstankar och liknande. Jag är rätt säker på att du inte fått pröva den medicinen eller någon medicin i den kategorin eftersom det inte är en antidepressiv medicin. Den är skapad för Schizofreni och psykos men används även mot ilska,tvångstankar och andra saker som kan höra ihop med depression. Fråga din läkare om du kan få testa den medicinen för att se om det hjälper mot tankarna kring andningen? Sen tycker jag du ska berätta att den medicinen du har nu inte funkar. Det finns otroligt många olika antidepressiva mediciner, på rak arm kan jag minnas minst 12 olika och det finns många fler. Så om det är en antidepressiv medicin du äter så ska du inte bara ge upp för att den inte verkar fungera, testa vidare tills du hittar en som funkar för dig. Om psykologen verkligen inte är bra ( svårt för mig att bedöma ) så har man rätt att byta. Det bör gå att göra så att du eller dina föräldrar ringer mottagningen och säger att du inte får nån bra kontakt med den psykolog du har nu, och att du vill testa en ny. Finns ju en gräns för vad en psykolog kan göra men saker som att ge tips för hur man bryter negativa tankemönster, kanske KBT (Kognitiv beteendeterapi) emot tankarna kring andning, lite uppmuntran och förslag kring saker du mår bra av.. det är rimliga krav att ställa. Ta inte detta som en förolämpning men i din ålder så är hjärnan långt ifrån färdig. I just din ålder så händer det extremt mycket därinne. Framförallt när det gäller känslor och tankar om livet.Lite enkelt förklarat kan man säga att hjärnans olika områden uppdateras för fullt i din ålder och då blir det en hel del kaos. Jag vet att det kanske låter som ett lite lamt argument men enbart genom att du blir äldre så kan många problem försvinna, därför borde du inte dö nu. Vi människor tror att så som det varit,och är här och nu, kommer det också vara i framtiden. Men det stämmer inte. Vi förändras vare sig vi vill eller inte, både positivt och negativt. Men det som är idag kommer inte vara detsamma i framtiden.

Okej jag ska fråga henne, tack för tipset! mamma snackade också om någon sådan medicin mot tvångstankar, och det ska vi ta upp med läkaren då jag ska snacka med henne, då ska jag även ställa frågor om medicinen jag tar nu och säga att den inte hjälper eller gör någon nytta. Så det finns fler, massor mediciner, tror du någon funkar till mig eller? och tror du "Risperdal" medicinen hjälper mot mina andningstvångstankar? isåfall vore det jättebra och främst skönt då! Har vart hos ett antal psykologer och beetende saken har jag sysslat med i ett par veckor men det lönar sig inte.. alla psykologer är likadana, så jag får fortsätta hos den jag har nu.. psykologer kanske bara är till för att lyssna och ge några råd som det läst om.. Jag blir så irreterad för min farmor tillomed är skönare och tillomed min mamma, än vad psykologen är.. men påsättovis vill jag dit också för jag behöver det. Men om det nu är så i min ålder? hur kan alla mina vänner och nära runtomkring vara så lyckliga, pratglada, göra roliga saker och ha det så bra då? Ingen jag känner kan förstå hur jag mår, alltså av kompisarna, för det mår så bra själva och kan inte känna sig in i min situation vilket är jobbigt men det kan inte de rå för! Hm.. ska vell testa andra mediciner och hjälper inte dom så ger jag nog upp! Tack för att du finns, och ägnar tiden att hjälpa mig, stödja mig liksom. kram


Med alla mediciner som finns inom gruppen antidepressiva skulle jag bli väldigt förvånad om ingen funkar för dig, däremot kan det ta olika lång tid att hitta rätt medicin för rätt person. Det är lite grann samma sak med Risperdal och andra mediciner ur gruppen Neuroleptika (också kallade antipsykotika). De är egentligen inte gjorda för tvångstankar men det är värt att pröva, eftersom det finns en hyffsad chans att det kan funka. Det kan även göra humöret lite jämnare. Risperdal och Invega är de två mediciner som har lindrigare biverkningar i regel, men finns många andra. Alla har vissa små skillnader så en läkare kan eventuellt föreslå något annat,men vanligast är de två ovan. Överhuvudtaget handlar det mycket om chans. Man måste pröva,pröva och pröva lite till. Både när det gäller medicin och livet i allmänhet, det kan ta ett tag att "träffa rätt". Om en sak inte funkar så letar du vidare, det är absolut inte någon mening i att dö. Kanske har du vänner som är nöjda och har det bra just nu. Men de kanske har haft det jobbigt? Med ganska stor säkerhet kommer de en dag uppleva livets biverkningar. Ingen kommer undan sorg,ångest och besvikelse. Men det finns glädje,lycka och trygghet också. Men jag tror ändå att det finns någon i din vänskapskrets som bär på problem,även om denna inte visar eller berättar. Tittar du ännu längre, t ex andra människor i din ålder som är i din omgivning så kan jag till 100% garantera att många som verkar helt bekymmersfria går runt med tankar om livet,döden.. problem hemma,problem i skolan, sjukdom osv. Många gömmer sina problem för alltid,och berättar bara för sin psykolog eller anonymt över internet. Men du är inte ensam.. BUP tar emot extremt många ungdomar,många som man aldrig skulle misstänka mår dåligt genom att titta eller prata. Även nu när du försöker må bra och håller på med mediciner så sker ju hela tiden förändringar i hjärnan. Både lycka, och nya problem kommer komma och gå i framtiden. Kanske blir det så att du hittar en medicin som hjälper dig ur dina negativa tankar, eller så kanske du växer ifrån de problem du har idag. Man vet aldrig,därför skall man leva.


