Forum Depression och ångest


det förflutna

har länge funderat på hur saker i ens förflutna är sammankopplade med dagens hälsa. Min psykolog ansåg att det inte alls fanns någon koppling . Likaså den ärftliga faktorn. Det fanns ingen sån inblandning i ens mående heller. Nu undrar jag om det är så för er .. Har det förflutna ingen som helst påverkan ? Och finns det ärftliga anlag för depp o panikångest ?

Det var en psykolog med problem låter det som.... KBT i all ära men lite mer vidsynt behöver man nog vara. Klar att det förflutna spelar roll. Ärftlighet javisst troligen rent biologiskt och även socialt. Vi har våra sårbarheter. Om man är riktigt ung och oformad kan säkert enbart KBT fungera men annars behövs nog ett vidare synsätt även om tekninkerna är de samma. Handlar även om respekt för vad man upplevt. att inte förneka det men inte hänga upp hela livet på det heller, Psykologbyte? KRAM


vad har du för en psykolog??? håller med ior helt o hållet,, byt psykolog. klart det har betydlese, kram /TC


Det finns ärftliga faktorer som kan orsaka depp och ångest det har min psykiater talat med mig om flera ggr för jag har 2 mostrar som lider av ungefär samma som jag,ångest och depp.Sen kan ju även det förflutna spela sin roll.Jag går hos en psykolog och vi har pratat mycket om det här.Hejdå på dig


Det förflutna har gett dig strategier, hur du reagerar i vissa situationer.... De situationer du upplevde i det förflutna existerar inte längre, men du kan reagera på samma sätt då du upplever en liknande situation, för att du minns händelserna från förr... Ibland kan det vara nyttigt att reflektera över varför man reagerar på ett visst sätt i en viss situation. För att det påminner om nåt i ens förflutna? Min beteendevetare blandade KBT med nån annan terapi, minns inte vad det hette, men nåt som går bakåt i tiden, i livet... mitt sätt att tänka och reagera på situationer... hur de uppstått, varför jag reagerar som jag gör... varför jag känner skuld och skam t ex... Positiva händelser i det förflutna kan bära oss genom livet, negativa händelser kan sänka oss mer än vad som är nyttigt. Så numera försöker jag samla på nya positiva händelser som jag mår bra av. :-) Det förflutna kan jag inte förändra, det som har varit har varit. Men jag kan förändra mina reaktionsmönster... kan vara svårt, som att lära gamla hundar sitta typ -)


vad är det där för idiot till psykolog du har??. det finns visst koppling till det förflutna och även en ärflighet. jag har både och kan jag tala om, så hälsa din psykolog att han inte ska snacka skit och inbilla dig något annat. kram


Erfarenheter bär man ju alltid med sig o lär sig av vad det än gäller, men det är ju bra om man är medveten om det ifall det är negativa saker. Så man kan jobba på det o inte reagerar på instinkt när man skulle må bättre av att inte göra det. Vad gäller ärftlighet så har alla fyra läkare jag träffat tagit mitt dåliga mående på stort allvar och jag tror det beror på att både min syster och far hade depression som ledde till katastrofer. Tror man ska reflektera över det förflutna och vilka reaktioner som beror av det, men inte gräva ner sig i det och låta det bli en stoppkloss eller ursäkt för hur man är nu. Har du inget förtroende för det som din psykolog säger ycker jag absolut du ska byta. Det finns olika skolor som passar olika människor, o utan förtroende för din psykologs metod kommer du inte kunna bli hjälpt av den ändå. /sofia


Är du allvarlig? Ja har fått höra av alla mina psykologer att det har o göra med bakåt Sedan att en viss ärftlighet finns. Men kanske beroro på vilken sorts psykolog Mina är utifrån psykodynamiskt synsätt Kognitiva har ju ett annat. Jag tror jag är MYCKET påverkad av saker från förr-jobbiga då-såklart OCH att jag har en ärftlig komponent OCH otur. Men det finns folk som även om de skulle haft min otur säkert skulle klarat sej bättre o kanske även endel som skulle klara det sämre.


Sedan är det så att går man för länge o har jobbigt o mår dåligt sjunker signalsubstanser i hjärnan o därav man måste tillföra dem på kemisk väg för å komma ur depressionen.


Joooodå! Det har vist påverkat mitt mående, jag kan tillåmed säga att det är därför jag mår som jag gör. Vissa depressionssjukdomar uppkommer ju pga psykisk stress. Kanske inte just din är gen eller stressrelaterad. men de flestas är det. Jag undrar istället: -Kan man må psykiskt dåligt om man aldrig har haft det antingen stressat eller jobbigt i sitt förflutna eller ärftliga faktorer? Jag tror inte det. Nä det tror jag faktiskt inte. *Kramis*


Det var det dummaste jag har hört på länge... :-/ Ok, somliga kanske inte kan knyta an sitt dåliga mående till sitt förflutna eller ärftliga faktorer. Visst kan man drabbas av depression utan synbar orsak, men jag tror faktiskt inte att det är så vanligt. För min egen del kan jag absolut dra en koppling till mitt mående när det gäller mitt förflutna och viss ärftlighet. Tycker det var ett underligt utlåtande av din psykolog... :-S


Givetvis har det som hänt oss från barndom och framåt,tills idag betydelse. Ärftliga faktorer ska också tas med i beräkningen. Att man inte skulle kunna må dåligt av sånt som hänt tidigare,som man kanske förträngt till viss del osv,är ju bara för löjligt att påstå.


Din pyskolog har föreställningar som inte grundar sig på varken erfarenhet eller kompetens. Det låter mer som om du träffat en politiker. Med en sådan kartläsare kommer man alltid vilse i verkligheten. Det finns bara en sak att göra och det är avbryt. Jo en sak till, be personen skaffa sig lite egna erfarenheter


ja jisses säger jag.. Arv är en stor del och inte minst de man får uppleva i sin uppväxt präglar och formar en till de man blir en dag. Vare sig man "lider" av sitt förflutna ellr inte, så HAR de på något vis format en till de som man är. Mor och Far är ju ens föredöme, på gott och ont, de dom gör, säger, syskon likaså formar varandra. Man kan bära med sig mängder med intryck och upplevelser, som man inte tänkt på ens. Den där läkaren ellr vad de nu var..sov hon under sin utblidning..ellr? Kram villervalla


Jag anser absolut att det finns ett samband mellan vårt nu och vår barndom. Det jag har haft svårt att acceptera är det faktum att jag måste behandla nuet och framtiden i stället för koncentration på "dåtiden". Jag lär mig att förstå. Acceptera och/eller förlåta behöver jag inte. Jag är 36, snart 37 år. Du är värd så otroligt mycket, du har förmånen att vara en egen individ. Du har allt, om du ger dig själv rätten.

Annons
Annons
Annons