Forum Depression och ångest


Det går åt h-vete

Jag har en del problem som gör att allt liksom hamnar i ett moment 22 stadie. Jag har varit deppig tillofrån i många år men nu efter kolaps på jobbet som jag även sa upp mig från, så har problemen hopats och det är det sista jag vill/behöver nu. Jag har problem att träffa andra mäniskor och håller mig ofta hemma. Käkar nu entact och atarax som väl håller upp gnistan en aning. Men jag har även problem med att jag är darrig och skakar väldigt speciellt när oron slår till och en panikatack kommer. Skulle vilja ha lite lugn och ro runt mig innan jag får tokspader. Arbetsförmedlingen jagar mig, stämpeldagarna tar snart slut, Skulle till sjukhuset igår o kolla upp mitt darr, men ballade ur och kom inte iväg. Blev jätte deppig för det och stängde in mig hemma. Kuratorn och läkaren vägrar att sjukskriva, kollar inte upp med mig om ssri fungerar bra. Jag vill ha semester från allt och börja om med nyladdade batterier men det får jag inte, känner mig tom, orkeslös och likgilltig trotts ssri. Orkar inte ta kontakt med någon eller något för att få hjälp. Men har ni något tipps....

Men har läkaren motiv till detta? Du vet att du har rätt att byta läkare om dem inte hjälper dig? Har du någon familj som kan hjälpa alt. vänner?


Det där att inte bli uppföljde känner jag igen-sånt är inte ok! Det verkar som medicinerna hjälper dej endel, men du mår ändå inte helt bra. Jag tror det är helt naturligt! Bara det att ha haft en så svår sjukdom (du har-men nu medicinerna som håller dej uppe) kan göra att man kommer ur balans. Hela tilvaron skakas ju om-och det rejält! En depression, och speciellt om den är svår, är en väldigt obehaglig upplevelse-och jag tror att man aldrig är samma människa som innan, efter ngt sådant. Inte jag iallfall. Kan inte några samtal med en kurator eller ännu bättre psykolog vara ngt? Du kanske inte behöver gå en längre tid, det kanske räcker med att ni pratar om din depression och dina psykiska besvär och hur det påverat och påverkar dej. Någon som lyssnar och förstår och som kan vara ett ev. bollplank osv. "Reda ut" vad dina besvär bottnar i kan ju med vara bra-men då blir det ju en längre terapi, sådant vet man ju inte alltid om själv helt o fullt, varför. Jobbigt att dina stämplingsdagar blir färre o färre, men försök o inte tänk på det så mkt utan rikta in dej på en dag i taget. Ok, du måste söka jobb när du är utskriven, men då tkr jag du berättar för din handläggare hur du mår o har det, och kanske kan du få ngt extra hjälp utifrån det. Berätta om det tkr jag viket fall du ska. Ie bra söka jobb o sen typ banga o gå på en intervju-då kan man ju bli av med a-kassan.

Annons
Annons
Annons