Efter 6 år av problem har jag samma längtan av döden. Inte döden, utan få bort smärtan. Men än är jag kvar här på jorden, nått bra måste det fan finnas, alla andra jäklar är ju så glada. Å jag är ju bara 21, helt sjukt å tänka att jag lekt med döden i över 6 år nu... Å så dör bara de som står mig nära, vill byta plats. Vad kan jag ge för tips till dig ? "allt kommer bli okej?!" det kan ingen lova. Men att inte försöka är det största misslyckandet, det kan jag säga från mitt hjärta.


Hej,vad kan man annat säga här. Jag förstår dig mer än du anar,jag själv lever med klaustrofobi 4-8timmar varje dag. En känsla jag har haft nu i flera år,kom efter ett sk fantastiskt arbete,varit förtidspensionär sen jag var 23 idag är jag 42. Jag kan bara ge dig ett råd. Skit i allt och alla,tro inte någon kan hjälpa dig om du själv inte kan. Det är du som hjälper dig själv,börja med att gå inåt och ta reda på vad som orsakar det du känner,se till att bli av med det. Det är inte roligt och det är smärtsamt,men skitsnack om att ta livet av sig är en feg utväg och den utvägen har du ju alltid så länge du inte använder den,eller hur. Hitta något positivt,vad som helst och gör så mycket du orkar när du inte orkar mer ge fan i det,tillåt dig själv att bestämma.Det är det enda som funkar. Självmord finns alltid som utväg,men det ska vara den sista utvägen,inte en när man inte vågar göra det andra först. Ta det lungt. En som har det värre.


Hej låter precis som min situation har varit i ca 10 år,jag har ofta försökt tagit mitt egna liv,och senast jag försökte blev jag inlagd på psykiatrisk avdelning. Det var många ord som lovades ut om hjälp, tex kognitiv terapi, psykolog osv. Fortfarande har inte någon tagit itu med hur min livs situation ser ut,ändå då jag har en egen läkare. Är bosatt i norge nu sen 6 år tillbaka,och här är det väldigt restriktivt angående så kallade benzo preparat,nån gång har jag fått sobril,men det är nästan farligt att fråga doktorn om sådant,i norge är läkarvården oerhört komplicerad och finurlig. Jag har också använt droger sen jag var 16 år,vilket självklart medfört större skador,men som jag sett som en nödlösning i mitt fall, men nu berättigar jag inte att du borde börja använda droger. Fick zoloft på psyk,där jag också hölls drog fri i över en månad,efter utskrivning föll jag tillbaka till mitt drog problem,och detta medförde att jag också inte kände samma verkan av zoloften. Så har du inte prövat detta preparat som är ett läkemedel mot både deppression,social ångest,och tvångstankar bör du råd fråga din läkare om denna medecin. Att ta sitt liv löser ingenting,då går man miste om något som ligger en bit fram i tiden. Ett gott råd som en bonus är att du tar dessa ord hämtade från biblen till dej. Ta tankarna till fånga i lydighet mot kristus,och Gud har bara tankar till fred, detta betyder att du själv måste börja avvärja dom tankar som du möts av,det kommer vara en daglig kamp i kanske flera år,eller mindre,och om Gud nu bara har tankar om fred,så kommer iaf inte ditt problem därifrån,snarare tvärt emot. Jag ska ärligt bekänna att jag är en kristen man. Jag har ofta erfarit hans hjälp,och sett mirakel ske. Så kanske bibeln kunde varit ett steg mot att befrias från dina tankar Mvh


Ibland måste man prova olika mediciner innan man hittar rätt. Nä, alla blir faktiskt inte friska! Det är en lögn o säga så, det är så vanligt. Men många blir ändå bättre o endel helt friska. Så ge inte upp. Kram


vad är de för medicin du tar ,försök kämpa fast de är väldigt jobbigt , du kanske ska prova ect ?


tack för era kommentarer! ni ger mig verkligen stöd, kramar till er alla! och jag tar medicinen " fluxiotein "


Nånstans hoppas jag du också inser att medicin inte är hela lösningen, eller ens halva. Den är bara en liten hjälp så man orkar ta tag i bitar man inte skulle klara annars. Det där med tankemönster måste man nog jobba väldigt mkt på egen hand. Tror jag. Jag känner igen mig i det där med att det är otroligt svårt att förändra det. Jag gick då över till mer inre "bilder" - dels för att skapa ett bättre lugn i mig själv, dels för att använda bilderna som en mer "påtaglig" påverkan. Tankar kan ju vara väldigt förädiska. Lycka till.

Annons
Annons
Annons