Forum Depression och ångest


Deprission stress och ångest

Har under ett halvår varit något som jag nu själv har kommit fram till skulle kunna vara en depression, fick problem med min diabetes tpy1 i höstas och har inte lyckats få det att funka vilket har gjort mig stressad allmänt och stört min skolgång, i våras så börja jag bli stressad pga att jag hamna efter i skolan och orkade inte hänga med. nu har jag skolkat från skolan sen påsklovet och jag ligger mest och gråter om dagarna eller bara sitter och gör ingenting. ingen annan vet något för jag har ändå orkat spela glad när andra är omkring och sånt. Har en otrolig ångest för går sista året på gymnasiet och kommer nu inte klara av tillräckligt med kurser för att ta en examen och att berätta det för morsan är något jag inte vet hur jag ska klara av. Jag mår alltid dåligt när mamma är besviken på mig men samtidigt tror jag att stresen skulle lätta lite av att berätta och prata ut med henne. Har varit självmordsbenägen flertalet gånger och tagit överdoser av insulin flera gånger men har alltid sen antagligen ätit något med socker då precis innan jag svimmat för får sen en normal blodsockernivå igen. en gång så svimma jag och en kompis som var med mig gav mig då en spruta med sånt där man ger avsvimmade diabetiker. jag skämdes så mycket då jag såg hans panikslagna och gråtfyllda ansikte då jag vakna till så har inte gjort det sen dess. Skolan vet om att jag har problem med diabetesen men det är sen dett, de har erbjudit mig att gå om mitt tredje år för att få till de kurser jag inte klarar. tror jag kommer må bättre bara jag får prata ut med mamma och sen veta att jag går ett år till så att stressen släpper. kanske inte är någon deprission utan bara massa stress och ångest men har inte varit riktigt glad på flera månader, livet har bara känts hopplöst. Någon som har några tips hur jag ska ta mig ur det här. prata med morsan är väll ett steg på vägen men diabetesproblemet började ju utan någon anledning som jag kan komma på och den höll sig i under en lång tid medans skolan fortfarande gick okej innan det kollapsa med. idag till exempel låg jag bara och grät i flera timmar när jag var ensam hemma utan någon specifik orsak. vet inte hur mycket längre jag orkar med det här.... :(

Vad bra att skolan redan erbjudit dig att gå om tredje året, det känns väl ändå skönt? Prata med mamma är en bra idé, kanske mår du mycket bättre när du väl gjort det... pratat om att gå kvar i skolan o gå de kurser du missat betyg på hittills. Bra med en framtidsplan :) Hoppas du mår bättre sen när du väl pratat med mamma, hoppas du kan ta upp ditt dåliga mående med henne också och få hjälp o stöd i det. Lycka till!


låter ju bra att du ska få gå om det tredje året att skolan erbjuder dej det tycker absolut att du ska prata med din mamma om det här o hur du mår du kanske mår bättre när du pratat med henne låter ju som en rejäl depresion som du har kanske behöver du ha professionell hjälp men kan förstå om du inte vill vända dej dit i flörsta taget hoppas ditt mående kommer att bli bättre o att du får den hjälp du behöver lycka till


Morsan kom hem tidigare än vanligt idag så jag var fortfarandehemma och hon ropa då lite på skämt för vi har redan massvis med håltimmar och skolan ligger 2min bort så drar jämnt hem på dem och blev ett litet skämt att jag aldrig var i skolan ett tag. men när hon ropa och fråga om jag kommer få några betyg så berätta jag för henne och ska börja prata med skolkuratorn. visst känns det bättre och inte lika hemskt att skolan slutar snart nu. men som många sagt att morsan kommer mest bli besviken på att jag inte vänt mig till henne tidigare stämde ju :/ men nu har jag tagit det första steget och börjat prata om det med folk så får hoppas att det löser sig snart


Bra att ni pratat nu och du vågar vara öppen om det :) Lycka till framöver!


Ja starkt gjort av dig att prata ut om det som är jobbigt! Hade det också jävligt jobbigt under tonåren med min Diabetes typ1, och kände mig inte alls bekväm med sjukdomen och hur jag skulle fungera med den samtidigt som jag skulle leva som resten av kompisarna. Skönt att du kan kan om sista året, om man tänker efter är det ju inte så lång tid egentligen.. Bra att du tar kontakt med skolkuratorn också, kan vara skönt att bolla med någon så man får möjlighet att se saker ur ett nytt perspektiv. Ta hand om dig och hoppas allt blir bra i slutändan :)

Annons
Annons
Annons